Life flies by...

Vad händer med tiden? Varför går den så jäklans fort?
Hur kan det komma sig att jag har en dotter som redan är 155cm lång (uppmätt nu på morgonen). Vad hände. Det va ju typ igår hon va en liten skrutt?
Livet rullar just nu så fort frammåt att jag känner att jag inte riktigt hänger med.
Min barndomsdröm om att bli Barnmorska uppfylldes och jag är mitt i den. Men är den vad jag trodde. Nä inte i närheten, den är både bättre, mer intressant, mer fachinerande, mer magisk och samtidigt mer krävande och utmanande än jag kunnat föreställa mig. Den har öppnat mina ögon på ett sätt jag inte kunde föreställa mig. Livet har så många vinklar. Varje människas liv kan ses genom ett nytt fönster och var kvinna som föder sitt barn låter mig se livet födas genom ett nytt fönster.
För var födsel jag bistår så känner jag att jag kan mindre och mindre om livet. Och vet ni, det känns ändå ok, för det är just så det skall vara. Vi skall inte veta och kunna allt här i världen, men vi skall landa i att det vi kan bidra med ändå är gott nog. Att den vi är här och nu som gör sitt bästa ändå räcker till. Vi behöver inte veta och kunna allt. Vi behöver bara acceptera att vi gör vårt bästa och att livets mysterium är en gåta som inte skall knäckas.

Nu blev detta djupare än avsett en morgon som denna. Men någon gång kan ett inlägg få vara såhär. Bara allmänt flummigt och lite halvdjupt, jag lovar, jag bättrar mig snart :)