onsdag 27 maj 2015

Välgörenhetsgala

Barnen i dotterns klass hade annordnat en gala till förmån för WWF. 
Det va uppträdande, fika, auktion, ansiktsmålning, spådomar mm 
Dom va alla fantastiskt duktiga. 
Själv blev jag spådd i tarotkort av min fina dotter och sedan fick hon måla valfritt motiv som handmålning på mig. 
Måste säga att jag drog högvinsten och gick hem med finaste målningen av alla

💖💖💖

lördag 23 maj 2015

Liten tröttis

Efter en dag med mormor & morfar på landet. Och efter att ha fått möta en härlig hundkompis i 4 åriga Leo så va krafterna helt slut och Bilbo stendäcka på sin nya lurvfilt i soffan. 
Inte lätt o va liten ibland :)


fredag 22 maj 2015

Enklaste godaste naturliga glassen

Har ni någon gång läst på ett paket glass. Det ena ämnet värre än det andra, dom äkta produkterna har bytts ut med substitut eller vad sägs om:
skummjölkpulver, sockersubstitut, stabiliseringsmedel, palmolja, vassle från kalv, gelatin från gris, rött färgämne från lusen, mono och di-glycerider från fettsyra.
Inte ens vaniljen i vaniljglassen är helig utan byts ut mot arom från granved.
Läsvärd artikel från min gamla granne

Men nu ska jag snabbt och enkelt rädda er från denna tillsattsdjungel och lära er göra den godaste enklaste glass ni någonsin ätit. Okej?

* 3 dl grädde vispas hårt.
* 3 äggulor + 1/2 tsk ÄKTA vaniljpulver + 1/2dl florsocker Vispas pösigt.
* Valfri smaksättning rörs ner i äggblandningen, tex 3 dl mosade bär eller riven choklad.
* Rör ihop allt och ställ i frysen, KLART! Tinas i kyl någon timme innan man vill äta.
Nutellaglass och Hallonglass med kolasås. 

(Tips, för o få slätare glass och undvika iskristaller kan man röra om med 20-30min mellanrum första timmarna i frysen, florsocker kan man skippa om man vill ha en mindre söt glass).

Barnsligt god frukost

Vem har inte sagt nej när barnen vill ha glass till frukost?
Fördelen med att vara vuxen är att när barnen gått till skola/ dagis så kan man själv göra exakt det man just förbjöd. 
En stor härlig rykande kopp te med honung serveras därför till min egna hemmagjorda nutellaglass och kolasås med vanilj och ingefära. 
Hallonglassen va ännu för frusen och fick bara halka med på ett litet hörn. Slörp. Såhär ska äkta glass smaka :)

onsdag 20 maj 2015

Nya vägen till jobbet

Pust, är det detta som kallas friskvård på jobbet? 

måndag 18 maj 2015

Ljudallergi

I en familj där Diagnoserna ADHD och Autism finns med på menyn kan vardagen behöva planeras annorlunda och en enkel sak som att åka iväg och äta mat tillsammans på helgen kan haverera helt.
I helgen tänkte vi åka och äta Grekiskt med barnen på Heron City och därefter titta på en tv på Mediamarkt.
Hundvakt ordnades.
3åringen sken som en sol när vi skulle åka färja, även 9 och 11 åringen höll för ovanlighetens skull tämligen sams där bak i bilen, glatt humör, färjetur och liten utflykt gick än så länge väl, trots regn och grådaskigt väder ute.
Väl framme så går det dock snabbt utför.
9åringen tycker att det är jobbigt. Han tittar ner i golvet, har huvan på jackan uppdragen och börjar skaka. Tar honom till mig. Han håller händerna för öronen så dom vitnar och går in i sin bubbla. Svarar inte på tilltal, bara skaka på huvudet. Läppen darrar och tårarna tränger fram. Världen attakerar honom med intryck.
Var är hans hörselkåpor? Naturligtvid har vi glömt dom.
Försöker placera familjen så avskilt det nu går vid ett bord, tar sats och springer ner till apoteket på nedre plan. Köper öronproppar och rusar tillbaka.
Sonen sitter kvar i sin bubbla, händerna mot öronen och ansiktet in mot sin far, vill inte se, höra eller veta av omvärlden.
Jag sätter mig bredvid och får i öronpropparna. han har händerna krampaktigt kvar över öronen, luvan uppdragen, blicken neråt. Jag ber om min mans jacka som vi lägger över oss för att skärma av.
Det räcker inte, fortfarande för mycket.
-Ska vi gå iväg bara du och jag, där det är lugnare?
(Skakar en gång på huvudet).
-Ska vi gå och köpa nya hörselkåpor till dig?
(Skakar en gång på huvudet o trycker sig mot mig)
Jag vänder på orden, kommer på mig själv, ställ aldrig en fråga, att fatta ett beslut är för svårt.
-Nu går du och jag och köper ett par hörselkåpor åt dig.
(Trycker sig närmre mig och nickar en gång)
Sagt och gjort, barn i hand och styr riktningen mot Mediamarkt medans resten av familjen äter.
Några hörselkåpor fanns inte, men däremot ett par stora regäla hörlurar som va ljudisolerande.
Med nya hörlurarna på vänder det äntligen. Ett litet barn tittar upp mot mig och möter igen min blick. Han är tillbaka, han orkar vara med och ta in omvärlden igen.
Så med öronproppar, lurar, luva uppdragen och mamma tryggt i hand tar vi oss tillbaka för att äta lite av den mat som nu är kall.

Såhär kan det va. Det va helt vårat fel som glömde hörselkåporna.
Det kanske inte alltid är så lätt att förstå för omvärlden hur jobbigt det kan vara.
Åsikter om att barn med dessa diagnoser ska "skärpa sig" och beslutsfattare som försöker inkludera dessa barn i vanliga skolan förstår inte vad dom utsätter familjerna för.
Jag har själv som förälder fått kämpa mig blå för mitt barns rätt till en dräglig skolgång. Först en kamp för rätt diagnos, sedan för att få in honom på skolan och sedan för att bevara skolan som hotades läggas ner då kommunen ville att dessa barn skulle bli en del av vanliga skolan.
Min lilla underbara kille som i sin lilla skola på ca 12 elever i ett klassrum med 3 elever faktiskt gör framsteg som kom från skolan där han i en klass med 54 elever inte ens kunde sitta med i ringen på samlingen på morgonen. Där han gick ner i vikt då han inte kunde äta, då han sprang från skolgården och höll på att bli påkörd av en lastbil.
När politiker och beslutsfattare tror att dessa barn mår bra av att gå en vanlig skola med 3-400 elever så har dom inte ens förstått grunderna. Det handlar inte om att bygga en lokal och sätta några elever i och tro att det fungerar om dom får rätt lärare. Dom måste kunna få existera i sin miljö också. Och det går inte när miljön och intrycken blir för många. Barn måste också kunna få ha rast, äta, leka och vara sig själva. Annars kan dom aldrig lära sig.
Och för dom här barnen kan det ta ett år eller mer att landa i en ny miljö. Ett år innan dom ens kan börja lära igen. Skall man då lägga sten på börda genom att sno ett helt skolår från dom som redan har det tufft.
Någon gjorde en gång en talande liknelse med Arlanda som jag gillar.
Tänk dig att du står mitt på Arlanda eller en ännu större flygplats, Heathrow London.
Folk springer förbi, väskor rullar, ljus blinkar, vagnar skrammlar, utrop i högtalare, många olika gater en stor tavla med massor av information som blinkar med avgångar och ankomster, lukter och ljus. Allt på en och samma gång.
Om du och jag skulle ta och åka en tur så kan vi åka till flygplatsse och sålla i informationen. Vi kan fokusera på vad som är viktigt för oss och ta oss fram dit vi ska.
En person som har ADHD/Autism tar istället in exakt ALL information samtidigt, ljud ljus, lukter, rörelser. Allt kommer samtidigt och personen förmår inte sålla i överflödet av intryck. Det blir som att världen attakerar.
En del hävdar att detta hör till ADHD diagnosen andra att det hör till Autism diagnosen. Sanningen ligger nog i att dessa diagnoser ofta går in i varandra. Med ADHD så kan man pga svårigheter med koncentration inte sålla och med Autism kan intryck av omvärlden bli för mycket som gör att man inte kan sålla.
Ljudallergi som därtill inte är så ovanligt som man kan tro har faktiskt ett annat mindre kännt namn. Misofoni eller Misophonia.




lördag 16 maj 2015

Nervös på nytt

Jag har varit borta länge nu.
Den 19e december på jobbet så höll jag inte längre.
Då hade jag kämpat med smärtstillande, tens, sjukgymnastik och sterila kvaddlar i över ett år. Där och då gick jag sönder, både in och utvändigt. Bokstavligen.
Jag förlorade förmågan att stå, gå, sitta, kissa och till viss del att tänka och uttrycka mig.
Det gick läskigt fort när det verkligen brast helt och närmsta tiden därefter är fortfarande mest ett stort mörker. Jag minns inte så mycket och får nog se det som en välsignelse. För dom få minnesbilder jag ändå har är rätt mörka, outhärdlig smärta, som att stoppa armen i en brinnande eld och inte kunna ta ut den därifrån förens jag antingen svimmade eller blev nerdrogad. Sen oroligt mörker tills nästa bild då jag egentligen inte ville dö men ändå kunde överväga att hoppa ut genom fönstret om ingen snart gjorde något åt smärtan. Hur jag kunde notera att någon skrek ångestfyllt av smärta och snart inse att det var jag. Så mal det på. Fram tills någon äntligen drog i nödbromsen och akut slängde in mig på operation. Tog bort disken helt och ersatte med ett stift, en platta och två skruvar.
När läkare berättade om att nu opererar vi dig så skrek jag av lättnad och grät, jag minns att någon försökte säga att jag skulle vara lugn, men jag va bara så lättad, äntligen ta bort vad det än är. Jag brydde mig inte ens om konsekvencerna. Det spelade ingen roll om man hade försökt förklara dom för mig. Jag kunde inte ta emot den informationen då. Det spelade ingen roll vad jag visste och inte visste, kanske en välsignelse att inte veta då oddsen inte alltid är så bra.
Men vad jag vet nu snart 5 månader senare är att på måndag ska jag försöka återvinna en del av mig själv. Jag skall tillbaka till jobbet.
Jag kan fortfarande inte vrida huvudet ordentligt till vänster, har fortfarande en del nervsmärtor kvar i vänster arm, är svagare och har bitvis problem med sömnen.
Men röntgenbilderna ser bra ut och läkaren tyckte att det va dags att "härda mig".
Mentalt tror jag att det är fantastiskt bra att få börja jobba igen. Samtidigt är jag enormt nervös över hur det skall gå.
Ett helt nytt jobb blir det ju på samma gång eftersom jag skulle börjat min nya tjänst i januari men fick skjuta upp allt när livet blev satt på vänt.
Så håll en tumme för mig. För på måndag börjar en del av livet igen och jag känner mig helt ny.

torsdag 14 maj 2015

Glutenfri paj - barnens favorit

Barn kan vara petiga med vad dom äter. Och ska det därtill vara glutenfritt kan man lätt stöta på patrull.
Det här receptet är barnvänligt i smak och lekande lätt att göra. 

BOTTEN 
- 1 näve Havregryn
- 1 näve Glutenfri cornflakes
- 1 näve Mandelmjöl 
- 1 lite mindre näve Socker 
- ca 75-100g smör (beror på hur stora nävar du har)

FYLLNING
- Rabarber och hallon efter smak


TOPPING
- 2-3 msk Smör
- 2-3 msk Honung
- 3-4 msk Grädde
- 1 krm mald ingefära
- 1 krm äkta vaniljpulver


Börja med att blanda alla torra varor till botten i en skål, krossa cornflakesen lite med handen. tillsätt sedan smör tills du har en lagom geggis men knådvänlig massa.
Tryck ut i en valfri form och förgrädda i mitt i ugn i 175 grader i 15min.


Lägg sedan på valfri fyllning. jag har valt rabarber som jag har förvällt i några minuter och frusna hallon. Får här hjälp av min 3åring.



Blanda ingredienserna till toppingen i en kastrull.
Se till att använda den äkta vaniljen, Inte vaniljsockret, det är en helt annan smak på. Äkta vanilj finns i stänger eller den lilla röda burken som brukar stå bredvid vaniljsockret på bakhyllorna. 


Koka upp ordentligt, rör hela tiden då det kokar snabbt och häftigt. Det skall bli en kolasås, tar bara ett par minuter. 

Ringla sedan kolasåsen över pajen. Det kanske blir lite sås över, det gör inget. Lägg i en skål och ställ i kylen, då har du god hemmagjord kolasås till glassen. 
In i ugnen på 175 grader i 25 min till

Njut sedan med valfritt tillbehör. 


Här med blåbärsglass och lite extra av den där härliga kolasåsen som blev över.
Glöm inte att det här är en smulpaj, du kommer inte kunna lyfta ut den i snygga konditoribitar, men det gör inget när det smakar så gott :)








Vad F-N är det för fel på folk????

Dagens rubrik får mig att undra om inte mänskligheten borde gå under. För är det så här omänskligt illa. Ja då kan vi lika gärna dömma ut oss själva helt.
Tänk dig att du åker sent på kvälllen/mitt i natten på en väg och längs motorvägen ser du ett ensamt barn i 6-7års åldern utan ytterkläder.
Vad gör du???
Stannar???
Nej du åker lungt vidare och ringer polisen.
Ursäkta???? Stanna för i h-v..
inte mindre än tre samtal med samma beskrivning har kommit in till polisen under natten. Ett oklätt litet ensamt barn mitt i natten längs en väg.
Jag skiner i om det så är mitt på motorvägen. Trafiken är inte så galen på natten att man inte kan slå på både helljus och varningsblinkers och stanna för ett ensamt litet barn.
Jag blir stum av mänsklighetens vansinne.

onsdag 13 maj 2015

Sällskapssjuk säljare?

Riiiiiing....

-Ja hej det är Ann.
-Ja hej heter....... och ringer från Fortum. Jag ringer för att ni varit kund hos oss tidigare... bla bla bla...
-Vad det än är så är jag inte intresserad. Vi gör aldrig avtal via telefon utan är vi intresserade av något så söker vi själva upp vad vi vill ha. Så vad du än vill sälja så ska jag spara din tid, jag kommer tacka nej, jag är INTE intresserad.
-Men jag ringer bara för att ni tidigare varit kund och inte är det längre.
-Jag är inte intresserad, vi är nixregistrerade och vill inte ha några erbjudanden.
-Men jag ringer bara för att...
-Nej tack, det är bra, hejdå.
Klick

Telfonförsäljare gör sig inte besvär här. Jag tror helt enkelt inte på att han va sällskapssjuk och ville ha en pratstund eller bara ringde from the goodness of his heart för att förgylla min dag.
Min privata telefon är till för samtal med nära och kära. Företag kan i yttersta fall få komunicera brevledes, men knappt det. Jag vill ha så lite information som möjligt av företag. För i slutändan vill dom ändå bara sälja och jag vill välja själv vad jag vill köpa.
En av anledningarna till att vi tagit bort alla kanaler på tv´n. Ni anar inte hur skönt det är att slippa reklamen :) Vill vi se på tv så tar vi en film istället.


tisdag 12 maj 2015

Strumpheaven and hell

I morse höll jag på att säga upp mig. 
Strumpberget för en familj om fem som slukar minst 35par strumpor i veckan fick mig att koppla in mammafackets obestridliga fackförbund.
Och när mammafacket kopplas in. Då ställs inga frågor. Räkningen betalas utan att synas. 
Mammafacket har veto.
Så sorry älskling, men jag lovar, du kommer älska mig för det här. 
80 par nya strumpor köptes in. 
EN färg per storlek.
Vilket innebär att vi vuxna har numera bara en sorts svarta strumpor.
Mellanbarnen blå och minstingen vita. 
Gu nåde den som köper hem några andra strumpor nu. Då strejkar jag.




måndag 11 maj 2015

Kusin It på badhus??

Har annars lite svårt att förstå.
Igårkväll åkte jag och köpte en ny halvliters schampo/balsamflaska då dottern skulle åka och simma i badhallen idag och jag ville ha mitt balsam ifred.
Glatt kommer hon hem och säger.

-Några kompisar till mig låna så det tog slut, så jag slängde flaskan i återvinningen. Bra va?
-Öhhh hur många kompisar?
-3st.

Gisses vilka håriga kompisar hon måste ha.

onsdag 6 maj 2015

Det mamma inte vet....

Jag vet att jag inte får bita på fransarna på mattan. 
Men ibland gör jag det ändå i smyg när jag tror att ingen ser. 


måndag 4 maj 2015

My OCD (Song)

På något sätt rätt träffsäker och rätt mycket igenkänning, ler brett... Frågan är om man skall tolka det som en direkt diagnos eller att man bara ska konstatera att det nog är ganska normalt och att vi alla har några bokstäver här och där och ska vara glada för det ;)



Lila hårfärg

Undrar vad folk skulle säga om jag va lika modig med hårfärgen? 
Dotten har återgått till lila hår. Vilket jag tycker klär henne. 


lördag 2 maj 2015

Dagens ilandsproblem - Informationsöverflödet

Min dotter på 11 år vill ha Facebook. Jag har sagt nej, tycker inte det är bra för unga.
Frågan är om det ens är bra för vuxna?
Flera gånger har morbida bilder serverats mig oönskat lagom till frukosten när man slår på datorn på morgonen, eller vad sägs om ett barn som hängts eller ett drunknat barn?
Oönskad information blandas sedan friskt med reklam, spel, tester och diverse klipp.
Däremellan lite gruppers information och vänners statusuppdateringar. Den biten jag faktiskt vill ha, den som involverar vänner och hur dom har det i livet.
För att hålla kontakt och diskutera i grupp är Facebook väldigt praktiskt. Men resten skulle jag gärna slippa.
Vi har idag ett överflöd av information där vi serveras död, sjukdom, reklam och våld till både frukost, lunch och kvällsmat.
Världens elände skall genom så många kanaler som möjligt flytta in i vårt vardagsrum, kök, sovrum och barnrum.
Jag vet att jag inte kan skydda mina barn i all evighet. Men för var dag jag kan hålla en del av världens elände utanför barnrumsdörren, så blir barnen en dag mer mogna att en dag hantera det överflöd av ilandsmedia som kräks ur sig världens ångest utan att egentligen göra något åt den.



fredag 1 maj 2015

Aldrig mer Olearys Kista

Jag och dotten va just i Kista och tänkte äta lunch.
Går in på Olearys
http://www.olearys.se/kista
det är HELT tomt, då menar jag att det är jag och dotter och personalen. 
Vi ber om ett bord. Och blir visade till en hörna längst in. Jag påpekar då att vi hellre sitter mot bowlingbanorna till då det är lite trevligare, och gärna vid ett av borden med höga soffryggar ( alla bord är dukade) då jag har problem med ryggen och sitter bättre i en soffa med hög rygg. 
Jag får då till svar att dom stora borden bara är till för lite större sällskap. 
- Ja, men det är ju helt tomt här ( visar med handen  runtom)
- jo men man vet aldrig när det kommer en rusch. 
- menar du att ifall det kommer 15-20 sällskap inom 30 min?
- njaa, men du måste förstå att det blir jobbigt för personalen att duka. 
-????, tack men nej tack, jag tror vi går någon annanstans.