Det naturliga valet

I dagens samhälle tycks vår främsta motor heta stress.
Hur många stannar upp i sin vardag och funderar på om det verkligen är såhär vi vill leva våra liv?
Vad lämnar vi för framtid till våra barn? Miljön ligger på långvården och hålls i liv av kemiska dropp för att försöka lindra vad vi som mänsklighet skadat den.
Själv tänker jag att aldrig har väl kontrasten mellan generationer varit så enorm.
Mormors liv på landet där naturen va främsta tillgången mot mina barns liv där den största tårtbiten tycks bestå av teknik.
Jag har förmånen att ha min egen mormor i livet. Skillnaden mellan det liv hon levde och det liv mina egna barn kommer att få känns oändlig.
Aldrig har väl heller så mycket gedigen mänsklig kunskap förlorats så snabbt.
Jag gillar själv det naturliga valet i livet och försöker hålla husmorskunskap från min mormors generation levande till mina barn, även om deras intresse än så länge inte är översvallande.
Vart är vi som mänsklighet påväg? Vi utrotar snart oss själva med vår dumhet. Vi tror att vi färdas framåt, men egentligen blundar vi bara och ser inte längre vägen eftersom tåget går så fort.
Visst gör vi medicinska och tekniska framsteg som kommer oss till gagn. Men är verkligen alla framsteg just framsteg? Vinner vi något på att glömma gamla kunskaper?
Ibland funderar jag på att skriva en bok i ämnet, men jag vet knappt vart jag skall börja. Det är så stort.
Det finns så många naturliga användningsområden för olika örter, frukter, växter som glöms bort när dom stora bolagen istället tappar fint på små burkar för vår bekvämlighets skull.
När förkylningar med hosta och feber knackar på och små sår dyker upp kommer mitt egna husapotek fram,

Fläder, Ingefära, Citron, Gurkmeja, Kanel, Kamomill mfl
Och i vardagens bestyr finns det en sjö av vanlig vettig kunskap.
Från klassikern göra eget smör och färskost, hur länge varor egentligen håller, hur man förvarar, håller myggen borta, gör rent lättare, färgar håret, bleker tänderna, gör rent i spisen, tänder brasan/grillen, tvättar håret, får bort fläckar på bord, kläder och hud, botar järnbristen, tar bort kliet från nässlans arga tagg osv.

Såhär fortsätter det. Vad naturen har att erbjuda är ett digert stort skafferi, större och med bredare sortiment än vad mänskligheten hitills kunnat matcha. Men ändå så väljer vi den vita lilla plastburken i affären i tron att vi nu gjort det bästa valet. Våra sjöarn och vattendrag svämmar över av våra utsläpp av kemikalier från både tabletter och krämer. Och ändå väljer vi i första hand nästan alltid det okända i den lilla vita istället för att först ta en vända förbi vår moder jord som generationer före oss satt sin tro till. Visst är antibiotikan en fantastisk uppfinning. Men överanvändandet slår bakut och vi får resistenta stammar som ger nya hot. Vi hugger oss själva i ryggen.

Men vad är då det bästa valet? Vad ger det dig egentligen? Är det bäst för att det är kontrollerat i en fabrik, ett testlabb och kommer i en vit liten burk med plastlock eller är det kanske så att kunskaper som ärvts genom generationer och ofta är gratis eller mycket billiga ofta har mindre risker, biverkningar och borde få en större del i våra liv för både våra och våra barns skull.
Jag uppmanar ingen att slå knut på sig själv och försöka bli en miljöguru som slaviskt skyr moderna uppfinningar. Men våga glänta på det skafferi som naturen försett oss med. Det finns mer där än du tror.

Kanske jag ändå borde börja på den där boken någon dag?