Cyklister

När jag läser den här artikeln kan jag inte annat än känna. SÅ RÄTT! Äntligen.
Men så bor jag ju också ute på öarna där cyklisterna är en tätare plåga en flugorna en het sommardag.
Vi har en jättefin cykelbana hela vägen in till stan. Men lik f-bannat så är dessa cyklister i blöjbyxa och italiens spandex tröja jämt ute och gör vägarna osäkra. oftast är det på 70 vägarna som man störs mest av dom. När dom kommer i klunga och är i vägen. Morrar och hoppas detta sprider sig till landsortsplågan.

Ny favorit

Högst på min spellista brukar vanligen techno ligga, Men en o annan tuggumipop smiter alltid in. Dom som kännde mig på sweet 90´s minns ju min Aqua-Barbie period ( eller period o period, den går aldrig över *S* )
Så när jag snubbla över den här låten föll jag pladask, jag Älskar den!

Kompani giv akt!

Frånsett den extremt sena leveransen ( som fick mig att kasta mig över mailen klockan halv över draghålet i natt och bita i med bitska kärringfasoner), så måste jag säga att Lina lever upp till sina ord.
Första måltiden blev en soppa på tomat,fänkål och lök med svarta bönor och fetaost. Till det ett grovt bröd och majskolvar.
I min smak en ypperlig måltid med härliga smaker.
Det var dock verkligen mat för ett kompani. Har nu både matlådor i kylen och soppa för 4 till i frysen. Magen stårnu i fyra hörn, så om ni undrar framöver,,,, nä jag är definitivt inte preggo, det är bara Linas matkasse.

Ut ur garderoben

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag skulle ju vara lite anonym en stund till. Men lite obetänksamhet och ett ord i fel stund av en person gjorde att ordet snabbt spred sig. Så det är bara till att kliv ur garderoben.
Nä, jag ska inte sluta. Nä, inget är klart, men jag har ändå äntligen tagit steget och bestämt mig. Jag skall bli barnmorska.
Oddsen att jag kommer in är små, men skam den som ger sig. Så jag har sökt in till Barnmorskeprogrammmet på KI.

Lycklig resa.

DUNK!!!
Något bankar till mot fönstret när jag sitter i vardagsrummet.
Jag hoppar till, vem, vad???
Tittar ut och ser den här lille gröne parveln stappla runt o landa pladask i magläge på innergården.
Stackars liten, hur gick det där egentligen? Den såg lite omtöcknad ut, o efter en stund började vi fundera på hur h*n mådde. Så vi hämtade en microfiberduk o plockade upp den lille. Mina veterinärkunskaper är ytterst ringa, men vi kunde snabbt konstatera att såväl ben som vingar såg oskadda ut. Han fick sitta på duken en stund o återhämta sig, ( till barnens stora glädje). Efter en stund så tycktes den lille i allafall samlat krafter nog och han fortsatte sin färd söderut.