Sommaren börjar anlända

första 1,5 vecka av min semester regnade bort i någon slags blöt dimma. Men vi hann o för sig med rätt mycket ändå.
Fiske ett par gånger, svampplockning, bärplockning, måla, fiska gräsmatta och sandlåda, bada, lite solning mellan regnskurarna, en massa glass, bakning, göra egna tallrikar och pyssla, IKEA, ja en klassisk svensk sommar. Nu när vecka 2 snart är mot sin ända så börjar ändå lugnet att råda. Vi börjar snart få rutin på det här med att ha semester. Så skönt. Vi sover länge, äter frukost vid 11 eller skippar frukost och går rätt på lunchen. Grillar, badar och bara slappar, tvättkorgen e hyffsat genomgången, men städning,vad är det när man kan lata sig på beachen?
Dock har jag fortfarande inte fått tag i någon bikini i år som passar, och det stör mig lite. Men skam den som ger sig.

Lek med färger

Long time- No se

Det va inte igår det blev ett nytt inlägg.
Vad har då hänt sedan sist.
Ja rätt mycket faktiskt och egentligen ingenting. Livet rullar på.
Har varit ledig en del. Kännde att jag behövde det. Funderingar på framtiden. Vad vill jag egentligen göra? Hur vill jag utvecklas?

Avskyr o vara sjuk

Idag är jag en ynklig liten spillra som gnäller.
Igår kännde jag mig lite krasslig. Men man vet ju hur det fungerar, och att få in någon med kort varsel på en söndagkväll sker ju inte, så släpade mig iväg till jobbet trots halsont och huvudvärk. På jobbet konstaterade jag att jag hade 37,8. En läkare tittade halsen och bekräftade att jag var svullen och nog hade någon halsinfektion. Men ok, lite ipren och jag tog mig ändå igenom arbetspasset. inte för att någon tackar en för att man arbetar fasten man är slut, men ändå, man känner ju att man inte vill släppa ansvaret och sätta sina kolegor i en jobbig situation. Men idag checkar jag ändå ut från arbetsmarknaden för resten av veckan och bokar en läkartid.
Har inte sovit på hela natten, kroppen värker, huvudet dunkar, öronen spränger. Kan inte svälja, känns som knivar i halsen och vill egentligen inte prata heller.
Placerat mig i sängen med min laptop, och längre än nödvändigt rör jag mig inte.
Det är i sånna här lägen som man är oerhört tacksam för att man har sin familj så nära. Mamma kom och hämtade barnen och lämnade dom på dagis, och mannen får hämta dom. för orken är totalt slut. När jag skulle ringa jobbet och ta upp mobilen på nattduksbordet kännde jag hur händerna darrade och det svartnade lite när jag försökte sätta mig upp.
Men en red bull, några värktabletter, och sen ska jag ta mig upp ur sängen och till läkaren tänkte jag.
Samtidigt tänker jag lite på en artikel jag läste i förra veckan om en kvinna som fått sparken för att hon skrivit på facebook när hon var sjuk. Hur går det ihop? hur sjuk måste man vara för att få vara sjukskriven?
Jag ligger i sängen, heldäckad med en kropp som känns överkörd av en ångvält. Men uppallad med kuddar och efter några värktabletter är jag ju helt klart kapabel att halvliggandes skriva på laptoppen på min mage. men sätta mig upp, gå, äta, prata det är desto svårare.
Jag får helt enkelt hoppas att jag har en mer förstående chef än vad den kvinnan hade. För om kriteriet för sjukdom är att jag inte kan lyfta händerna, så vill jag nog inte arbeta på den arbetsplatsen.

Fachinerande bonobos

Hade aldrig tidigare hört talas om bonobos. Rätt otroligt klipp. Man säger ju jämt att schimpanserna är närmast människan, men bonobos måste ju bara vara närmre.