Norsk väckarklocka

Ligger o småslumrar i soffan. O så ringer telefonen.
-Ahh morgon morgon, e allt kjempefint me däj?
Glatt sjungs Norskan fram. Dom undrar om jag vill komma och jobba snart igen. Jag påminner om att jag i så fall bara vill jobba som Jordmor och inte som Sykepleier.
Jadå, det vet dom, inga problem, dom undrar bara när och vill upplysa mig om att jag får mer betalt. Jag ska bara säga till så ordnar dom åt mig.
Nu, Sommaren, Hösten?
Vart vill jag jobba i Norge, Och med vad?
Inga problem, inga problem. Vi ordnar det.
Lite sömndrucken så känner jag att jag inte vill ta några beslut på stående (liggande) fot och tänker att semester i år vore ju väldigt trevligt, va ett tag sedan sist. Så jag skjuter upp det hela ett år och säger att jag vill nog ha lite mer erfarenhet och att vi kan höras till nästa sommar. Dom förstår och önskar mig ett trevligt år, att jag skall hälsa barnen och ber ändå att få återkomma tidigare. Jaja, ring ni bara. Dom e alltid så trevliga att ha att göra med.
O jag börjar bli rätt van. Var o varannan dag droppar det in mail och telefonsamtal. För har man en gång satt sin fot i Norge, ja då vill dom att man kommer tillbaka.
Jag undrar bara när den svenska vården skall börja känna samma glädje och uttrycka samma längtan efter personalen som den glädje som strålar från andra sidan Gränsen.
Jag ska inte säga att jag inte trivs här i Sverige. Jag har helt otroligt fantastiska arbetskolleger och trivs bra på natten. Men jag kan inte låga bli att känna lite längtan till Norge när den där varma hjärtliga Norskan bara sjunger fram sina ord i mitt öra. Det är något så kärvänligt över Norge så att man bara trivs. Så jag längtar tillbaka, men får vara klok och lägga det på is ett tag.