Va på lekland igår. Ni vet ett sånt där härligt inomhuslekland för barnen med kanor, bollhav, klätterställningar, luftkanoner, studsmattor mm.
Och det som alltid slår mig, var kommer alla dessa "hulliganbarn" ifrån. Och varför bryr sig inte föräldrarna?
Sitter med man och mina två barn och fikar, lite vätskepåfyllning för barnen under leken. bakom oss under en klätterhylla huserar 5 st uppskattningsvis 6 åriga pojkar.
Leken är i sann hulligananda. dom sliter i varandras hår, tar strypgrepp, den ena barnet hoppar på det andra barnets rygg, då menar jag, ställer sig och hoppar med full kraft för att sedan landa i full wrestlingmaner på det liggande barnets axel/ huvud. Det ena barnet efter det andra gråter, men bråk-leken fortsätter ändå, en ligger, en hoppar och övriga tre hejjar på.
Jag och min man försöker avstyra de värsta bråken samtidigt som vi tittar lite halvdesperat ut över havet av fikande, surfande, snackande, läsande föräldrar som är djupt nergrävda i SINA sysselsättningar och absolut inte har tid med sina barn som dom nu släppt lös.
Varför!?!? varför!?!?
Det ilsknar till i mig, detta är inget konstigt, detta är inget ovanligt eller oväntat. såhär är det alltid, ett gäng "hulliganbarn" som har högst frånvarande föräldrar närvarande i lokalen.
Själv så kan jag säga att vi trots det hade en mycket trevlig dag, jag har hoppat i bollhavet, klätrat, åkt kana, skjutit luftkanon och krypt i gångar. Jupp, barnen fick nästan släpa mig därifrån. Så jag rekomenderar i högsta grad till den som känner igen sig, nästa gång, kryp med i labyrinterna och hoppa in i bollhavet, man får faktiskt det som vuxen, och det är jättekul att kasta bolar över en luftström :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar