En uppfriskande promenad

Att ta en enkel lugn promenad är idag något helt annat än det var för 5-6 år sedan.
Att gå 500 meter till affären, handla en matkasse och gå tillbaka. Skönt väder, frisk luft. Det låter väl som en lätt match?
Men... Först skall kläderna på barnen..
-Näää, jag vill ha den blå overallen, inte den, brandmanbyxor mamma, vill inte, uäääää...
Efter ca 15 minuter är vi ändå utanför dörren och på god väg mot affären.
Efter ca 10 meter dyker sonen ner huvudstupa i den största snödrivan, medans dottern kommer på att det är jättekul att kasta stora snökockor ut på gångvägen.
Efter ca 10 minuters promenad har vi således kommit ungefär 25 meter på vägen och bara bråkat två gånger om att sonen inte skall ligga raklång i dom slaskigaste snö/slask/gegg -högarna.
-Men kom nu någon gång. Sluta kasta på lillebror. Res dig upp. Sluta gnälla. Neeeeej, inte jaga katten.
Aja, efter mycket om och men så kom vi i allafall fram till affären, lyckades handla det viktigaste, samt la till några fraser på mammalista.
-Sluta riva. Nej akta, spring inte på tanten. Sluta äta på moroten innan vi betalat för den. Förlåt! Ursäkta!
Tack o lov bor vi i en mycket förstående liten ort, där barn får vara både 5 och 3 år i affären utan allt för mycket gnäll. Där personalen med ett ärligt leende frågar om dom kan sopa upp nu? Och gärna visar vägen till toaletten för nödiga små barn.
Så nu sitter jag här 1,5 timme senare och njuter i fulla drag av världens godaste kamben, nygrillade, söt-stark klibbiga och så välförtjänta!