torsdag 16 april 2009

Lamporna lyser, men det är ingen hemma.

Inte alla propparna i skåpet.
Hästen gnäggar men spiltar gapar tom.
Ja ärligt, detta är nog det snällaste jag kan säga när jag läste den här artikeln.
http://www.aftonbladet.se/wendela/article4916112.ab
Hur urbota ***** kan man utrycka sig egentligen?
Själv började jag äta p-piller som 13 åring.
Jag hade då inte en tanke på sex. MEN jag hade en mensvärk från helvetet och hade vid 13 års ålder redan provat på en diger lista med narkotikaklassade smärtstillande samt att åka ambulans ett par gånger då jag svimmat, kräkts, skrikit och gråtit mig igenom många dar/nätters helveteskramper.
P-piller var min räddning för att inte helt haverera och ge upp mentalt för smärtan. Utan p-piller hade mina betyg rasat i botten eftersom jag inte klarade av skolan en vecka i månaden. Rektorn fick köra mig hem upprepade gånger pga att jag kolapsat i skolan.
Och nu vill någon åtala dom änglar som räddade mig från smärtträsket?!?!
Saknar människan helt medkänsla, empati och värklighetsförankring?

Hur kan man tro att en lösning är att förbjuda preventivmedel till minderåriga?
Ungdommar kommer att ha sex vare sig han vill det eller ej.
Om det skall förbjudas och leda till åtal så ber jag omedelbart att få anmäla mig själv för planerande av olaga handling.
Mina barn kommer definitivt få både samtal, kondomer och p-piller av MIG om dom behöver det.
Det ska inte någon empatilös byrokrat komma och hindra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar