upp & ner

Hur lyckades jag med det här?
Medelmåtta har väl aldrig varit ett ord jag upplevt aplicerbart.
Min man och jag har alltid varit noga med jämnställdheten, våra barn skall inte se några hinder pga kön. Fallenheter hos oss som föräldrar och barnens intressen styr det generella tänket.
Men ändå så har man ju sedan barnsben någon slags illusionistisk bild av hur livet skall te sig. Tack o lov så har man oftast fel *S*
Vi har två barn, en dotter och son. Lite statistiskt lagom svensson.
Dessa barn, precis som sin mmor går inte under namnet medelmåtta. Tvärtom, varsin ända av spectrat placerade dom sig raskt i. Även om bägge drog till regält när dom fick välja ur hinken "envishet".
Stereotypa roller går inte heller in på dessa barn.
I morse frågade jag dottern.
-Vill du att jag ska fixa dina naglar?
-NEEEEEEEEjjj! ( får jag ilsket till svar). Sonen räckerr dock ivrigt fram sina fingrar och får en minimanikyr.

Dottern börjar se ut som en risbuske i håret.
-Vill du att vi ska åka och klippa dig idag?
-Nej!, jag vill inte.
-Nähä, men då får du se till  o ta hand om håret. ( behöver jag upprepa att sonen är nyklipt)

Dottern ska på klassfest.
-Ska vi åka och handla en ny klänning åt dig då hjärtat? Bara du och jag, så kan vi prova lite kläder?
-Näää, tråkigt, jag vill inte.
Sonens stämmar hörs då genast som ett litet eko..
-JAG! vill mamma, jag vill ha en sån klänning som M ??? har M en klänning, vad då för klänning hjärtat mitt?
Det kunde inte sonen svara på, men fin va den tydligen *S*
Dom e då roliga dom små.
Risken e väl dock stor att det kommer ändras till tonårstiden, så det är bara till att flyta med och hoppas på det bästa.