Gör som jag gör och inte som jag säger???

Dagens informationsflöde ( läs Facebook) gör att få saker undgår oss. Vare sig vi är intresserade eller ej så presenteras olika artiklar för oss. 

Idag bjöds jag på en artikel om små barns sömn och förtvivlade föräldrar och sova själv metoder. 

Även om vi passerat åren då man " ska lära" barnen sova själv så kan jag inte låta bli att förundras lite. Visst finns det undantag från regeln och barn med tex kolik, sjukdommar och föräldrar som hamnat i negativa spiraler men jag kan ändå inte riktigt smälta att det görs så stor historia av att lära barn sova själva. 

Åter igen, ingen regel utan undantag, men barn som är trötta somnar. 

Har jag begåvats med tre unikum? 

Visst har vi stapplat upp på nätterna, bäddat rent sängar, mardrömmar, blöjbyten etc, men sånt hör väl till?

Vad är poängen jag missar?

Det står om metoder som får mina grå att  resa sig av ångest. Skrikmetoden, 5 minutersmetoden, skamvrån etc???

En bebis som skriker förmedlar något, skriket är en fråga som behöver besvaras av föräldern. Om det är natt så bör svaret vara, det är natt nu, nu sover vi. Jag tänker inte lämna dig genom att gå ut ur rummet. Jag tänker inte heller gå upp och leka med dig eller gå upp och bära dig. Men känner du dig ensam o inte klarar att sova själv så kan du ligga här hos mig. 

Håll det släckt. Är det natt så är det. Jag tänker sova. För får inte jag sova så blir jag inte go att tass med på dagen. 

Så gör det enkelt. Skaffa en stor säng som rymmer även små barn. Och skippa det där med barnsängar när det är dags att byta från spjälsängen. För när man tröttnat på treåringen som sparkar en i ryggen så knatar man över till hans säng och lägger sig :)

Tids nog är dom stora o vill inte sova i mamma o pappas säng längre. Alla mina har sovit i egen säng från dag ett men alltid varit välkomna i vår säng efter behov. 

Nu kanske jag haft tre unika barn avseende sömnen, men jag tror egentligen att dom är som ungar är mest. Trötta och ibland lite trygghetstörstande och övertrötta ibland. 

Men barn gör som man gör och inte som man säger. Lika dant med det där enkla tack för maten. 

Vi har alltid sagt tack för maten i vår familj. Och det gör våra barn med utan att vi sagt att dom behöver göra det. Dom började bara göra som vi gjorde. 

Så släng ut alla metoder o gör det lite enklare. Acceptera att livet med barn kan va lite rörigt ibland, men det är få 15 åringar som vill sova hos sina föräldrar, dvs det kommer lösa sig oavsett. Då känns det i min bok lättare om jag slipper onödig ångest o stress genom att lyssna på barnskrik o försöka leva upp till någon metod. Alla är ju fria o köra sin egen väg, men jag kan bara inte tro på dessa metoder.