Är det verkligen meningen, vad är vi skapta för?
På jobbet lägger jag stor vikt på att försöka skapa tillit, ro, och trygghet för den födande. Jag har sett vilka skador stress kan ge. Och har en stor tro till att bygga trygghet ger säkrare födslar. Men trots detta är det så lätt att tappa bort o glömma sig själv.
Jag sätter en ära i att jobba med lugn men tar jag tag i min egen stress?
Kl e 2.30 huvudvärk, kan inte komma till ro- stress...
Dottern skall få rida igen i morgon, jag vet inte om jag orkar-stress...
Magknip, ska jag bli sjuk nu? Har inte tid till det, har inte råd-stress...
Vi bor så trångt, titta på hus på söndag, har inget fast jobb- stress....
Stress stress, så onödigt egentligen. Det ord jag skyr mest o som så lätt påverkar en negativt.
Dags att sluta vältra sig i ordet och istället fokusera på lösningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar