Åhh Norge Norge Norge

Dom ringer med jämna mellanrum och försöker locka mig.
Man får alltid ett leende på läpparna efter deras samtal.
Deras språk sjunger verkligen glädje och det har sin charm att åka en vända.
Det tar verkligen emot att säga nej tack.
Men som livet ser ut nu så kan jag inte. Jag har fullt sjå att komma tillbaka till vardagen efter långtidssjukskrivningen.
Ni som känner att ni kan ta en vända eller två. GÖR DET!!! det är så värt det, erfarenheten, glädjen, den stärkande känslan av att man faktiskt klarar mer än man tror och inte minst,,, lönen. Att verkligen få känna vad man är värd även i lönekuvertet.
Jag hoppas innerligt att jag en dag åter kan åka några vändor till Norge och få pröva vingarna som Jordmor i vårt fina grannland.

Norska för nybörjare

En del saker snappar man upp rätt fort, andra lär man sig den hårda vägen. Inom det rent medicinska är det en del saker som skiljer sig språkmässigt åt och kan vara lite förvirrande. 

Som när jag på ortopeden får rapport om två kvinnor som gjort prolaps operation??? Men varför ligger dom då på ortopeden o inte på gyn undrar jag. Tills jag får klart för mig att prolaps i Norge är diskbråck. Nästa förvirring infann sig när jag blev ombedd att hämta ett gåbord, och när jag glad i hågen kommer in med det möts av ett nei ( skratt) det är en prekestol. Gåbord i Norge är en rullator. 

Andra klassiker

Trekk på dörrar betyder inte tryck, det betyder dra. 

Bers är inte en öl, det är bajs. 

Säg inte rar tös om en liten flicka till en nybliven mor,  för då har du just sagt att hon är en konstig slampa. 

Tillbud- erbjudande

Tull/tulla- skämta

Rolig- lugn

Förening- Samlag

Alfakrull-@

Kone- fru

Forstöver- inhalation

Målinger-mätvärden

Hybelkaniner- dammråttor

Lumpe- platt bröd ofta till korv

Rundstycke- fralla

Vakt-arbetspass 

Penne/ pine- smärta

När han är klar

Nytt Norgeärende.
Talat lite med en kontakt. Han skulle ringa åter, men lyste med sin frånvaro. Jag ringde upp o fick tala med hans kollega som meddelade att han hade lunch. Oki, men när är han åter från lunchen?
-När han är klar, får jag glatt till svar.
Ha ha ha, det absolut bästa och mest självklara svaret egentligen. Tänk om man kunde svara det. Dom gånger jag haft något som liknar lunch inom vården så har jag nog sällan ätit klart den, utan avbrutit i hast och värmt maten om igen både en två o tre gånger innan man gett upp.
Så det är egentligen bara något ganska befriande att höra till svar att han är klar när han är klar. det är ju så det borde vara :-)

Life is like a box of chocolate

Old but gold.

Och ibland rätt sant med.

Faktum är att man väljer själv vilka bitar man plockar och inte.

Just nu är utbudet av praliner rätt stort. Som en stor saftig buffe av godsaker brer pralinerna ut sig och jag avstår ändå. Jag fick idag erbjudande om jobb på Ullevål, Rikshospitalet och Trondheim fast som sykepleier. Både vikariat och fast nattjäntst. Sen ett par timmar senare så ringer bemanningen (pratade senast med dom för ett par dar sedan) och undrar om jag inte kan tänka mig att komma ändå.

Jag har ju sagt att jag inte vill just nu, och längre fram i så fall bara med tjänst som Jordmor... Oh inga problem, det är tydligen just vad som står för mig.

Men. inte nu. Den karamellen skall jag suga på ett tag till har jag ju bestämt mig för.

Men jag kan ändå inte låta bli att få ett stort smil av deras underbara positiva charm. Dom ger sig inte och avslutar glatt med att dom ringer gärna om några veckor igen, bara ifall jag skulle ha ändrat mig ;)

Så sänder en hög med värme till Norge och tänker att den svenska vården har mycket att lära av våra grannar.

Visste ni att där har man tagit ett beslut om One-to-one care för födande kvinnor. Vilket enormt framsteg. Att det inte är fullt genomfört än är ju en sak. Men bara själva ställningstagandet gör mig glad in i själen.

Norsk väckarklocka

Ligger o småslumrar i soffan. O så ringer telefonen.
-Ahh morgon morgon, e allt kjempefint me däj?
Glatt sjungs Norskan fram. Dom undrar om jag vill komma och jobba snart igen. Jag påminner om att jag i så fall bara vill jobba som Jordmor och inte som Sykepleier.
Jadå, det vet dom, inga problem, dom undrar bara när och vill upplysa mig om att jag får mer betalt. Jag ska bara säga till så ordnar dom åt mig.
Nu, Sommaren, Hösten?
Vart vill jag jobba i Norge, Och med vad?
Inga problem, inga problem. Vi ordnar det.
Lite sömndrucken så känner jag att jag inte vill ta några beslut på stående (liggande) fot och tänker att semester i år vore ju väldigt trevligt, va ett tag sedan sist. Så jag skjuter upp det hela ett år och säger att jag vill nog ha lite mer erfarenhet och att vi kan höras till nästa sommar. Dom förstår och önskar mig ett trevligt år, att jag skall hälsa barnen och ber ändå att få återkomma tidigare. Jaja, ring ni bara. Dom e alltid så trevliga att ha att göra med.
O jag börjar bli rätt van. Var o varannan dag droppar det in mail och telefonsamtal. För har man en gång satt sin fot i Norge, ja då vill dom att man kommer tillbaka.
Jag undrar bara när den svenska vården skall börja känna samma glädje och uttrycka samma längtan efter personalen som den glädje som strålar från andra sidan Gränsen.
Jag ska inte säga att jag inte trivs här i Sverige. Jag har helt otroligt fantastiska arbetskolleger och trivs bra på natten. Men jag kan inte låga bli att känna lite längtan till Norge när den där varma hjärtliga Norskan bara sjunger fram sina ord i mitt öra. Det är något så kärvänligt över Norge så att man bara trivs. Så jag längtar tillbaka, men får vara klok och lägga det på is ett tag.

Norsk Autorisation

Fick några frågor som jag ska försöka besvara.

Steg 1!
För att arbeta i Norge som Sjuksköterska så behöver man få en Norsk Legitmation.
Detta ansöker man om på SAK (Statens autorisasjonskontor för helsepersonell).
Själva instruktionerna för hur man går till väga finns på Norska och på Engelska.
Instruktionerna och Blanketten som man fyller i finns HÄR.
Det må se lite knepigt ut, det är ju en del pappersarbete, men det är faktiskt inte så svårt.

 1: Leta fram passet, examensbeviset och svenska legitimationen (När jag ansökte var det även önskvärt att man sände med tjänstgöringintyg för att visa att man hade aktuella kunnskaper, men det va inte ett krav).

2: Alla papper måste vidimeras, och här duger inte vem som helst att skriva under. Men några som fungerar och som jag själv tyckte var enklast vad att gå till arbetsförmedling och be om vidimerade kopier (gratis).

3: Betala in Gebyret (ansökningsavgiften) och skriv ut kvittot på din internetbank eller kontakta din bank och be dom om hjälp på hur du får ut kvittot på att betlaningen är gjord. Lägg med det pappret i din ansökan, för din ansökan handläggs inte fören du visat att avgiften är betald.

4: Detta sänder du in, adressen står under punkt 5 HÄR

Sedan är det bara att sätta sig och vänta på din nya Norska Autorisation

Det blev inte mycket till jobb

Tvärtom... Det blev inget alls. Dagen efter åkte jag hem och raka vägen till Karolinska sjukhuset :(
Skadan i nacken gjorde sig mer än lovligt påminnd. Det blir inte bättre som jag in i det längsta hoppades, tvärtom går det käpprätt åt andra hållet. Har nervsmärta i hela vänstra armen som driver mig till vansinne.
Smärta i sig är ju en sak, men Nervsmärta är gräsligt då inga smärtmediciner biter på den. Man får tillslut känslan av att vilja kapa av armen då det ilar och ilar. Men eftersom det är nervsmärta så är man ju också plågsamt medveten om att det knappast skulle hjälpa.
Har fått en remiss för MR, sjukskriven och medicin som egentligen inte är till för smärtlindring, men som ibland biter på nervsmärta. Fast det tar ett par veckor innan man märker av effekten. Mindre roligt. Tensaparaten distraherar bra, men smärtlindrar inte något vidare. Värme gör det nästan ibland värre. Ibland vill man nypa hårt runt hela armen och trycka bort smärtan, men vid försök så känner man hur känslig huden är man drar istället bort handen då det gör för ont att ta i armen. Ghaaa, ja det är verkligen en smärta som driver en till vansinne.  Skall försöka ringa sjukgymnasten idag och se vad hon säger.

