Att vara iväg från familjen och arbeta i Norge väcker ju självklart känslor. Dom senaste dagarna har jag stått på andra sidan och upplevt hur det är när ens man åker och man själv är kvar hemma. Nu har jag varit sjuk och fått fantastisk hjälp av mina föräldrar, annars vet jag inte hur jag hade orkar. I allafall inte dom första dagarna när jag va febrig o frossig. Men nu idag får jag det efterlängtade sms'et.
-" Jag sitter på planet, älskar dig, ses om ett par timmar".
Och genast känns allt lite lättare.
Egentligen skulle ju jag till Norge. Men min feber o hals satte effektivt stop för det. O på sätt o vis känns det ganska skönt.
För att laga middag utan sin man, sova i en halv säng, va hemma utan att han är där. Hus och hem är inte helt när bara halva familjen e hemma. Längtan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar