Så here goes.
Dag 1: Hyrbilensom vi hämtar på flygplatsen som skulle vara förbetald blir helt plötsligt mer än dubbelt så dyr, en liten svart historia som flera av oss uppenbarligen inte tål. Så fort vi sätter oss i bilen rinner och kliar ögonen. Vi lyckas köra vilse ett par gånger i Malaga innan vi hittar vägen till Marbella. Väl på väg så fastnar vi i varma köer bakom en intensivt brinnande bil som vattenbombas med helikopter.
Dag 2: Oliver segar ner helt, han klarar inte värmen. Han kräks och kräks.... Vi kämpar tappert med vätskeersättning var 5e min, men efter ett par timmar så inser vi att det går åt helt fel håll med den nu lilla trasan. Vi ger oss ut för att hitta ett sjukhus. Telefonrådgivningen i Marbella är högst okunniga i engelska och min spanska sträcker sig till att beställa in notan. Det slutar med att sos tillslut kopplas in för att i sin tur koppla in en tolk som i ett trepartssamtal kopplar oss till en läkare som skickar oss till en adress som inte tycks finnas. Vi letar vidare och hittar ett privat sjukhus som inte tar emot oss då man måste ha specifik försäkring för det. Skickas vidare och hittar tillslut ett allmänt sjukhus som tar emot oss. Engelskan är lika obefintlig här, men efter att ha gått igenom ett par olika rutiner så i slutändan står där en kvinnlig barnläkare som en skänk från ovan med en felfri engelska. TACK!!!!! hon tog sig genast an vår lilla trasa, lägger in, tar en uppsjö prover och ordinerar både odansetrondropp och vätskedropp. Och när droppen gått in sker miraklet, vår lilla kille är tillbaka igen,han ler, skrattar, pratar och tycker nu att droppmaskinens blinkande är väldigt roligt. Vi får åka hem igen sent på kvällen.
Dag 3: ALLT är stängt. Fiesta de Marbella, på en onsdag, har tydligen börjat. Dåligt väder, hungriga barn och inget är öppet. Som kaka på moset så Vällingvägrar vår nyuppvätskade lilla 2åring. Note to self. Majsvälling är inte majsvälling även om det skulle råka vara samma märke. Ta för tusan med egen hemmavälling. Man vill INTE stå i främmande land med vällingvägrande 2åring som nyss blivit utskriven från sjukhuset och ALLA butiker är stängda.
Dag 4: Nu är visserligen butikerna öppna igen, men Mannen har migrän, alla är trötta och griniga. suck, nästa dag tack.
Dag 5: Äntligen börjar semestern, vi har det roligt, Badar, leker i sanden
Njuter av utsikten
Äter gott, här på Pannkakerian i Puerto Banous
Leker lite mer i det härliga vattnet
Åker till Gibraltar och hälsar på aporna
Tar en tur på Apelsintorget och testar nya efterrätter
Och hmm host, shoppar lite... kunde bara inte låta bli.
Vi har det faktiskt riktigt trevligt och kände att semestern blev lagom lång, hade vi åkt bara en vecka hade det kännts ganska bortkastat eftersom dom första dagarna bara var kaos.
Tyvärr avslutades semestern efter dryga 2 veckor i liknande stil som den började.
Efter att vi lyckats köra vilse i Malaga (Igen), lämnat bilen, checkat in bilbarnstolen och gått igenom tax freen så var det äntligen dags för vårt försenade plan (strejk i frankrike som gör att resvägen blir längre) att kliva på planet.
Är det någon som haft riktig migrän med aura. Ni vet det där lilla synblurret som börjar i ena ögat, växer tills man knappt ser något alls, som följs av en dimmsyn och bedövande huvudvärk, yrsel och kraftigt illamående.
I så fall vet ni vad som slog till för mig precis när vi tog av från Malaga. Fick nästan panik när jag ser aurafenomenet komma på vänster öga. Neeeeej. Har inte haft migrän på en evighet, och inte NU!
Rotar i väskan desperat och är evigt tacksam för att jag dagen innan avresa tog en blixtvisit till apoteket för att få godkännt intyg för att ta med mig starkaste smärtstillande jag hade i medicinskåpet.
Tar en dos och ber till högre makter. Men efter 15-20 minuter inser jag att jag visserligen dämpat själva skärande smärtan, men yrseln, synen, illamåendet och svimmningskänslan är kvar med oförändrad styrka. Det var 4-5 prövande timmar därefter. Så fort jag sitter upp rakt svartnar det för ögonen, så kvidande halvligger jag över dottern som sitter bredvid och försöker fokusera på andningen. När vi väl landar i sverige är jag inte mycket till människa. Darrande som ett asplöv tar jag mig av planet. Tacksam sänder jag en tanke till personalen som kommer efter med vatten och mer framrotade värktabletter. Tar tacksamt emot vattnet med darrande händer men förmår inte säga så mycket utan har fullt fokus på att inte rammla.
Väl framme vid bilen så har givetvis batteriet laddat ur till elhybriden till bil, och först verkar det inte gå att köra ut genom portarna då den vägrar läsa registreringsskylten på bilen. Men efter ett par vändor så går det äntligen att komma iväg. Det blev en sen ankomst, men sällan har ens egna madrass varit så innerligt skön att lägga sig i. Så även om semestern i mitten var riktigt bra så önskar jag mig lite semester från semestern nu tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar