Skapandes ådra växer i nya generationen

Mitt första minne av konst är när jag som 4åring satt och målade en älg tillsammans med min morfar i aquarell.
Jag har kvar den älgen än idag inramad så fint.
Den konstnärliga ådran går igenom familjen. Det är inte bara en ådra, utan mer som ett beroende.
Att inte få utlopp för den kreativiteten skulle vara ytterst plågsamt. Det kan vara foto, olja, silver, teckning, text... men ut ska det.
Jag visste att den ådran fanns i vår familj.
Men hur starkt den ådran pulserar vidare i nästa generation fachinerar mig.
Varje mor vet att just hennes barn är något alldeles unikt.
Jag har fått äran att kunna observera tre barns livsstigar.
Alla tre unika på sitt sätt. Olika behov, olika förutsättningar, olika unika talanger.
I dotterns fall är det tydligt att hon blivit född med samma ådra och att den hos henne är än starkare.
Hon har från dag ett alltid gått sin egen väg.
Vill hon något så finns inga hinder.
Ordet omöjligt finns inte. Drivkraften framåt pulserar i hela henne.
Jag kan som mor bara släppa på tyglarna och finnas här den dagen hon behöver mig.
Jag hoppas innerligt att någon med bredare möjligheter än vad jag kan ge fångar upp hennes talanger och låter henne växa än mer.

Den här draken skissade dottern ihop för hand i vanliga paint på datorn.
Ja ni läste rätt... Paint!!! Det är så att en annan blir avundsjuk.