För ungefär 1,5 vecka sedan så tyckte jag att magen sjönk neråt. Det blev genast lättare att andas. Men jag tänkte, det kan den väl inte göra såhär tidigt. Så jag slog bort det lite.
Idag var jag hos barnmorskan. bägge barnen var med för att få vara med och lyssna lite och se hur det går till. Samma barnmorska tog för övrigt hand om mig för 8 år sedan när jag väntade Luna.
Får hoppa ( jo ellerhur att jag hoppar, men ni hajjar) upp på britsen och barnmorskan känner på magen för att känna efter hur bebisen ligger. Jodå.. rumpan upp till vänster. Fötterna till höger och huvudet neråt. Jupp det har han gjort sen ungefär v.25. Allt som det ska.
Får ta ett djupt andetag och andas ut så hon kan känna längre ner i magen.
Hon tittar på mig, ler och säger...
-Fixerad!
-Va?!?!? Fixerad, redan? Men det e ju 3e barnet, trodde ju knappt han skulle fixera sig alls, och såhär tidigt? bara v.32+1.
-Jo men du har ju haft rätt mycket förvärkar.
-Mjo, men fixerad?
Vi landade på att han var ruckbar men välinställd.
För visst har jag haft många förvärkar, men en fixerad bebbe efter 32 veckor som omföderska. Ingen av våra andra två troll har ju fixerat sig så tidigt. Inte konstigt att jag tyckte magen sjönk och att jag tyckte liten blev lugnare i magen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar