Att se katastrofen, krigets offer i bilder är smärtsamt.
Läser i lokala tidningen om dom ensamkommande barnen.
10-17 år gamla har dom varit som kommit till kommunen.
10 år... då är man inte stor.
Kommunen bygger ett boende för barn från 14 år, men behöver familjer som kan ta emot dom yngre barnen.
Jag har en kille som blir 10 nu i höst.
Tänk om han stod där i främmande land utan sin familj.
Det gör så ont att tänka tanken.
Katastrofen är inte ny, den har varit ett faktum länge. Varför tog det så lång tid för världen att reagera? Behövdes det medias visande av döda barn för att resten av världen skulle vakna?
Facebook och Media i allmänhet är fullt av inlägg om katastrofen och hur vi kan hjälpa.
Klädinsamlingar av olika slag startas till höger och vänster. På nätet har ett nytt inlägg börjat spridas från Sara Johansson.
Ett nyttigt inlägg att läsa. LÄS, kan inte nog understryka... LÄS om vikten av Rätt hjälp.
På plats nere i krigets fotspår har dom stora etablerade organisationerna bäst förutsättningar att hjälpa.
Det kan kännas futtigt att sätta in en slant till en stor organisation, många vill göra så mycket mer.
Men hjälpen behövs på plats NU, helst "igår för länge sedan" som min yngsta säger.
Världens Barn Radiohjälpen 90 1950 6
Swish 9019506 och skriv meddelande VB
UNICEF
Rädda barnen
Swish 123 902 0033
Röda korset
Swish 123 555 7764 och skriv meddelande På Flykt
UNHCR
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar