Och minns väldigt snabbt varför jag ville bli barnmorska. Det är nämligen något väldigt speciellt med att få ynnesten och glädjen i att ha en utgångspunkt att arbeta med det friska och naturliga.
Att möta sjukdom, smärta, sorg, ångest, depression i det sjuka är verkligen tufft. Jag kan imponeras av dom som väljer och gör den vården så bra. Men i längden är den inte för mig.
Upplägget här känns just nu lite tuffare än förväntat då jag kommer va ensam ssk med en usk till 8-9 strokepatienter. Men på men bara längre ner i korridoren finns van personal då jag får se till o fråga fråga fråga. Ett hinder som måste lösas lite snabbt under morgondagen är att jag ännu inte fått någon inloggning o inte kommer åt journal o medicinlistor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar