måndag 30 november 2009

Säga vad man vill...

Men hon kan scenkläder.
Får mig o minnas min vita era, ja o eftersom alla vet att jag knappt dricker så talar vi givetvis om när jag som 18-20åring hade en vit period med platinablont hår, vita kläder och flourocerande smink.

söndag 29 november 2009

Shoppingens följdverkan

Jag är verkligen ingen pärla på att shoppa. Men jag har ju mina små favoriter. Och en är helt klart att shoppa underkläder på change. Men vart gör man av alla dessa små fantastiska alster? I butiken får man dom inslagna i silkespapper och omsorgsfullt vikna. Hemma slänger man ner dom i en svart låda.
Men nu får det bli slut på det. Med tanke på att merparten av övriga kläder säkert är från H&M så är ju mina underkläder lätt de dyraste plaggen, då skall dom iallafall ha en egen förvaring.
Se vad bra jag fick till det till att jag bara måååååste åka till IKEA, till mannens stora glädje ;-)

lördag 28 november 2009

Julshopping

Dottern och jag var i Nacka Forum idag. Vi hann med rätt mycket. En hel del julshopping blev det.

Luna låter även meddela eventuella besläktade tomtar att hon önskar sig:
-Ridbyxor storlek 128
-Ridsaker (jag tolkar det som ryktborste mm, favoritfärgen är för stunden rosa)
-Äkta svinborst hårborste, en sån där mjuk härlig som hennes mor har och gärna vill skall finnas kvar på sin plats :D

Lion vill framföra att det är Robotar och Tåg som gäller.
Mamma kan också viska fram att byggare bob, händiga many, thomas the train är heta kandidater i bok/dvd form. Samt att Lion är en hejjare på pussel. Vad gäller storlek har lillgossen numera siktat in sig mot storlek 116.





E dom inte söta? Små hjärtformade minttabletter i plåtburk. Lagerhause e en annan av mina favoriter, alltid hittar man något litet gull där.


Luna hade även med sig egna pengar. Det bidde en liten hund som både går och skäller. Vita Lisa ska hon heta.


ps. strunta i datummärkningen på korten, det är bara min kamera som fått spunk ds.

Tröstshopping

Det bidde ju inget Tallinn, Så vad gör man då, jo man shoppar :D
Vad är trevligare än att åka till sin favvobutik och komma hem med ett sött litet nummer. Change rekomenderar jag verkligen, trevlig personal med stort intresse för service. Och alltid finns det något som sitter sådär riktigt bra. Idag bidde det ett set i vitt och guld.

