Jag kliver på tunnelbanan. Merparten sitter på ett eller annat sätt uppkopplade. Hörlurar i, Facebook på. Mobilen i handen även när du talar med en vän.
Jag tillhör den sista generationen som ändå har ett minne av hur det var före uppkopplingens tid. När man inte berättade om sin lunch med bild, innan man var nåbar 24h om dygnet. När ett samtal med en vän innebar att man hörde sin väns röst.
Vilket liv vill jag leva i? Måste man verkligen ha dubbla liv? Vad tillför egentligen Facebook mig. Och ironin i att jag själv ställer den frågan i en publik dagbok online.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar