Ny bekantskap

Har jag gjort.
Jag har träffat mr kräksjuka.
I mitt liv har jag varit väldigt förskonad och trodde jag var imun.
Om man frånser några graviditeter som jag kräkts mig igenom, två dåliga fyllor, gallstensanfallet och kräkning pga smärta. Så var jag senast kräksjuk som litet barn. Jag minns det, jag gick nog i 1an och skulle till skolan. Jag kräktes på hallmattan, och blev sen jätteledsen och försökte genom tårar försöka övertala att jag minnsan skulle få gå till skolan ändå.
Så trots att jag jobbat inom vården ett tag och sett både patienter och personal i totalt mannfall på avdelningar i kräksjuketider. Så är jag den som stått pall och klarat mig.
Så jag var tämligen säker på att jag nog var imun.
Men icke då. Har nu med besked fått veta att så inte är fallet.
Tack o lov att man har nära o kära i närheten som kan kvista förbi med pannkakor till barnen och soppa till den kräkiga preggo-mamman.
Tusen tack, pussar o kramar.
Och tack o lov att mina barn är så pass stora och duktiga.
Luna va en klippa i morse. Såg till att få upp lillebror, ge honom frukost och lägga fram kläder. Han blev så fin i dom långa shortsen, stickade tröjan och slipsen hon tog fram, gulle barn, tur att dom skall vara inne idag.
Just nu sitter dom o äter pannkakor medans jag sitter här. Luna återigen visar på sanna storasystertalanger. Värmer pannkakor i micron åt lillebror, häller upp dricka. dukar fram och dukar av.
Mina duktiga barn, man blir stolt och lyckas uppbåda ett leende genom illamåendedimman.