torsdag 26 november 2009

Gastro gör man bara en gång

Ni som känner mig vet att magen plågat mig ett tag. Själv tror jag bara att det är stress över allt och inget. Men okej, läkaren har rätt, klart det måste till en Gastro. Jag såg framför mig skräckscenarion med hemska kameror på slangar som skulle sväljas ner och insåg snart att detta går inte alls.
Tack och lov mötte jag underbar personal som såg det samma och erbjöd sövning.
Så på darriga ben gick jag idag till Sollentuna Spec klinik. vankade av och ann utanför deras port tills dom öppnade efter lunchstägningen.
En snäll sköterska visade in mig, frågade om det var bra? -Nä! inte alls, jag är supernervös.
För den som inte känner till det så har jag i min ungdom en gång vaknat upp ur en narkos under en operation. Så min skräck hade inte bara med gastron att göra, sövningen i sig skrämmer mig också. Ja jag vet, det händer inte igen, det är jätteovanligt. Och nu är det bara en kort mild sövning, men ändå. Hjärnspökena är enorma på mig när det gäller sövning.
Med en varm hand så tog denna sköterska hand om mig, gav mig all tid i världen att ta in allt och förberedde mig. Allt gick faktiskt ganska bra till en början.
Byta om- Inga problem.
Blodtryckmanchetten, Pulsoxymentern- lugna puckar
Pvk´n i handen och ett Ringer - Självklart
Till och med syrgasen i näsan gick helt ok.
Men sen började det...
Hon förklarade att jag skulle bedövas i halsen med spray, Xylocainspray, och för er som inte känner till den så smakar den som en blandning av klorin och mogen banan.
Sprayningarna ner i halsen framkallade kväljningar, jag trodde jag skulle kräkas mitt över henne. en tjock klump formades i halsen, ja det känndes som så, men givetvis fanns ingen där. Bara känns så när man är bedövad i halsen. Jag lyckades lugna ner mig och skulle lägga mig ner på bordet. Då kom det som va värst. En grön plastring som jag skulle bita i. Det låter så lätt, men denna plastring som sattes mellan tänderna skulle hållas fast av ett tjockt gummiband runt huvudet. Jag kännde hur paniken växkte upp med enorm kraft, tårarna kom, händerna skakade och jag började nog hyperventilera. Både läkaren och sjuksköterskan hade fullt sjå att hålla mig lugn medans dom snabbt sövde mig. Själv försökte jag mummla fram något genom den hårda plastringen om barnen och baka pepparkakor, allt för att tänka positiva tankar.
Nästa sak jag minns är att jag av någon anledning måste upp ur sängen, jag är helt förvirrad och ska upp ur sängen, jag anstränger mig, för jag vet att jag hade en specifik tanke med att komma upp ur sängen, men kan inte minnas, allt va i ett töcken, och det bär sig naturligtvis inte bättre än att jag drasar rätt ner i golvet med dropp och allt. Får hjälp av samma goa sköterska och någon till att komma upp. Minns att jag är rätt speedad och uttrycker om och om igen att jag är så glad att det är över och att dom inte skall lyfta för då kommer dom göra illa sina ryggar.
Summa summarum, allt såg rätt bra ut tack och lov, och det verkar inte finnas några indikationer på att detta skall behöva genomlidas igen, tack och lov.

Nehepp inte det

Inget Tallinn blev det. Det blev ändringar av resan. Eller tja, den ställdes in och ändrades. Europa har ju strandat, så då skulle vår båt trafikera den rutten istället.
Så istället för att resa 17.00 från sthlm o komma fram i tallinn 10, så skulle det bli via helsingfors och båtbyte. Serenade över och framme kl 9.55 i Helsinki och sen en dag i Finland följd av en båttur kl 14.30 på två timmar och sen framme i Tallinn. Vi skulle få kompensation med uppgraderad hyttklass och betald middagsbuffé och frukostbuffé. Tyvärr va vi föga överens i gruppen och jag stod snart som ensam resenär.
Mitt humör åkte snabbt i botten, Här hade man sett fram mot en trevlig spa resa med kollegorna och här rök allt åt fanders och i Tallinn väntade en timmes spa manikyr på söndagmorgonen. Jag som sett fram emot att få visa mina kollegor Restaurangen Hellhunt vid gamla torget i Tallinn, kanske lyckas hitta tillbaka till den pitoreska träpubben som jag och Matte besökte med några släktingar sisst vi var där. Få shoppa på marknaden på söndagen. Uppleva julstämmningen som jag vet nu börjar byggas upp i Tallinn, alla ljusen, dom gamla vackra husen. Men men, det är sånt som händer.
Min familj stod strax som en skön backupp när jag ringde och berättade hur det låg till. Klart dom ville åka. Båda far, bror och mor var strax där. Men så sket det sig ändå när det inte gick att hitta en ersättare till måndagens jobb. Men ähh, på´t igen, men nästa gång ska jag definitivt ta med mormor, jättesynd att hon inte kunde denna gången.

tisdag 24 november 2009

Snart till Estland

För dom som känner mig närmre så vet ni ju vart mina rötter ligger.
Därför är det ju alltid lite speciellt att få åka över till kära Tallinn. Denna gång blir det med två kolegor till mig. Jag hoppas innerligt att vi får en härlig spa resa tillsammans. Så härnäst Tallinn och vem vet, kanske står Oslo på tur...

söndag 22 november 2009

Mammamys


Luna på minuten Exakt 1 år gammal, minns det som igår, hur vi låg och somnade till på soffan bägge två.


Picknik i Drottningholmsparken.


Jag och Lion, en vanlig sommardag, helt underbart.