Åker till jobbet, åter söndag.

Då var det dags igen. Tiden flyger iväg, och jag med den.  Spännande att se vad denna resa bär med sig för nya erfarenheter.

Home sweet home

Sitter på tåget nu. Flyget gick om möjligt ännu snabbare. Vi kom iväg 10 min sent, men landade 10 min före tidtabell. Så det blev knappt 30 min i luften. Kaptenen fick be om ursäkt i högtalaren över att dom bara hann servera hälften av passagerarna kaffe/the. Det kan man ju leva med :-)

Även denna resa blev det lite tax free shopping. Bara som en liten treat, en snäll klapp på axeln till mig själv. 

Bra jobbat Ann, det här är du värd. 

Varför är svensk vårdpersonal så undervärderad och underbetalad?

Pengar, pengar pengar pengar. Handlar det bara om det?
När man åker till Norge för att arbeta är det utan att skämmas en av de största anledningarna. Lönen. För mig så önskar jag ju att det inte hade varit så ytligt som en ekonomisk fråga. Ni vet den gamla klyshan, man blir inte lycklig av pengar. Och nä det tror inte jag heller att man blir. Mitt mål är inte att bli galet rik och leva lyxliv. Tvärtom. Jag vill jobba så att jag får som en svensk normal lön. Varken mer eller mindre. Och faktum är, att här i Norge så kommer jag upp i det på för mig ca 8 arbetspass. Det innebär att jag helt plötsligt får gåvan av tid. Tid att andas. Tid att vara med min familj, tid att njuta av livet. Hoppa av ekorrhjulet och börja leva igen.
För det är lite så det har känts, jag har inte hunnit med familjen, mig själv, livet.
I Sverige försökte jag arbeta 80%, men vad hjälpte det, jag stressade mellan jobb och barn, såg knappt min man och tänkte ofta, ska det verkligen vara såhär? Jag hinner ju inte andas o kommer hem toktrött och somnar på soffan före barnen.
Det fanns inget utrymme, man kände sig som en maskin. Den här sommaren vet jag knappt hur jag vill minnas. Man var stressad och hade ofta magvärk och ofta tårar i ögonen när man åkte från jobbet. När sedan sommaren var över var man inte längre något värd. Inget hejdå. Bara tyst gå därifrån o känna sig rätt liten. Samtidigt är det att vara barnmorska jag brinner för och vill få arbeta som. Men jag har också ett behov av att få känna att jag är någon, att jag är uppskattad. Inte bara för att jag råkar finnas där och fylla en lucka från en ordinarie personal som har semester. Utan för att jag är jag.

Det må kännas paradoxalt att jag då gör precis det i Norge. Skillnaden är att jag här inte invaggas i en illusion. Jag är en vikarie, en uppskattad och betald sådan. Jag välkomnas med ett glatt leende och får ändå ett varmt leende och uttryck om önskan att jag skall komma tillbaka. 

Jag får ett äkta hejdå. Jag tas för vad jag är. 

Nu fanns det i Sverige helt fantastiska arbetskollegor som stöttade och gav mig det varmaste hejdå. Dom saknar jag innerligt från mitt hjärta. Och dom vet alla vilka dom är. Det ska dom veta. Det är inte mina Goa kollegor jag pratar om. Utan upplägget och hur man som ny vikarie blir en slit o slängvara som kasseras efter en stressig sommar. 

Hemlängtan

Första natten på lungavdelning. Inga problem. Andra natten på ortopeden. Inga problem. Tredje natten på... Nä just det, ledig, inget pass fanns. Och då blir det genast tomt på mer än ett sätt och hemlängtan sätter sig som en klump i magen. För så länge jag jobbar så är man sysselsatt o har hela tiden en plan. Men en arbetslös dag är bara ett hål att stoppa in sin längtan efter familjen i. Planerna för dagen är magra. Titta på idol. Ta en dusch o ta det lugnt.  Handla lite middag. I morgon är det natt igen på Ortopeden, och sedan hem för lite kvalitetstid med familjen :-)

Alla kan jobba i Norge

Oki, kanske inte alla alla alla, det finns ju faktiskt någonstans en gräns på hur många Norge kan ta emot. Men jag avser att man behöver faktiskt inte vara inom vården för att få arbete i Norge. Vart du än vänder dig inom Norge så möts man faktiskt av svenskar. Var gång jag hörde en svensk röst hajjade jag positivt till. Antar att det kommer lägga sig vartefter vanan infinner sig. Men några exempel på andra yrken där jag mötte svenskar som arbetade.
Mac Donalds, Bussen, Tåget, Flygplatsen, Restaurangen, Butiken, motsvarigheten till Pressbyrån, handläggare på Norska bemanningsföretagets kontor... Ja kort fattat, lite överallt.
Och att hitta jobb i Norge är faktiskt rent krasst enklare än man tror och lättare än i Sverige. Av den väldigt enkla anledningen, det finns så många fler.

Tillbaka i Stockholm

Och återigen slår skillnaden mellan Norge o Sverige mig i ansiktet som en tjock vägg.

På tåget hamnar jag bredvid ett högljutt grälande par medans alla andra tyst stirrar ner i sina mobiler. När jag skall på bussen skuffas det, gruffas -öhhh vart går kön ifrån! Ropar en kille medans alla försöker tränga sig på samtidigt. 

Väl på bussen hittar jag en sittplats. Väl medveten om min resväska, så tar jag på mig största leendet och säger ursäktande med ett stort smil i rösten. - jag kommer o tränger mig ner här lite bredvid dig ;)

En tjej tittar märkbart irriterat upp från sin mobil och väser ur sig. 

- Jag skall ändå av snart och ställer sig demonstrativt upp och suckar. 

Och just dessa blickar, mobiler och suckar, den underliggande stressen, DEN! Har jag inte saknat det minsta dessa 5 dagar :)

Stela svenskar?

Nu sitter jag på tåget mot Gardemoen flygplats. På väg hem, och reflekterar över min tid i Norge.

En sak som blir väldigt tydligt är skillnaden mellan svenskar och norrmän. Vi svenskar är nog lite typiskt stela, korrekta, försiktiga mot Norrmännen som är betydligt mer öppna. När jag gått runt och arbetat extra så har jag till höger o vänster fått frågan om mitt nummer. För dom vill kunna ringa o höra när jag är där nästa gång. Efter samtal med några andra svenskor på plats är detta tydligen väldigt vanligt. Personalen är lite trött på att det hela tiden kommer ny personal och vill vara mån om att vi som en gång kommit dit kommer tillbaka. Och ja jag har fått många klappar på axeln, hela tiden frågas det om det går bra, får extra rabatt i kiosken, om jag behöver hjälp med något finns hjälpen där redan innan jag frågat. När jag berättat att jag flyger hem på söndagen får jag genast frågan gång på gång från olika personal när jag kommer tillbaka. Trots att jag inte ens haft tillgång till journalsystemet och vi va en man kort och alla sprungit som yra höns mellan patienterna så får jag höra hur bra dom tycker det gått. Så innerligt glada dom är att just jag är där som är "såååå skickeli till att sätta venflon". Något dom annars hade behövt ringa efter hjälp för. 

Och när jag berättar om att jag skall ta buss till Oslo o sen tåg till Gardemoen så vet dom genast till råd att nej nej... Fel väg, åk såhär istället, mycket snabbare o billigare. Så långt kan jag nästan som stel svensk hänga med. Le lite extra, skratta o bara tycka att arbetspassen känns bra. 

Men när jag står på tågstationen o får ett sms där det står: "Hej, hoppas du åkte till Lillestrom och inte Oslo. Ha en bra resa och hoppas vi syns nästa gång du är här. Mvh/ manligt namn".

Då blir jag som svensk kvinna mest rädd och lägger snabbt till det telefonnumret till en tyst blockerad ringsignal. 

Om en manlig kollega i Sverige skulle skriva något dylikt skulle jag undra vad hans avsikter va. Men här i Norge verkar det vara fullt normalt. Hade en kvinna skrivit det hade jag ju aldrig reagerat. 

Så frågan är om det är min kvinnliga eller svenska radar som man skall lyssna mest på. Jag har ingen klar Norsk radar än. Men jag jobbat på det. Det har varit tufft, framförallt första dagarna. Nu sista två dagarna börjar det kännas bättre, och jag kommer åka tillbaka. Men det känns innerligt fantastiskt skönt att jag nu skall åka hem o krama om min familj. Som jag har saknat dom. 

Massagerummet

Vilken arbetsplats är komplett utan ett sådant? Eftersom jag har lite tid att slå hål på innan kvällspasset börjar kl 15 så passade jag på att testa det. Kort fattat ett rum med fina massagefotöljer för alla anställda. Jag har just fått 15 min svensk massage och 15 min stretch massage. Känner mig lagom mör o skall nu äta lite lunch.

Home sweet home

Efter ett par krångliga dagar i Norge så beslutade jag att åka hem.

Längtan efter barnen va lite för stor. Att va borta som planerar 8 dar håller inte mitt mammahjärta för. Så på söndag kväll flyger jag hem igen, på 5e dagen. Det känns mer rimligt. 

Jag har lärt mig massor. Detta har verkligen varit en intensivkurs på många sätt. Om inte annat i livskunskap och mod. Att bara utifrån given situation här och nu lösa problem utan någon egentlig förberedelse. Det gäller att man är en bra problemlösare om man skall jobba i Norge. För det kan bli lite krångel på vägen.

Men är det då värt det? 

Jag har arbetat 4 pass här, och nu skall jag göra något väldigt osvenskt. Jag skall berätta väldigt ärligt om hur mycket pengar jag tjänat. 

Det man har i grundlön ( och nu talar vi Norska kr) är 230, till det tillkommer 25 i bonus, 70 i kvällsob, 40 i helgob. Om jag då räknar om det jag tjänat i Norska till svenska kr, då har jag före skatt haft en månadslön ( inkl ob) på 58324kr. 

Detta är som sjuksköterska, sätt det i kontrast till att svenska sjuksköterskor har ett löneuppror där man försöker kräva att ingen ssk skall ha under 25000kr. 

Mina 4 arbetspass blir ju ingen imponerande summa. Men jag ser ändå Norge som en fortsatt möjlighet och kommer söka vidare för att kunna åka över hit och arbeta som Jordmor istället. Men då har jag redan testat en hel del av fallgroparna här och hoppas slippa dom nästa gång. 

Akuten

Jag trodde jag skulle gå arbetslös igår. Men strax före halv 4 ringde mobilen. Akuten behövde en syrra nu. Jag satt nere i huvudentrén på A-hus vid en dator. Så det va bara o hämta kläder o kasta sig in i jobbet. Intressant, men snabbt knepigt då min inloggning till journalsystemet började krångla. Helt plötsligt kom jag inte in. Fick ringa supportern som kliade sig i huvudet. O under kvällen skulle det snabbt se värre o värre ut.

1. Jag va utelåst

2. Fick ett reservlösenord, men kom då in på en annan persons konto

3. Visade sig att dom i hälften av mina uppgifter felstavat mitt efternamn o därför kopplar ihop min identitet med någon annan 

4. Jag fanns sedan inte alls i systemet, fastän min ansvariga på akuten kunde hitta mig. 

5. Det norska personnummer som jag tilldelats också var felkonstruerat o jag skulle vara född på 1800- talet. 

Ja kort o gott, för vart samtal så blev det lite värre. Summan av det hela. Jag har på något sätt använt någon annans konto o själv har jag inget o kan heller inte få något förena på måndag. 

P ja just det, ikväll o på söndag arbetar jag med 8-9 patienter på stroke som alla skall ha mediciner, skrivas mätvärden, kollas prover o skrivas hur dom ätit, adl, glaskow coma scale osv på. Jupp det här blir intressant. 

Arbetslöst

Tom dag idag. Kl har passerat 15. Då kvällspass normalt börjar här. Idag blev det inga extra pass. Känns naturligtvis lite tråkigt. Har ringt o pratat med bemanningsföretaget. Sagt som jag känner. Att jag dels vill ha pass som Jordmor, natt och att dom skall vara bokade så att jag inte hamnar i dessa onödiga tomma luckor. Vi får se. Det är bara 3e dagen idag.

Big Mac index

Här i Norge kostar en big Mac Co. 88 nok, ungefär 99sek. Vrålhungrig, så det får lov o fungera.

Dra åt Helsfyr

Har du någonsin hört det uttrycket eller kanske i ilska någon gång bett någon år dra åt Helsefyr? Uppenbarligen är det dit jag är på väg nu!