Sömnlös

Eller inte helt sömnlös, men rätt så hyffsat. Många förvärkar har hållt mig vaken nu i två timmar. Tillslut började jag bli hungrig också, så det var lika bra att ge upp och gå upp.
En snabb koll på forumet, ja jag va tämligen ensam där. Men någon hade slängt in en lite kul fråga.

Tror ni att barn är oskrivna blad eller föds dom med ett förflutet?

Tja, vad svarar man på det?

Redan i magen tyckte jag mina tre hade/har tydliga personligheter.


Luna var stark, envis hon sparkade om och om och om igen på samma ställe i mot vänster och gav mig både blåmärken och vätska runt vänster njure. Hon var jättetydlig i sitt sätt, hade redan då strikta rutiner, väckte mig aldrig på nätterna. Utan antingen var hon jättelugn eller jättevild. Visade redan då att hon visste vad hon ville. Hon var också väldigt tålmodig upplevde jag henne som, man kunde buffa på henne och hon brydde sig inte. Hon körde sitt race redan då.

Lion va mer den busiga sortern, han sparkade JÄMT! och överallt. Han var jätteotålig och lättretad. Petade man på honom så sparkade han genast tillbaka. Han hade inga direkta rutiner i magen utan tog dagen lite mer som den kom och kunde sparka dag som natt. Samtidigt var han mildare och mjukare, inga invärtes blåmärken med det barnet.

Nu 3an, ja nu har jag lite en kombo av de bägge. Den här har faktiskt rutiner, han har sina tider som han gillar att vara vaken mera. Han är stark, mycket stark, vet vad han vill. La sig tillrätta tidigt och bestämde att det är höger sida på mamma som skall bli blåmärkt gång på gång. Han är lite otålig, inte som Lion, men ändå inte lika lugn som Luna, petar man på det här barnet så kan man få en försiktig tjotablängare tillbaka. Kan tänka mig att det här blir en liten kille som är väldigt aktiv, kan se honom älska fotboll, springa runt o klättra, men samtidigt vara en riktig liten mammas goa kille.

Jag tycker jag börjar få en mer och mer tydlig bild av hans personlighet.

Och så tyckte jag med bägge dom andra två också, att jag lärde känna dom rätt tydligt i magen och att dom höll kvar vid sina personligheter, attityder, sätt även utanför magen.

Så några oskrivna blad ser jag dom inte som. Kanske mer som en påbörjad bok som man kan hjälpa dom skriva.