Fjärilshuset, ett favoritställe vi varit på med barnen ganska ofta.


Luna väntar otåligt på sin kära lillebror Lejon, hon pussade och kramade och sjöng för magen hela tiden.


Luciafirande med Luna och min mormor, e vi lika?


Jag och Luna13 månader i Marbella


Ett härligt foto av mig och Lion taget av då 2åriga Luna


Ta med både son och gammlemormor på babysim


Ljuvliga kramar från goa små troll

Min lilla djupdykning gav mersmak, Tänk vad mycket mammamys man får...

lördag 21 november 2009

Ett litet dyk i gamla fotoalbum

Att vara förälder är väldigt mycket...


Att kunna känna igen sitt barn tex, Luna är nr 3 från höger.


Att jämföra sin vighet med sitt barn.


Att lära sina barn om god kosthållning.


Att lära dom om bordsskick


Att inte vara rädd för att pröva lite nytt smink


Att veta vem det är som sitter bakom ratten och bestämmer


Att inte vara rädd att smaka nya saker


Att lära sig att inte vara håröm.


Att lära sig plocka undan allt ömtåligt när baret passerat 6 månader.


Att inse att några extra kilon kan man leva med, det är bara mysigt.


Och framförallt, att vara oerhört lycklig och stolt över dom underbara barn man har.

Jag erkänner, jag är en vekling.

Efter min första natt på bas så kom jag hem vid 8 snåret. lite uppe i varv efter den 4e red bull som jag petade i mig under färden hem. lyckades slummra till vid 9 och vaknade med ett ryck av två fnittrande 6åriga tjejjer kl 10 och en 4 årig son som undrade... mamma e du vaken???.
Öhhm ja, nu e jag det.
Konstaterade rätt snabbt att det e lite kört på fronten att sova nu. bättre jag håller igång under dagen och somnar tidigare ikväll känns det som.
Så med någon slags uppbringade krafter tog jag mig in i duschen för att kvickna till. Just nu sitter jag i morgonrock, mest illamående, lite magvärk efter all redbull och med en dundrande huvudvärk. Nä, vi e nog alla överens i familjen, jag ska inte jobba natt. Även om det praktiskt och trevnadsmässigt vore idealiskt, så klarar jag det helt enkelt inte.
Börjar istället fundera i nya banor, kanske jag borde bli en hyr syrra? Kanske Norge? Jag var ju påväg för lite mer än ett år sedan, ska nog i allafall ta och ansöka om norskt legg. Man vet aldrig vad som väntar runt nästa krök...

Nä natt e inte min grej

kl 20 igår fick jag samtalet, det saknas folk till natten. Klart man vill ställa upp för sin kollega, men jag vet ju, jag passar inte för natt. Jag blir odräglig utan min sömn.
Det gick ändå drägligt. 4 redbull, en julmust, en ticki masala, 4 frukter och en kladdkaka senare så va jag ju ändå vaken. men kl 5 slog den stora tröttheten till med stora släggan. som en tjock dimma la den sig för ögonen och jag började frysa.
Det va en trevlig bra natt med goa kolegor, men nä, jag gör inte om det. Jag e helt klart inte nattmänniska, nu ska jag hämta igen lite sömn.

onsdag 18 november 2009

Utdöd journalistik



När jag gick i 3an, för en mindre oändlighet sedan så höll jag föredrag om denna fisken, jag visade bilder och berättade om en by som fiskade och levde på den.
Jag har sett fler dokumentärer och filmer om fisken än jag har gjort om någon av våra vanliga fiskar, som tex laxen eller guldfisken.
Då e det ju ganska intressant att upptäcka när man kommer till Aftonbladet den "stora" nyheten att man lyckats få unika första bilder på denna fisken.
Öhhh?!?!?, det fanns ju för i allafall 20 år sedan. Jag tror att det enda som är utdött i dena historia är Aftonbladets journalistik.

söndag 15 november 2009

Ytterligare vuxenpoäng

Va på lekland igår. Ni vet ett sånt där härligt inomhuslekland för barnen med kanor, bollhav, klätterställningar, luftkanoner, studsmattor mm.
Och det som alltid slår mig, var kommer alla dessa "hulliganbarn" ifrån. Och varför bryr sig inte föräldrarna?
Sitter med man och mina två barn och fikar, lite vätskepåfyllning för barnen under leken. bakom oss under en klätterhylla huserar 5 st uppskattningsvis 6 åriga pojkar.
Leken är i sann hulligananda. dom sliter i varandras hår, tar strypgrepp, den ena barnet hoppar på det andra barnets rygg, då menar jag, ställer sig och hoppar med full kraft för att sedan landa i full wrestlingmaner på det liggande barnets axel/ huvud. Det ena barnet efter det andra gråter, men bråk-leken fortsätter ändå, en ligger, en hoppar och övriga tre hejjar på.
Jag och min man försöker avstyra de värsta bråken samtidigt som vi tittar lite halvdesperat ut över havet av fikande, surfande, snackande, läsande föräldrar som är djupt nergrävda i SINA sysselsättningar och absolut inte har tid med sina barn som dom nu släppt lös.
Varför!?!? varför!?!?
Det ilsknar till i mig, detta är inget konstigt, detta är inget ovanligt eller oväntat. såhär är det alltid, ett gäng "hulliganbarn" som har högst frånvarande föräldrar närvarande i lokalen.
Själv så kan jag säga att vi trots det hade en mycket trevlig dag, jag har hoppat i bollhavet, klätrat, åkt kana, skjutit luftkanon och krypt i gångar. Jupp, barnen fick nästan släpa mig därifrån. Så jag rekomenderar i högsta grad till den som känner igen sig, nästa gång, kryp med i labyrinterna och hoppa in i bollhavet, man får faktiskt det som vuxen, och det är jättekul att kasta bolar över en luftström :D

Jag har blivit gammal

Jag låter ju F-n som min mor?!?!?
-Nej!, sluta!
-Man plockar upp efter sig!
-Vem har slängt sina saker i hallen?
-Sitt still när du äter, sluta väga på stolen!

Ihh flachback, stoppa tiden, det va ju jag som aldrig skulle bli vuxen.

torsdag 12 november 2009

En dag till

När jag hämtar barnen är det kolbäck. Sådär mörkt så man kan ta på mörkret. Vintern har verkligen anlänt nu. Reflexer, varma sockor, mössor, vantar och overaller på.

onsdag 11 november 2009

Dags för nya steg

Senaste tiden har jag funderat rätt mycket på vad jag egentligen vill arbeta med.
När jag så idag ska hämta sonen, så kommer jag ut till baksidan på gården och möts av en liten ynklig kille som blivit puttad i sandlådan. En liten blöt kille som kryper upp i mammas famn och snyftar. Mamma vi åka hem nu.
... behöver jag ens säga hur mycket det svider till i mammaådran! Jag bara sluter in min son i min famn och säger, ja hjärtat, nu ska vi hem och mysa. Och det är egentligen det jag verkligen vill. Hitta ett arbete som är mer förenligt med mammalivet. Ett schema på vardagar, dagtid så jag får mer tid med mina barn. Just exakt vad det är för tjänst vet jag inte om det är det viktigaste. det viktigaste vad gäller ett arbete är att finna glädje och harmoni i det man arbetar med. Och där har jag verkligen på fötterna när det gäller att utala sig om arbetsglädje. Jag har arbetat med allt mellan himmel och jord. Och då menar jag det. Som några meriter kan nämnas Tullpanplockare, bokföringsassistent, kontorist, concierge/ festfixare, barnskötare, butiksbiträde inom flera olika område, försäljare, resebokare, undersköterska och numera sjuksköterska. Jag e verkligen en mångsysslare i mångt och mycket. Så jag funderar, vad är viktigast i ett arbete?
-Glädjen, goda arbetskolegor, intresse för vad man arbetar med
-Arbetstider, att det harmoniserar med ens liv. För hur mycket man än gillar sitt arbete så kommer det aldrig att kunna kompensera upp för den tid det tar ifrån din familj och dina barn. Jag vill verkligen vidare i livet nu. Jag vill ha ett intressant dagjobb.
Det råkar inte vara någon som sitter på en tjänst till övers?

fredag 6 november 2009

Den dagen på året

Ja så va den då här igen. Den dagen som jag aldrig lärt mig uppskatta. Den dagen då jag alltid är nedstämd och tycker det mesta går i grått. Av någon konstig anledning så är det alltid något tråkigt besked eller något negativt som händer på min födelsedag. Och inte slog det fel i år heller.
Jag har gått och trängtat efter en tjänst. En riktigt intressant tjänst. varit på inte bara en utan två intervjuer och började få upp lite hopp.
Men så idag, efter en tuff dag på jobbet så kom samtalet. Jag förstod nästan genast på hennes tonläge vart det bar hän.
Nä, jag fick inte tjänsten, den hade gått till en annan sökande. Och visst förstod jag det, hon hade meriter som jag inte har, och kunde börja omgående. Det är bara till att grattulera henne. Jag tror hon fick en toppentjänst. Men själv så kännde jag bara hur tårarna brände till och ville ut. Jag sa snabbt hejdå på jobbet, och gav mig själv lite utrymme i bilen. bara lät tårarna komma, ringde en väninna och pratade av mig. Försöker nu se frammåt istället. Imorgon e en ny dag...

torsdag 5 november 2009

Vab = magknip?

Vaknade i natt av ynkande son. Konstaterar snabbt, brännhet liten son. Jahapp, vem skall vaba nu? Okej, det är min tur. Bara att ringa jobbet. så kl 00.38 i natt började magknipet. För det är ju så, man drar sig för det där in i det längsta. Var gång man måste ringa och vaba eller sjukanmäla sig så får man samma lilla magknip. Jag vet ju att någon av mina kolegor kommer att få sätta sig och försöka få in en annan ssk till dagen nu lite snabbt på ett par timmar. Och lyckas hon/han inte så kommer en annan av mina kolegor få dra dubbelt lass idag. Man vill ju verkligen inte sätta någon i den sittsen. Men den dagen mina barn kom till världen så gjorde jag ju ett val, valet att alltid låta min familj komma först. Så nu sitter jag här hemma och myser i soffan med en liten feberhet kille.

onsdag 4 november 2009

Det ser ljust ut

Vintermörkret lägger sig som en tjock blöt filt över hela ön. Vi va på ljuscafé för någon vecka sedan. Tycker nog att ljuset gav mig mersmak. När sen snön började falla här ute idag så väcktes tanken igen. Satt o googla lite på olika lampor och hittade wake up lights. Stor VILL HA! faktor sprider sig genast i kroppen som en snabb influensa.
Den här verkade toppen, 400 lux, jag kommer bli pigg som en liten lärka. gäller bara o hitta den också. Får se om jag kanske ger mig ut på shopping nästa helg. den här helgen e det ju jobb för hela slanten som gäller.

Philips Wake-up light HF 3461

tisdag 3 november 2009

Fler mer rädda?

Dagens aftonbladet http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6056197.ab

Fler och fler artiklar dyker upp där det hävdas att folk inte vågar vaccinera sig. Kan det verkligen vara så att man är så rädd för en vaccination. Och i så fall. VAD exakt är man rädd för?

Visst det finns dom där en på miljonen fallen som haft extrem otur och fått en påverkan utöver det vanliga. Men det är ju i så fall betydligt större risk med rökning, alkohol, mediciner, bilkörning, åka tåg, flyga etc.

Men jag har hitills inte sett några skrämselpropaganda artiklar om att folk inte längre vågar röka, dricka alkohol, äta mediciner, köra bil, åka tåg eller flyga.

Jag har själv valt att vaccinera mig. Risken för biverkningar är ju betydligt mindre än att smittas av flunsan och biverkningarna i sig är ju mildare än själva flunsan.

jag har även låtit vaccinera mina barn 4 och 6 år gammla. varav den yngste är en liten infektionskänslig typ, ett öronbarn som verkar suga åt sig infektioner som en liten svamp.

hitills har det värsta symptomet för barnen varit att det ena barnet uppger att det är lite ömmt på armen, vid insticksstället.

för mig var det att jag var lite yrslig första dagen. Och då befinner jag tydligen mig i det värsta spannet. dvs 20-30 åringar som enligt statestik tydligen skall drabbas värst.

Så nu undrar jag, om det nu är så att folk är så rädda. vad är dom då rädda för? Och är det verkligen en befogad rädsla eller en i högsta grad mediaframkallad rädsla?

En liten råtta



Luna 6 år har fått en liten mjukisråtta. en sån där grå liten som finns på ikea.
På fritids har hon berättat om nya råttan och bett att få ta med den. Dom har nämligen mjukisdjurförbud på fritids, men hon bad ändå så snällt att få ta med och visa den på samlingen. Fröken hade enligt Luna sagt att det går bra. Jag fick mina aningar om ifall det verkligen stämde och sa att vi lägger den i mammas jackficka så får vi se vad fröken säger när vi kommer till fritids.
På fritids:
Luna: Fröken, fröken, fick jag ta med råttan?
Fröken: Nja, men vi sa ju att ett foto gick bra?
Jag: Men e det inte lättare att ta med råttan?
Fröken: Nja, mjo det kanske går bra, det e väl ingen sådan man kan vara allergisk mot?
Jag: ??? Va?? nä det betvivlar jag.
Tar fram den lilla grå råttan ur min ficka varpå fröken gör stooora ögon och sen brister ut i skratt.
Ha ha ha, jasså, det va en sån råtta. Ja då går det ju bra.

måndag 2 november 2009

Vaccinerade

Vilket kaos det va på lilla lokala vårdcentralen. Vaccinationerna utfördes på löpande band. Barnen va modiga. Lion blev först jätterädd när han fick höra om att han skulle få en spruta och grät nonstop i 30 minuter i väntrummet. När det sedan var hans tur tittade han på sprutan och rörde inte en min. det gick hur galant som helst.
Dottern gjorde tvärtom, hon var tvärmorsk och modig och rörde inte en min i väntrummet. Men när det föll till kritan så rämnade hennes fasad och tårarna kom. Men summa sumarum gick det bra. Och båda barnen kännde sig stolta och modiga som nu va vaccinerade.

En dag på tekniska

Vi hade jättekul allihop på tekniska igår.
Det finns verkligen något för alla åldrar där.

Lion åkte slalom


Morfar också


Luna åkte rymdmoped


Morbror var astronaut


Mormor kontrolerade aukustiken


Och själv tog jag det kallt.

söndag 1 november 2009

Årets första pepparkaksdeg

Total njutning. Sådär härligt kladdig, mjuk och rund i smaken. Julen bara kryper upp under skinnet och flyttar in. Jupp, nu kommer den. Sakta men säkert känner jag hur den börjar byggas upp. Julstämningen. En lång väg kvar, men visst har den anlänt. lite julglögg på pepparkaksdegen och saken är biff... öhh jul menar jag :D

Snoppligt

Somliga straffar gud genast...
Varför man inte skall vara otrogen. Någon kan komma på en, man kan hamna på bild och visas upp världen över och få försvara sig med att det ändå var vääääldigt kallt den dagen. hihi.

www.aftonbladet.se/nyheter/article6046338.ab

Tekniska

I motpol till gårdagens lågvattenmärke till mammadag, så tänkte jag överaska barnen idag med en favorit. Tekniska museet. I min mening klart det bästa museet och underhållningen för små barn. Sisst vi var där. så va i där i ca 6 timmar och hade kunnat vara där i säkert 6 timmar till.

Det blev som sagt va Ikea igår

Jag skulle handla en tavelram. tredje gången jag åker för att köpa just den tavelramen. Min kära mor och far var inte sena att lägga fram en shoppinglista. Ett 60 överskåp, ett 20 överskåp, glashyllor, inredningar till köksskåp 8st etc..
En diger liten lista. När jag kom hem kunde jag konstatera att jag fått med allt på listan, förutom deras glashyllor och min tavelram som va slut :(

The mom-song



He he, jodå så e det.