En solstol på verandan mot skogen till och en god bok från Dalai Lama, avkoppling? Eller???
-Mamma!?!?, Mamma! MAAAAMMMA!!!
- mm
- Maaaaaamma, det är sol ute.
- mm jag vet hjärtat.
- mamma jag vill ligga i hängmattan, du hjälpa mig!
- mm jag kommer.
Upp ur stolen, hjälpa barn, sätta sig ner, ta boken och näääästan hinna luta sig tillbaka.
- mamma jag är kissnödig.
- jag kommer.
Lägg ifrån boken, upp o hjälpa barn.
Tillbaka till hängmattan, ta upp boken och ge sig på försök nr två att sätta sig ner. Upp med fötterna och börja sjunka tillbaka i stolen...
- Mamma!! Jag är törstig...
- men gå in o hämta vatten då?
- Jag kan inte!
- jodå, det vet jag att du kan.
- NÄ, jag sa nej. Jag KAN INTE!!!!
- lugn nu hjärtat, du kan visst det. Vill duva vatten så hämtar du det. Och sluta kasta saker.
- Maaaaamma. Jag är trött.
-mm jag med. Ta det lungt nu.
- mamma jag har tråkigt.
......
.......
.......
Och så vidare.
Ett tag gav jag mig på att försöka räkna dom tysta luckorna.
- maaaaamma
En sekund
Två sekunder
Tre sekunder
- mamma!!!
Snittet låg nog på 5 och ibland hade jag tur som kom upp till 7 sekunders pause.
Då slår mig tanken, på jobbet brukar det i allafall kunna va en minuts pause mellan värkarna.
Arbetsskadad eller bara trött mamma.
Ibland längtar man till jobbet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar