torsdag 31 december 2015

Tacksam sprängning

Om det är någon gång man ändå är tacksam för att grannen sprängde o sprängde o sprängde i berget dag efter dag för ett halvår sedan. 
Så är det när nyår kommer och man inser att man har en hund som skiter högaktningsfullt i allt vad smällare heter och lungt somnar i soffan och inte rör en min när det dånar utanför. 


fredag 25 december 2015

Avklätt mode

Varför förväntas jag som kvinna vilja visa rumpan?
När man som jag fött 3 barn så hänger väl kroppen inte alltid med och även om man med åren känner sig mer bekväm och bryr sig  mindre om vad andra tycker så är det ändå rätt fachinerande att försöka hitta vettiga badkläder
Män har ett plagg att välja på, badshortsen, dom kommer i längd från ljumske till nedom knä i olika färg och mönsterval.
Kvinnans val står i bästa fall från att visa halva rumpan till hela
Det är egentligen trosor i annat tyg med varierande täkningsgrad. Och även dom mest täckande kommer ändå efter ett bad ha bestämt sig för att materialet mjuknar i vattnet och kryper uppåt och övergår från form hipster till stringtrosa. Högst opraktiskt och högst obekvämt Därtill är det ganska opraktiskt på stranden. Männen kan i sina shorts knata ner till stranden i dessa, bada, soltorka och sedan gå hem i samma plagg medans kvinnor skall försöka byta om till sina frimärkssamlingar av bikinitrosor. Enda fördelen jag kan se är väl att man frångår det obekväma i blöta badkläder som torkar långsamt eller besparing av plats i resväskan.
Suckar. Jag vill ha ett par snygga badshorts till kvinnor i vettigt material. Inga i genomskinlig spets o ha över badtrosor, inga i bomullstyg som aldrig kommer torka eller med slitts hela vägen upp till höften som ändå bara är en sladdervarning.
Hur svårt ska det va?

lördag 19 december 2015

Åh så va det ju det där med mattan under granen

Nu börjar det närma sig jul och lite pynt får smyga dig fram ( allergisk mot det nymoderna att pynta redan i oktober) för julpyntar, det gör man till julen, inte förr. 
Men med valpen i familjen inser jag för var pryl att vi står inför en utmaning i år. 
Jag kom så långt som till att lägga fram mattan, innan hag hann räta till den hade den fått en ny ägare. 
Hmm måste man verkligen ha en gran på en julgransmatta

onsdag 16 december 2015

Bilbo bus tankar upp på mys


Vilket hundliv. En dags vila i soffläge toppad med en varm kramande hund på axeln. 
Det kunde helt klart vara värre ;-)

tisdag 15 december 2015

Bullbak

Gisses. Första plåten bullar tog slut innan jag ens hann ta plåt nummer två ur ugnen. 
Antar att jag bakar bullar för sällan. 

lördag 12 december 2015

Julkort

Ni vet... den där tiden på året när man som mor lungt och fint sätter sina barn framför kameran med julmössor på. När dom alla ler tindrande på beställning och det resulterar i kärleksfulla vackra foton som släkt och vänner tvingas till att uppskatta precis lika mycket som en själv.
Den tiden...den är bara en illusion.
Lyckliga glada syskonbilder är något för dom som är duktiga på Photoshop, för att på en och samma bild få in 3 barn och en hund som ....


Inte räcker ut tungan...


Inte stryper varandra



Inte pekar in i kameran



Eller kastar av sig mössan och försöka fly ur bild



Det finns bara i photoshops värld.
God normal jul på er. Mer än såhär anstränger varken barnen eller jag mig för o få till ett julkort :)

fredag 4 december 2015

Man vet att man bor på landet när...

Livet med långvarig nervsmärta.

Smärta syns inte utanpå vilket kan vara väldigt svårt att förstå.
Likt en mara om natten river hon i mitt blod.
Slingrar sig upp som en orm längs armarna pressar hårdare och sätter sig på mitt bröst innan hon biter ett stadigt grepp om nacken.
Kampen är lång, jag vrider mig för att komma undan.
När morgonen gryr försöker hon krampaktigt bita sig kvar.
Får inte, vill inte ha dig här, försvinn!
Under leende och hållning döljer jag henne väl.
Göm, visa inte, låt dom inte se vilken mara hon e.
För vad en människa väljer att visa är inte för dig att dömma, kanske jag bara vill glömma.
Bara i mina ord får hon leva fritt.
Smärtan fick aldrig en inbjudan till mitt liv, men hon lever där ändå under ytan.
Hon lever här med mig, men jag väljer att inte visa henne, för jag ÄR INTE smärtan.

Min smärta lever och frodas av kyla och hennes främsta vapen är tröttheten hon ger mig.
Mitt vapen är helt och hållet mentalt, hon lever i mig fysiskt, men det mentala är mitt.
Det kan vara väldigt svårt att förstå.
I vårt land finns många som lever med kronisk smärta. Jag skriver dels för min egen skull, att släppa ut lite frustration här gör att jag kan ägna mig åt orken i livet iställt. Jag skriver även för att jag vet hur skönt det är att känna igen sig i andras texter.
Jag vet hur lätt det är att halka ner i smärtdiket och börja tycka synd om sig själv. Omgivningen frågar hur man mår och den frågan känns omöjlig att svara på.
Man kan få många andra frågor om smärtan. Här är några klassiker.

"-men du ser ju alltid så glad ut?".
Ja? varför får man inte se glad ut om man har ont?
Smärta som räknas i år ger en än större anledning att fokusera på det normala och lyckliga i livet. Att man har ont innebär inte att man förlorar förmågan att le. Tvärtom måste man lära sig prioritera glädje för att orka ha ont.

"men du kan ju träna"
Ja?  Läkaren har varit väldigt tydlig. Skruvarna sitter där dom ska, skadan blir INTE sämre av hård träning. Träning är en av dom få chanser jag har att må bättre. Visst gör det ont ibland att träna. Men glädjen, muskelträningen, endorfinpåslaget gör att jag för en liten stund känner lättnad.

"men du kan ju.... "
Ja, ja och JA, det finns massor jag kan. Tro mig, viljan kan försätta berg.
Det må göra tusan så ont att slå två spikar rätt genom foten, men brinner huset så kommer du ta dig ut ur huset, spikar i fot eller ej.
Det handlar inte om smärta, det handlar om Vilja. Smärtan är till för att brytas med varje medel till buds. Jag bestämmer vad jag kan, inte smärtan. Det är mitt val.
Visst kan jag lägga mig ner, sätta på nackkragen och dyka in i medicinskåpet eller så tänker jag FAN HELLER! och bestämmer att jag kan ändå.

Dom flesta dagarna bestämmer jag att det är jag som vinner kampen. Men smärtan är slug. Eftersom hon aldrig riktigt släpper taget så är det en ständigt pågående kamp. Och att alltid vara i kamp sliter på krafterna, man orkar inte alltid vinna.
Ibland kommer dom där dagarna som jag helst inte vill nämna. Då jag förlorar mentalt. Då jag ligger kvar i sängen med dubbla täcken och ber om att värmen skall slicka nattens onda sår. Då spikmattan tas fram i hopp om endorfinpåslag för att orka upp ur sängen. Då Tensaparaten går varm och jag sneglar mot medicinskåpets mörkaste hörn.
Dom dagarna finns också. Men ju färre dom får bli, desto större är min vinst.

Så nästa gång någon undrar om jag mår bra, kommer jag svara, absolut, livet är fantastiskt.
För det finns oändligt att glädjas åt.
Jag får bo i himmelriket på jorden, i ett mysigt hus med tre underbara barn en fantastisk man en söt busig hund. Har den bästa arbetsplatsen med så fina kollegor man bara kan drömma om. Jag får träna och skratta. Jag har mat på bordet och huslån att betala.
Solen går upp i morgon också och livet leker. Jag har förmånen att välja mitt liv. Jag kan fortsätta i oändlighet. Jag har allt jag kan önska och mer därtill. Så vad har jag att klaga på?
Maran fortsätter vråla ilkset under ytan, men henne ska vi inte mata.




söndag 29 november 2015

Pasta pasta pasta


Varför uppfinner man en pastamaskin som kräver tre händer när människan bara har två?
En att veva med, en att hålla degen med och en tredje att hålla fast maskinen på bordet med. 
Men pasta blev det :)

torsdag 26 november 2015

Fantastisk person som förklara autism och ögonkontakt

En person med en Autismspektrumdiagnos undviker inte att titta dig i ögonen för att han/hon inte hör dig eller är ointrisserad. Tvärtom kan en bortvänd blick betyda att han/hon anstränger sig till tusen för att höra just vad du säger.



onsdag 25 november 2015

Julklappslistor

Borta är den tid få barnen önskade sig lego, böcker, dockor, smycken, pysselsaker. 
Drar en djup suck och önskar mig en översättningsbok. 

Kirurgi på hög nivå

Jag rååååkade tappa nyckeln till kassaskrinet genom mynthålet ( snopen 10åring)
Va glad att du har en mor som ser det som en intressant utmaning och vet hur man använder en peang.


tisdag 10 november 2015

En tavla måste inte vara vacker

Eller vad som är vackert kanske får vara var persons egna val. 
Själv kände jag för att måla nakna känslor. 
Någon frågade mig om det var jag?
Både ja och nej. Jag målar inte för att likna mig till utseendet, men känslorna jag lägger i en tavla är alltid jag på ett eller annat sätt. 
Jag menar att det skulle vara väldigt svårt att inte måla sig själv om man lägger sina känslor i det man gör. 
För att vara min tredje tavla och första gången jag ger mig på eld och mitt skräckobjekt händer. Så är jag nöjd  

torsdag 22 oktober 2015

Deja Vu

Makten är våran, ta vara på den!

I vår stora värld är det lätt att känna sig liten och maktlös.
Men få är medvetna om vilken makt vi alla besitter. Det gäller bara att våga använda sig av den.

Själv sitter jag i limboland och känner en stark Deja-Vu känsla.
Förra året ville kommunen lägga sonens skola. En specialskola för barn med Neuropsykiatriska funktionshinder.
Som en blixt från klar himmel så var beskedet bara där en dag. Kommunen kunde inte ta hänsyn till att skolan i sitt slag var unik och en inspiration internationellt. Resultaten fantastiska, barn och föräldrar översvällande i sina lovord om skolans förträfflighet. Medicinsk expertis som uttalade sig om skolans avgörande insattser för barnen och familjerna.
Kommunen var obeveklig och skulle till varje pris stänga skolan och inkludera barnen i den vanliga skolan.
Ett vansinnigt beslut då barnen redan tvingats testa den resan och mått uttalat dåligt av det och just därför fått byta till den här skolan.
Men som förälder så kan man inte låta sånt här ske.
Man kan inte låta beslutsfattare komma före sina barns behov.
Då drar man i trådar, startar diskussionsforum, kontaktar media, hugger tag i politiker och protesterar så högt man kan.
Det hela slutade med att politikerna stod på våran sida och bokstavligen slängde ut beslutsfattare från mötet så att vi föräldrar fick komma till tals.
För att förkorta historian.... Skolan står kvar!

Nu kom nästa år och Deja-Vun är stor.
Ledningen vill lägga ner älskade Södra BB.
Unikt i sitt slag med internationella besökare som inpireras av vårdformen.
Vi kämpar, nätverkar, pratar med media och sätter vårt hopp till politiker.
Makten är våran, väljare måste stå upp.
Det är VI som skall låta politikerna arbeta för oss och föra våran talan.
Jag hoppas att beslutsfattare snart åker ut på samma ända och att folket kan få återvinna makten i vården.

söndag 18 oktober 2015

Tack morfar

Helgen har varit överfylld av frustration och starka känslor. 
Någonstans måste det ut. 
Då tackar jag morfar för allt han gett mig i skapandets ådra. 
Ett gammalt påbörjat projekt, några penslar, en skjorta och 80- tals musik. Sen försvann jag. 
Vaknade nyss upp av att resten av familjen gått och lagt sig, och det va dags att lägga ner penslarna för kvällen. 
Stärkt av känslan låter jag duken vila och möter nya krafter i morgon. 


måndag 12 oktober 2015

Hoppsan en sax

Fick lite nog av håret. 
Det blev en tur till bästa Kinga på Cut the crap. 
Både sax och rakmaskinen kom fram. 
Sååå skönt. 
Men tro inte att något av mina tre barn märkte någon skillnad. 
Kanske borde tagit ännu mer. 
Efter ett judopass ser man ju inte direkt nyfrissad ut. Men ni anar längden. 

söndag 11 oktober 2015

Morgonpromenad med Bilbo

Morgonens första strålar väcker oss. 
På med skorna, en mössa och ut i den krispigt friska luften. 
Genom skogsdungen och ner till vattnet. 
Dimman kryper sakta in över vattnets spegelblanka yta. 
Tystnaden flyter omkring oss likt ett skirt sidenlakan.
Blickar ut över vattnet mot andra sidan. 
Vatten, land och himmel går inte längre att skilja åt.  
Som en stilla bild fryst i tiden tills en fisk sprattlar till och bryter tystnaden. 

Den tystnaden, den stillheten, det lugnet är anledningen att jag behöver bo just här med min familj. 
Jag får ofta frågan om det inte är jobbigt att bo här ute, så långt från allt. 
Jag tänker tvärtom, det är ju Här jag har Allt. 
Resvägen må vara lång ibland. Men känslan när man lämnar stans konstanta flöde bakom sig och kör in mellan åkrarnas vidder, när man vet att man är på väg hem. Ovärdelig. 






lördag 10 oktober 2015

Väsknörden slår till igen

Skor, kläder och smycken gör inte så mycket för mig. Men väskor... Fina små juveler. Och inte vilken väska som helst duger.
Generellt har jag alltid ogillat märkeskläder, men när det gäller väskor dras jag som en magnet till fina väskor. Kvalitetsskillnaden är mer påtaglig. En äkta väska med klanderfria sömmar tillverkad för hand har en helt annan känsla.
Det behöver inte nödvändigtvis betyda tokdyrt. Ett av mina favoritmärken är Vera Bradley som tillverkar underbara bomullsväskor i härliga inspirerande mönster. Där talar vi priser i form av hundralappar.
Idag "råkade" jag utöka min väskpark med en mockaväska från Coccinelle.
Coccinelle är ett Italienskt märke som tillverkar fantastiskt fina väskor av skin lent som en babyrumpa.
Coccinelle är inte lika kända som tex Michael Kors, LV och Mulberry vilket gör dom ganska förskonade mot piratkopiering. Hittar du en fin Coccinelleväska väl uppmärkt och genomarbetad så kan du därför känna dig tämligen säker på att du har ett äkta exemplar i dina händer.
Priset för Coccinelle ligger därtill lite lägre än mer kända märken 3-6000 för en medelstor/stor väska. Lite lägre på rea, upp till 10 000 om du vill ha tex ostrich.
Nu låter det som jag badar i både väskor och pengar. Givetvis gör man inte det som anställd inom vården.
Men näsa för väskor har jag. Och vet vart man kan göra fina fynd.
Jag behöver verkligen inte en ny väska. Men dagens fynd kunde jag inte motstå.
I en second handbutik så hängde denna mocka juvel helt plötsligt framför mig.
Helt ny, skyddsplasten kvar runt dragkedjans flärp, prislappen kvar, om än själva delen med priset bortklippt. Alla märkningar på rätt ställen, sömmarna okladerliga och mockan härligt len.
Coccinelles goodie bag från 2011, helt oanvänd. till priset 85kr.
Tittar igen. jo, det står 85kr. Jag behöver ingen ny väska... intalar mig själv det, säger till mig själv. Jag behööööver ingen ny väska. Tittar igen. 85kr..... okej..., du följer med mig hem ändå!
Och jag hade ju faktiskt ingen väska i just den här färgen, känns som en trevlig färg till hösten.
Det finns alltid en ursäkt för en ny väska ;-)

lördag 3 oktober 2015

Hur rik är du?

Vi vann!!!
Ja faktum är att kan du läsa det här är oddsen väldigt stora att du kan räkna dig till en av världens vinnare. 
Fyll i din årliga inkomst före skatt. 
Glöm inte att ställa in rätt land i rullisten. 
Känn dig som en vinnare. 
Ta sedan och titta omkring dig denna, njut av dagen. Lägg fokus på att va glad för allt du faktiskt har. 
Letar man tillräckligt så finns det alltid något som skaver, något som man vill reparera, något man vill ha, något man saknar. 
Allt för ofta flyttat vi fokus till det vi inte har och glömmer att vara glada för allt vi faktiskt har. 

fredag 2 oktober 2015

Äppelmust

En tur till äppelfabriken efter att vi plockat 50kg äpplen resulterade i 25L pastöriserad äppelmust färdig på bag-in-box.  
Härligt god varm och nypressad. 

tisdag 29 september 2015

Dottern animerar

Min 12åriga dotter älskar som bekant att skapa.
Ni som redan har mig på facebook har redan sett och får väl se en dublette nu.
Ni andra som följer oss här... Jag kan ju inte låta bli att visa.
Ni måste troligen klicka på länken som går till deviantart för att kunna se animationen.



test :3 by loxi321 on DeviantArt

Jag frågade henne hur hon visste hur hon skulle rita hur djuret rör sig.
Svaret är lika självklart som klockrent.
"-Det är enkelt, jag tänker bara på hur musklerna rör sig."
Ja vad svarar man på den?

måndag 28 september 2015

Äppelmustning

Jahapp. Då ska man teta något nytt.
Bokat tid för äppelmustning.
Bara det lilla besväret att plocka ner 3-4 pappkassar med äpplen då :)

onsdag 23 september 2015

Mänsklig nåldyna

Akupunkturutbildningen jag går genom mitt arbete är fantastiskt inspirerande och öppnar nya dörrar för behandling. 
En behandling som är så pass biverkningsfri borde ges större utrymme att få hjälpa fler. 
Supertunna små nålar som kan hjälpa inom människans hela livscykel. 
Hokus pokus säger en del. 
Prova säger jag. 
Du har ju verkligen inget att förlora. 
Människor tycks väldigt lätt kunna sätta tro till en liten vit tablett som dom i ärlighetens namn sällan vet mer om än att läkaren skrev ut den. Få kollar ens bipacksedeln. Gjorde dom det så skulle dom i de flesta fall inse att listan på biverkningar vida överstiger vad tabletten i fråga uppges hjälpa mot. 
Akupunktur å sin sida har flera tusen års historia med oändligt med glada användare ( tabletterna firar oftast tvåsiffrigt i sina år på nacken). 
Biverkningarna extremt få. Användningsområdena enorma.
Så varför är det då så självklart att vi vill ha en liten vit tablett och tror att den kan göra mer för oss?
Absolut, det finns fantastisk bra medicin som gör mycket gott. 
Men får du någon gång möjligheten att pröva akupunktur. Våga. Du har inget att förlora. 
Magen och el. 
Hälen
Häl och fot
Rygg och el. 
Mycket stickande blev det. Fantastiskt inspirerande. 





fredag 18 september 2015

Skapandes ådra växer i nya generationen

Mitt första minne av konst är när jag som 4åring satt och målade en älg tillsammans med min morfar i aquarell.
Jag har kvar den älgen än idag inramad så fint.
Den konstnärliga ådran går igenom familjen. Det är inte bara en ådra, utan mer som ett beroende.
Att inte få utlopp för den kreativiteten skulle vara ytterst plågsamt. Det kan vara foto, olja, silver, teckning, text... men ut ska det.
Jag visste att den ådran fanns i vår familj.
Men hur starkt den ådran pulserar vidare i nästa generation fachinerar mig.
Varje mor vet att just hennes barn är något alldeles unikt.
Jag har fått äran att kunna observera tre barns livsstigar.
Alla tre unika på sitt sätt. Olika behov, olika förutsättningar, olika unika talanger.
I dotterns fall är det tydligt att hon blivit född med samma ådra och att den hos henne är än starkare.
Hon har från dag ett alltid gått sin egen väg.
Vill hon något så finns inga hinder.
Ordet omöjligt finns inte. Drivkraften framåt pulserar i hela henne.
Jag kan som mor bara släppa på tyglarna och finnas här den dagen hon behöver mig.
Jag hoppas innerligt att någon med bredare möjligheter än vad jag kan ge fångar upp hennes talanger och låter henne växa än mer.

Den här draken skissade dottern ihop för hand i vanliga paint på datorn.
Ja ni läste rätt... Paint!!! Det är så att en annan blir avundsjuk.

torsdag 17 september 2015

Att välja sitt utbud

För ett år sedan så tog vi bort alla tv kanaler.
Filmer, sport och nyheter är numera ett val och inte en ständigt pågående matning.
Men att ta bort tv kanaler helt är ungefär som att välja bort barn, tvätta håret med bara balsam och äta pannkakor på en måndag.
Omgivningen kan ibland skaka frågande på huvudet och undra konstiga saker.
Men det är helt okej.
För jag slipper reklam, dåliga serier och tråkiga nyheter.
Istället har jag:

-Sett filmer med hela familjen och fyllt varenda veck i soffan med krossade popcorn.
-Avnjutit ett glas vin till egen vald film utan reklampauser.
-Haft myskväll med plockmat/choklad och somnat i min mans famn i soffan.
-Tagit ett varmt dopp i spabadet.
-Pratat med vänner på nätet.
-Skrivit spaltmeter (som kanske egentligen borde blivit något mer konkret, bok?)
-Ägnat mig åt hund, barn, familj och god mat.
-Undrat, hur tusan har man tid att titta så mycket på tv?
-Inte ett ögonblick saknat den gamla tv´n.

Så när jag på nätet ser att dagens tredje största nyhete är en bortsprungen katt, då känns det inte som man missar mycket.
Det viktiga når ändå fram och skulle något undgå mig, ja, då va det troligen inte läsvärt ändå.


fredag 11 september 2015

Det är nu det börjar....

Varit hos ortopeden. 
Fick träffa en riktigt trevlig läkare som trots att han var 40 minuter sen tog sig tid att tillsammans med mig gå igenom operation, röntgenbilder och mina kvarvarande problem ordentligt. 
Summan av allt. 
Ja jag har ont, kan röra mig mindre och lite svårt att svälja. 
Men jag får göra allt. 
Jag kan tydligen inte försämra det som är. 
Nu ska jag istället hitta någon rolig sport att träna och ha kul, strunta i nacken. 
Jag ska göra tvärtom. Jag ska träna för att stärka hela kroppen så jag mår bra, så får nacken komma med naturligt i dom rörelserna. 
Att aktivt träna rörlighet i nacken när man redan är stelopererad och överrörlig 
( vilken ironisk kombination) 
kan vara direkt kontraproduktivt. 
Så nu blir fokus på att hela jag ska må bra och orka. 
Glöm sjukgymnastik. Och är det inte bättre om ett år så kan vi kolla på det då. 
Ni må tro att jag nästan kunde hoppat upp o omfamna honom när jag äntligen träffar en läkare som såg mig och la fokus på hur hela jag kan bli bra istället för att dra fram receptblocket och ordinera den lilla vita runda på burk. 
Tjo ho. På väg till Decatlon för o köpa träningskläder. 

På väg till ortopeden

Tiden går, men frågan är om den läker alla sår?
Vädret och vägen till Huddinge är iallafall som ett silkeslent balsam med en ljum fläkt ute på vattnet. 

måndag 7 september 2015

Klona sig själv

Nu börjar det. Jag har sett veckorna komma, vetat om det, gnällt om det. Men idag börjar det.
Kavlar upp armarna, vänder blad i kalendern och ser vad som tillkommit.
14 dagar. 8 arbetspass. 11 Inbokningar inom ramen för vård och skola/barn.
På något bisarrt sätt så ler jag åt tanken. Jag vet att det kommer vara kaos.
Jag kommer springa runt och se ut som en stressad höna på het asfallt.
Men det finns bara en väg igenom. Så upp med ärmarna, nu kör vi :-)

lördag 5 september 2015

Att göra något

Att se katastrofen, krigets offer i bilder är smärtsamt.
Läser i lokala tidningen om dom ensamkommande barnen.
10-17 år gamla har dom varit som kommit till kommunen.
10 år... då är man inte stor.
Kommunen bygger ett boende för barn från 14 år, men behöver familjer som kan ta emot dom yngre barnen.
Jag har en kille som blir 10 nu i höst.
Tänk om han stod där i främmande land utan sin familj.
Det gör så ont att tänka tanken.
Katastrofen är inte ny, den har varit ett faktum länge. Varför tog det så lång tid för världen att reagera? Behövdes det medias visande av döda barn för att resten av världen skulle vakna?


Facebook och Media i allmänhet är fullt av inlägg om katastrofen och hur vi  kan hjälpa.
Klädinsamlingar av olika slag startas till höger och vänster. På nätet har ett nytt inlägg börjat spridas från Sara Johansson.
Ett nyttigt inlägg att läsa. LÄS, kan inte nog understryka... LÄS om vikten av Rätt hjälp.

På plats nere i krigets fotspår har dom stora etablerade organisationerna bäst förutsättningar att hjälpa.
Det kan kännas futtigt att sätta in en slant till en stor organisation, många vill göra så mycket mer.
Men hjälpen behövs på plats NU, helst "igår för länge sedan" som min yngsta säger.


Världens Barn Radiohjälpen 90 1950 6
Swish  9019506 och skriv meddelande VB

UNICEF

Rädda barnen
Swish 123 902 0033

Röda korset
Swish 123 555 7764 och skriv meddelande På Flykt

UNHCR


torsdag 3 september 2015

Död till frukost

Jag ligger och snoozar i sängen. En sån där härlig snooz där 4åringen kommit uppknatandes under natten och nu kryper tätt intill. Vi är båda två någostans mellan drömland och vakenhet. Han kör in handen i min och nyper lite försiktigt i min arm, vänder sig om och slår bägge armarna så mjukt han kan runt mitt huvud bara för att se om jag är vaken.
Han tankar ur så mycket trygghet han bara kan innan dagen skall börja.
När dagen fått gry och alla kommit upp till frukost slår jag på datorn och tar en titt på facebookflödet.
Jag möts av en fruktansvärd bild.
En 3årig pojke ligger död i vattenbrynet. Han fick aldrig ens chansen... Hans liv slutade i flykt över havets kalla vågor.
Det drar ihop sig i min mage, en kall kår längs ryggraden. Vad är det för grotesk värld vi lever i där död till frukost numera tycks ingå i basutbudet.
Jag blir illamående, arg och ledsen på en och samma gång.
Det ska inte vara normalt att se en död 3åring ligga på en strand .Det ska FAN!!! inte vara normalt att små barn skall fly över kalla hav och föräldrar skall mista sina barn på dessa fruktansvärda sett.
Det ska inte vara normalt att en hel värld ser en död treåring till frukost, blinkar till, byter sida och tuggar vidare på sin macka.
Nästa artikel är inte bättre den.
Island tänker dom närmsta 2 åren bara ta emot totalt 50 flyktingar... 50!!??!
Sverige har enligt samma artikel hitills tagit emot 20 gånger så många och Storbrittanien har tagit emot färre. Det landet och Färre än 50??? Skäms dom inte? Nä dom står vid sin tunnel och tillsätter vakter!
Här om någonstans borde EU göra en insatts. För stunden, kan vi glömma beslut om snusets vara eller inte vara och huruvida det får säljas krokiga gurkor.
Kan EU istället gå in och peka med HELA handen och kräva att SAMTLIGA medlemsländer tar emot flyktingar. Låt säga en viss procent i förhållande till landets omfattning.
EU skall enligt en snabb googling rymma ca 508 miljoner invånare.
Hur många är på akut flykt från krig?
En snabb googling finner en artikel från DN i vintras som anger att 50 miljoner världen över flyr från krig varav 3,2 är från Syrien. (notera att detta är googlade siffror från dagstidningar och ingen fastlagd sanning).
Vår jord rymmer ungefär 7,1 Miljarder invånare.
Miljard är så ofantligt begrepp, så jag förtydligar. En miljard är 1000 miljoner.
det innebär att 7,05 Miljarder av världens invånare INTE är på flykt från krig.
Det känns som om ganska många borde kunna hjälpa till med dom stackare som är på flykt.
Var 142a människa i världen flyr från krig. Skulle världen gå samman och vara villig att ta emot en individ per 142 invånare skulle världens alla flyktingar ha en trygghet.
Nu är självklart förutsättningarna världen över extremt olika, fattigdom härjar på många platser världen över.
Siffrorna är extremt förenklade. Men det ger ändå en bild över hur eländigt mycket vansinne det finns i världen. Vilken oändligt tur vi har här i västvärlden och den turen borde vi dela med oss av och hjälpa dom som inte haft samma tur i livets lotteri.
Dags att damma av den gamla frasen... Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Vad bidrar just du med? Stort som litet, men tusan gör något, för döda barn till frukost får inte fortsätta existera som ett alternativ.
Det kan kännas futtigt att sitta här i Sverige och inte veta VAD man ska göra. Några enkla vägar ut länkar jag ner till nedan.
Det finns många. Poängen är inte exakt att hitta det bästa alternativet, poängen är att göra något överhuvudtaget. Drar vi alla ett litet strå till stacken så tar vi i allafall steg framåt.

UNICEF
RÄDDA BARNEN
LÄKARE UTAN GRÄNSER



onsdag 2 september 2015

Bilbos nya kompis

Man skulle kunna tro att det va evigheter sedan. Men det va nog närmare 2-3 veckor sedan jag klippte den lille busen i samma frisyr. 
Maten han får ska visserligen va bra för pälsen. Men det här är löjligt.
Har numera två stycken pudlar. 
Så om någon har problem med dålig hårväxt, så kan jag rekommendera Acana. Det funkar för bra :-) 

Wow...

Magiskt att lyssna till... ord räcker inte till.

måndag 31 augusti 2015

ADHD papporna finns också

Läser en artikel i Aftonbladet som ändå är rätt träffsäker.
Men dom glömmer...
Papporna!!!
Har vi inte kommit längre?
Familjer får se ut precis hur dom vill idag, men glöm för tusan inte Papporna.
I vår familj är vi 5st. En mamma, en pappa och tre barn.
Anledningen att vi orkar stavas just VI.
För man orkar sällan vara stark hela tiden. Man måste få ett andningsutrymme ibland, utan VI vore vi körda.
I vår familj blir det naturligt att mycket medicinskt hamnar på mig. Men när det gäller att styra hela familjeskeppet och vad det är lastat med så behöver man vara två för att orka.
I vårat fall blir skeppet lastat med ett fullt schema. Läkar/vårdbesöken är täta för hela familjen.
En "normal" familj rymmer i sig en del besök inom vården. BVC, vaccinationer, tandläkarbesök, öroninflammationer och kanske något akutbesök för krupp eller mindre olyckor hör till.
Inom skolan och dagis kommer sedan utvecklingssamtal, föräldramöten, avslutningar, lovdagar, lucia, julpyssel, utflykter där man vill att föräldrar är med, apt-möten, studiedagar och matsäckar som skall göras.

I vår familj ingår lite mer.
Vi lägger till astma, "öronbarn", allergier, sömnutredning, wpw-syndrom, lättblödande med defekt faktor, specialkost. Kontroll var 3e månad av vikt och mediciner, logoped och habiliteringen för hjälpmedel. Skolskjuts med taxi till specialskolan som lite varit en räddning.
Men den räddning man ibland känner är sällan långvarig. Att komma in på skolan  var inte en självklarthet, det fick vi slåss för, precis som utredningar, resurser och assistenter i gamla skolan. Skolan blev sedan nedläggningshotad och vi fick slåss med näbbar och klor för det. Protestera, sitta i möten, kontakta och prata med politiker, samla underskrifter och skrika högt.
Skolan står för stunden kvar, men hotet känns inte över. Att ta sig till och från skolan är ett projekt i sig. Skoltaxi är ett måste för barn med extra behov. Tillstånd som måste förnyas, koll på att taxin kommer som den ska, vem är chaufför nu? har dom bytt igen?!? utan att säga till. Suckar och ringer igen. Vet dom inte att dom måste ha skoltaxiskylt på taket. Vem sänder jag mitt barn med nu, förstår han problematiken? Kommer dom ens till rätt adress?
Som spindel i nätet måste man hela tiden vara nåbar för att kunna styra upp när maskineriet inte går friktionsfritt.
Utöver barnens behov har jag själv senaste åren frekvent fått lägga mycket tid inom vården pga smärta, utredningar, operation och rehabilitering.
Schemat blir snabbt fullt.
Det kommer väl knappast som en överaskning att jag inte hoppar jämfota av lycka när dagis lägger en drop-in fika för att visa barnens teckningar och kott och pinne skapelser eller när det skapas en dag då vi föräldrar förväntas komma till enheten för att måla om och renovera.
Jag är ledsen, men helt ärligt. Mitt schema är FULLT och får jag en dag över så vill jag vara hemma och kramas med min familj och göra saker med dom. Jag vill inte måla om väggen inne på dagis toa (även om jag faktiskt gjort det en gång).
Min kalender kallar jag ofta för min lilla Bibel. Sno min väska, sno min plånbok och nycklar, dom kan jag ersätta. Men för tusan, inte min kalender. I ärlighetens namn har jag faktiskt dubbel upplaga för säkerhets skull.
Den här veckan får jag ändå se som ett stort lugn. Det är faktiskt inte ett endaste besök i vården inplanerat. I gengäld så vabbar jag.
Nästa vecka ser ut som det kan ibland, 4 besök inom vården och därtill skall jag arbeta 4 dagar. Veckan därefter "bara" 2 vårdbesök.
Kan man få beställa en extra dag?
Vi är tack och lov två föräldrar och kan hjälpa varandra att orka. Men vem hjälper oss att orka?
Ibland vill jag bara ta min man och fly fältet för en stund. Slippa alla krav, kontakter och planering.
Slänga kalendern åt fanders. Hoppa av skeppet en stund och ta flyget till närmsta strand. Eller skit i stranden, ett hotellrum med lugn där vi kan få äta en middag utan att någon bryter ihop och skriker över att någon satte sig på en annan stol före h*n eller för att h*n anser att vi inte ska äta just det just nu.
Men att få barnvakt till vår familj är inte det enklaste. Vem vågar man anförtro det käraste man har, när det käraste man har har lite extra behov. Det är inte alla som vill och orkar med det.
Så för tusan. Glöm inte papporna.
I familjer med extra behov är man extra utsatt och har en stor glädje av att kunna vara två föräldrar



söndag 30 augusti 2015

Fästingvaccin igen

Sommaren har passerat och så var det dags för påfyllnad av fästingvaccin för ungefär halva familjestyrkan.
Den här gången lyxigt nog på hemmaplan.
Det är på något sätt lyxen med att bo där vi bor. På något sätt så tycks saker och ting bara lösa sig här ute. Det är lite den mentaliteten man måste ha här ute tror jag.
Minns tex när vi skulle åka på båtutflykt med mellansonen och saknade flytväst.
Ett samtal från bilen till lokala brandstationen och dom kom med stora fina bilarna och mötte oss på vägen för expressleverans. Vart annars händer sånt?
Eller hantverkare. Jag måste verkligen säga att jag brinner extremt för att använda lokala resurser.
Man ringer målaren för att man kom på att man ville nog ha en sak till fixad i vardagsrummet. Inga problem, jag kommer i morgon... 5 min senare... knackar han på... ähh jag tänkte jag tar det nu istället :-) Underbara underbara... man blir så glad.
Samma sak nu när vi behövde få in en kran för att kunna koppla in till diskmaskinen.
Träffar målaren i centrum,,, jo men visst, jag har ett nummer till dig. Samma kväll står där en trevlig man och ett tu tre så är det bara fixat.
Eller sonens förra taxichaufför. När lokala Taxi ekerö körde bilarna. Vilken skillnad.
När man har barn med extra behov så är det A och O och kan göra en hel dags skillnad i skolan att dom förstår problematiken.
Då var det samma chaufför som kom i ur och skur. Han tog våran son först och ställde sig alltid någon extra minut tidigare med sin morgontidning runt hörnan. Just för att kunna komma så exakt på minuten som det bara gick. När man har en son som hoppar högt som en bomb just briserat när alarmet för taxin ringer och sedan står och räknar sekunderna så är det GULD värt med en chaufför som verkligen förstår barnens behov och va så fantastiska.
Vad jag tycker om nuvarande kurir som kommunen bytte till får ni räkna ut själva.
Särskilt som jag suttit i 15 minuter i kväll och försökt avboka morgondagens taxi (VAB). Först var dom ett frågetecken i luren, sen undrade dom om det va färdtjänst, fasten jag sagt minst två gånger att det var skoltaxi. Sedan lyckades dom felstava hans namn. fasten det är ett kort namn på 4 bokstäver som jag tydligt förklarade hur det stavades i luren. Sen trodde dom att han bodde inne i Stockholms city. Ja det tog sin lilla tid och jag fick tålmodigt vänta och vänta....
Det känns som en chansning om dom kommer dyka upp på angedd tid, särskilt som dom bokat in två barn på exakt samma hämtningstid på morgonen och sedan utöver det anger att dom måste ha 15 minuters hämtmarginal. Suckar. När det gäller detta så har faktiskt dom lokala bussarna bättre punktlighet än vad en tidsbeställd taxi har för detta bolag.
Aja men nu va det positiva toner som gällde. För även om jag årstiden till ära just efter skolstart skall hålla alla föräldrars tradition i liv och kontakta försäkringskassan för VAB så tänker jag inte låta det nedslå mi. Tjoho, hösten är här och det är underbart ute på vår lilla ö.

My OCD (Song)

Nickar igenkännande... måste bara älska vad dom får fram i denna lilla snutt.
För det kan väl aldrig vara så att det är fler som känner igen sig ;-)

fredag 28 augusti 2015

Luna äter päron med TENS



Man får inte roligare än man gör sig.
Bjuder på ett tips om hur man får sina ungdomar/barn att äta mer frukt ;-)

Hello Darling

Min Hipster i Blue Rhapsody från Vera Bradley har just anlänt från sin långa resa över Atlanten. 
Tänk vad glad man kan bli över lite färg. 
Älskar min nya väska. 


fredag 21 augusti 2015

Straffa eller Belöna?

Hämtat minstingen på dagis och sedan handlat fredagsmys på vägen hem, bland annat kinderägg.

-Mamma kan jag få mitt kinderägg?
-Efter maten hjärtat.
-Haha (skratt, hostar...) men mamma, DU kan inte laga mat!
Skrattar så han kiknar och hostar
-Va? kan inte jag laga mat?
Ungen skrattar fortfarande så han har svårt att prata
-Näää, skratt (läs asflabb, grannarna tittar när vi går förbi) bara lite, men pappa kan laga mycket mat..

Hur gör jag nu med kinderäggen?
Straffhåller dom för förolämpning eller ger som belöning för ärligheten?




måndag 10 augusti 2015

Att vända en Boeingjet

Ni som känner till Kjell Enhager vet vad jag talar om.
Och för er som ännu inte stiftat bekant med en av de absolut bästa föreläsarna jag hört. Så rekomenderar jag varmt att ni surfar iväg till youtube och hör hans föreläsning JAG.AB




För att dra resumen:
Kjell Enhager satt på en Boeingjet och skulle landa. Då slog det honom. Hur skulle det vara om kaptenen i högtalarna ropade. 
-Gubbar, vi ska pröva något nytt. Sen smack vänder dom upp och ner och landar upp och ner. 
Vad finns det för fördelar med det?
Sen ber han publiken att fundera på det och ger som exempel att en bra sak kan vara att man inte sliter på däcken. Men det finns en annan verkligt bra anledning. Varför. Ja det får ni kolla in klippet, och  måste erkänna att det va en helt klart vettig anledning, även om jag nog i fortsättningen vill landa på rätt håll. 

Men grundtanken i hans liknelse är slående. Och kan vända dom flesta situationer till något positivt.

Idag va min Boeingjet lite för mycket. 
Efter tidigare inlägg så tog jag mycket riktigt bilen för att försöka reda upp några små saker.
Men det ville ändå bara fortsätta.

Jag åkte till banken för att låsa upp min spärrande bankdosa, då hade dom andra semestertider än vad som stod på nätet och hade redan stängt.
Sen den där jädra hjälpmedelscentralen som skulle levererat täcket redan förra veckan, men som pga missförstånd skulle göra det idag men inte ringde och berättade om NÄR dom skulle komma. 
Dom ringde tillslut. Fast då hade dom ju glömt att ta med täcket överhuvudtaget, så nu blir det planerad leverans om 14 dagar istället.
Och bvc som jag inte fick tag i, dom ringde också, bara för att meddela att hon jag skulle ha tag i har semester en vecka till hon också. 
Som kaka på moset så lämnade min favoritväska in med både spräckta handtag och trasigt blixtlås. 
Men vid det här laget kunde jag någonstans bara skratta åt eländet. 
Ett rått, ironiskt .... ja-men-självklart-det-också skratt. 
Men här någonstans var jag påväg att inse att jag behövde vända min Boeingjet.

I centrum mötte jag målaren, våra härliga glada målare som gjort ett fantastiskt fint jobb. Tar glatt av mig glasögonen, tar på största leendet och går fram och hälsar. 
Alltid kul att prata med målaren, och vips fick jag ett nummer också till en annan hantverkare. Så nu kanske det löser sig med rörmokaren, men för säkerhets skull ringar jag först i morgon :)
Åkte och köpte en ny kalender. 
Vet ni hur man gör mer plats i kalendern?
Man köper en större såklart :-D
Så nu har jag massa fri plats i nya härliga kalendern och allt gammalt elände tar mindre plats. 
Ringde min mormor, en riktigt härlig dam med tåga. 
Hon är klok hon mormor. Hon förklarade raskt att jag är en tålig tuff tjej och att i morgon är en bättre dag.
Och visst har hon rätt. Livet skall tas med en klackspark. Eländet har redan varit, så nu finns bara en väg. framåt. 
Åker hem med ett lite komiskt leende på läpparna och tackar min mormor, Boeingjeten har både lyft och vänt. 

Vård och omsorgshaveri

Läs inte, jag menar det. Läs för tusan inte, för det är bara skit och elände med landets vård, omsorg och service, jag börjar ruttna på hur illa saker och ting fungerar.
Och ni har ingen lust att läsa om eländet och bli sura ni med.
Så fortsätt inte, och gör ni det, säg inte att jag inte varnade er. För det här är mitt jädra gnällhål att spy galla i när saker inte går som man vill.

För finns det ens fungerande verksamheter i augusti eller håller landet på att haverera?

* Skulle varit på ortopeden förra veckan efter att ha väntat en evighet på tiden.
-Dom avbokade med kort varsel

* Skulle ringa på fredag för o få en ny tid
- Dom va inte klara med schemat, ring åter måndag.

* Ringer åter måndag
- Inte klara, kan vi ringa upp?
- Dom ringer upp, läkaren har inte tid, kan du byta läkare, fast det är ont om tider?
Han är inte heller insatt. Suck vad härligt att börja om med en ny främling efter alla turer. Hade jag inte så irriterande ont så hade det få vara.

* Väntar sonens bolltäcke leverans från hjälpmedelscentralen
-Dom vet inte när leveransen är, dom ska be chauffören ringa upp strax. (efter att jag väntat en hel j-la het dag hemma med tre studdsiga barn.
- Chaufförjäkeln har fortfarande inte ringt upp, räknar deras "strax" nu i timmar... morrar i värmen.

* Sonens börjar specialskolan, är allt med taxin klart?
- Ringer, nope inget svar.
- Ringer igen. Dom e på lunch, åter om 1,5 timme (tänk den som hade sådan lunch).
- Ringer åter, nå är alla papper klara? Hon som har hand om det är åter i morgon kan du ringa då?

*Ringt andra sonens bvc för en tid.... ta en vild j-la gissning om dom ringt åter. Ja ja, dom har säkert lika fullt upp som alla andra haltande enhter.

Inte är det bättre på mitt egna jobb som är stängt för sin ordinarie verksamhet.
Jupp en förlossning som är stängd mitt i heta helvetiska sommarstressen då alla verksamheter tycks få härdsmälta. Lider med patienter och stackars frustrerade kollegor som säkert går i liknande tankar om vad man borde och inte borde med ett jobb man inte ens vet vart det står.

* Skulle sköta lite ärenden via nätet, logga in på banken
-Hejdå mobilt bank-id. det har av någon härlig oförklarig anledning blivit spärrat och i samma jädra veva försvinner bankdosan. Så den måste spärras. men det är baaaara att ringa upp telefonbanken igen så låser dom upp den om dom kommer tillrätta blir jag lovad.
-Bankdosan kommer till rätta (otroligt nog i en trebarnsfamilj). Ringer banken. nej då MÅSTE man komma in till banken och kan inte alls låsa upp dosjäkeln.

Diskberget står och hånler mot mig, rörmokaren visste inte när han hade tid men jag skulle ringa upp om två veckor.
Tvättberget kan jag förtränga nere i källaren om jag blundar extra mycket och tittar åt ett annat håll när jag går förbi.
Barnen sitter framför varsin data/tv skärm och blir totalt lata fasten det äntligen är fint väder och jag känner ingen motivation att engagera mig i vare sig utelekar eller städning.

Gnällig surkärring sätter sig själv framför datorn, stittar lite på börsen, fungerar om hon skall fly fältet när mannen kommer hem för att försöka hitta en liten pöl med leende eller glatt humör som hon kan lägga sig att rulla i innan hon kommer hem till familjen igen.



söndag 9 augusti 2015

Lite sen bröllopsdagsfirande

En hel dag på vattnet.
Hytt, spa och middag bokat. 
Barn och hund i trygga händer hos barn o hundvakter. 
Solen skiner. Hääääärligt med frukost på sjön. 

torsdag 6 augusti 2015

Matfusk på Mc Donalds

Öppnar lite skeptisk sidesalladen. 
Vi är först på morgonen, så den borde inte hunnit bli gammal. 
Synen i asken är en ren bedrövelse.  
Gamla slitna halvgeggiga blad. Inget man vill äta. 
Kollar datummärkningen. 
Notera att det idag är den 6 August. Kl är 10:11. 
Att denna skulle vara tillverkad i morgon är lite för otroligt. 
Äckligt!


onsdag 5 augusti 2015

Jag älskar den här sommaren!

Guldkorn är till för att hittas. 
I morse mötte busken mig med detta budskap
- Seriöst, menar du allvar, skämta inte, är det redan dags? 
Hösten är fantastiskt vacker,

Så för att summera ihop sommaren. 
10 anledningar att älska den. 

1. Beach 2015... gu vad skönt att jag inte behöver ha ångest över all träning jag missade.

2. Trädgården har aldrig växt bättre, tom jag som har helt ogröna fingrar har klarat av vattningen.

3. Jag slapp tvätta fönstena och bilen, det är liksom ändå ingen idé.

4. Inga kliiga ben, har sluppit raka och vaxa benen heeela sommaren.

5. Nästan inga myggbett alls, dom är ju ute och jag inne.

6. Elräkningen är låg, inget behov av att köra svalkande ac.

7. Klädkontot också lågt, inte behövt köpa nya sommarkläder, solglasögon eller skor :)

8. Risken för hudcancer, badolyckor och överhettning borde ju ha minskat.

9. Ingen svettig varm irriterad hårbotten eller torr sprucken hud, inte ens svettfläckar på kläderna.

10. Barnens favorit: Glassdisken på konsum har inte tagit slut en endaste gång :)







tisdag 4 augusti 2015

Vad är egentligen semester?

Solen skiner, himlen klarblå. 
En solstol på verandan mot skogen till och en god bok från Dalai Lama, avkoppling? Eller???

-Mamma!?!?, Mamma! MAAAAMMMA!!!
- mm 
- Maaaaaamma, det är sol ute. 
- mm jag vet hjärtat.
- mamma jag vill ligga i hängmattan, du hjälpa mig!
- mm jag kommer.
Upp ur stolen, hjälpa barn, sätta sig ner, ta boken och näääästan hinna luta sig tillbaka. 
- mamma jag är kissnödig. 
- jag kommer. 
Lägg ifrån boken, upp o hjälpa barn. 
Tillbaka till hängmattan, ta upp boken och ge sig på försök nr två att sätta sig ner. Upp med fötterna och börja sjunka tillbaka i stolen...
- Mamma!! Jag är törstig...
- men gå in o hämta vatten då?
- Jag kan inte!
- jodå, det vet jag att du kan. 
- NÄ, jag sa nej. Jag KAN INTE!!!!
- lugn nu hjärtat, du kan visst det. Vill duva vatten så hämtar du det. Och sluta kasta saker. 
- Maaaaamma. Jag är trött. 
-mm jag med. Ta det lungt nu. 
- mamma jag har tråkigt.  
......
.......
.......
Och så vidare. 
Ett tag gav jag mig på att försöka räkna dom tysta luckorna. 
- maaaaamma
En sekund
Två sekunder
Tre sekunder
- mamma!!!
Snittet låg nog på 5 och ibland hade jag tur som kom upp till 7 sekunders pause. 
Då slår mig tanken, på jobbet brukar det i allafall kunna va en minuts pause mellan värkarna. 
Arbetsskadad eller bara trött mamma. 
Ibland längtar man till jobbet

fredag 31 juli 2015

Vad samlar ni på?

Barnens kusin på besök.
Jag ska hämta plånboken i vårt sovrum och han följer med. 
På bänken hittar han en liten porslinsskål och frågar glatt...
- åhh, samlar ni också på små sockerpaket???
Hahaha, asg, nä :) 

söndag 12 juli 2015

Sova på mammas mage

Det bästa som finns 
Nyklippt halvårsvalp i kort sommarfrisyr 
Svårt o flytta på mig när han sover så gott och troligen drömmer att han jagar något roligt då han både springer och skäller i sömnen :)

lördag 11 juli 2015

Min första olja

Minns ni mitt lilla embryo som föddes i höstas?
Kort fattat kan vi säga att livet kom emellan och jag hade det inte i mig att avsluta målningen. 
Men livet är också oförutsägbart, och någonstans inom mig så fanns målningen kvar. Och nu kände jag att jag behövde få  ur mig den så jag kan lägga ifrån mig den och se ny inspiration komma. 
För att vara min första lilla målning i olja känner jag mig nöjd :)



torsdag 9 juli 2015

Men ge upp

Greklandskrisen går in i slutspurten. 
Ödestimmen för Grekland. 
Vilken jäkla slutspurt? Vilken timme? 
Segt som kola skall plåstret ryckas av så att hårstrå för hårstrå smärtar innan plåstret sätts tillbaka då att vi kan glänta på det igen och rycka ett nytt hårstrå imorgon. 
Har Grekland någonstans på något sätt förmedlat att dom vill vara kvar på ett ansvarsfullt sätt?
Alltså inte bara kvar utan läs nu noga ordet ansvarsfullt. 
Klart som tusan att det är hemskt för Greklands befolkning som får betala priset. 
Men Grekland myglade sig in från start, och då går det såhär. 
Och ju längre tiden går, desto mer lidande för Greklands befolkning. Så sluta med dessa toppmöten som inte leder någonstans. Riv av det sista av plåstret och låt Greklands befolkning få en chans att börja bygga istället för att leva i detta ekonomiska vakuum. 

fredag 3 juli 2015

Sommarläsning - Mias Hemlighet

Jag började läsa i morse. Och har sedan inte kunnat släppa boken. 
Sträckläst, hoppat över lunchen och nu läst ut den. 
Fantastiskt bra bok som helt klart funkar som sommarläsning på en varm veranda med lite choklad och kall dryck. Jag har testat :) 

måndag 22 juni 2015

Det naturliga valet

I dagens samhälle tycks vår främsta motor heta stress.
Hur många stannar upp i sin vardag och funderar på om det verkligen är såhär vi vill leva våra liv?
Vad lämnar vi för framtid till våra barn? Miljön ligger på långvården och hålls i liv av kemiska dropp för att försöka lindra vad vi som mänsklighet skadat den.
Själv tänker jag att aldrig har väl kontrasten mellan generationer varit så enorm.
Mormors liv på landet där naturen va främsta tillgången mot mina barns liv där den största tårtbiten tycks bestå av teknik.
Jag har förmånen att ha min egen mormor i livet. Skillnaden mellan det liv hon levde och det liv mina egna barn kommer att få känns oändlig.
Aldrig har väl heller så mycket gedigen mänsklig kunskap förlorats så snabbt.
Jag gillar själv det naturliga valet i livet och försöker hålla husmorskunskap från min mormors generation levande till mina barn, även om deras intresse än så länge inte är översvallande.
Vart är vi som mänsklighet påväg? Vi utrotar snart oss själva med vår dumhet. Vi tror att vi färdas framåt, men egentligen blundar vi bara och ser inte längre vägen eftersom tåget går så fort.
Visst gör vi medicinska och tekniska framsteg som kommer oss till gagn. Men är verkligen alla framsteg just framsteg? Vinner vi något på att glömma gamla kunskaper?
Ibland funderar jag på att skriva en bok i ämnet, men jag vet knappt vart jag skall börja. Det är så stort.
Det finns så många naturliga användningsområden för olika örter, frukter, växter som glöms bort när dom stora bolagen istället tappar fint på små burkar för vår bekvämlighets skull.
När förkylningar med hosta och feber knackar på och små sår dyker upp kommer mitt egna husapotek fram,

Fläder, Ingefära, Citron, Gurkmeja, Kanel, Kamomill mfl
Och i vardagens bestyr finns det en sjö av vanlig vettig kunskap.
Från klassikern göra eget smör och färskost, hur länge varor egentligen håller, hur man förvarar, håller myggen borta, gör rent lättare, färgar håret, bleker tänderna, gör rent i spisen, tänder brasan/grillen, tvättar håret, får bort fläckar på bord, kläder och hud, botar järnbristen, tar bort kliet från nässlans arga tagg osv.

Såhär fortsätter det. Vad naturen har att erbjuda är ett digert stort skafferi, större och med bredare sortiment än vad mänskligheten hitills kunnat matcha. Men ändå så väljer vi den vita lilla plastburken i affären i tron att vi nu gjort det bästa valet. Våra sjöarn och vattendrag svämmar över av våra utsläpp av kemikalier från både tabletter och krämer. Och ändå väljer vi i första hand nästan alltid det okända i den lilla vita istället för att först ta en vända förbi vår moder jord som generationer före oss satt sin tro till. Visst är antibiotikan en fantastisk uppfinning. Men överanvändandet slår bakut och vi får resistenta stammar som ger nya hot. Vi hugger oss själva i ryggen.

Men vad är då det bästa valet? Vad ger det dig egentligen? Är det bäst för att det är kontrollerat i en fabrik, ett testlabb och kommer i en vit liten burk med plastlock eller är det kanske så att kunskaper som ärvts genom generationer och ofta är gratis eller mycket billiga ofta har mindre risker, biverkningar och borde få en större del i våra liv för både våra och våra barns skull.
Jag uppmanar ingen att slå knut på sig själv och försöka bli en miljöguru som slaviskt skyr moderna uppfinningar. Men våga glänta på det skafferi som naturen försett oss med. Det finns mer där än du tror.

Kanske jag ändå borde börja på den där boken någon dag?


torsdag 18 juni 2015

Svordom

Kl är två på natten och jag vrider mig som en jädra metmask i sängen, på jakt efter en ställning som minskar smärtan. 
Molande i nacken och ilningarna i armarna stressar mig när jag känner att jag måste sova eftersom jag ska jobba om ett par timmar. 
Det skrämmer mig också eftersom det är så länge sedan operation nu. Smärtan börjar bli kronisk. Så här ska det ju inte vara. Det ska ju bli bättre :(
Känner mig frustrerad. 

 Edit: 03 och 04 bjöd på lika lite sömn som 02. Längtar efter en redig dos smärtstillande och lite sömn, men det är bara att glömma.

tisdag 16 juni 2015

Åhh Norge Norge Norge

Dom ringer med jämna mellanrum och försöker locka mig.
Man får alltid ett leende på läpparna efter deras samtal.
Deras språk sjunger verkligen glädje och det har sin charm att åka en vända.
Det tar verkligen emot att säga nej tack.
Men som livet ser ut nu så kan jag inte. Jag har fullt sjå att komma tillbaka till vardagen efter långtidssjukskrivningen.
Ni som känner att ni kan ta en vända eller två. GÖR DET!!! det är så värt det, erfarenheten, glädjen, den stärkande känslan av att man faktiskt klarar mer än man tror och inte minst,,, lönen. Att verkligen få känna vad man är värd även i lönekuvertet.
Jag hoppas innerligt att jag en dag åter kan åka några vändor till Norge och få pröva vingarna som Jordmor i vårt fina grannland.

lördag 13 juni 2015

Hej badet

Får några av mina favoriter göra oss sällskap?
Ett härligt 37 gradigt bad serverat i sällskap av äkta maken, god choklad och ett välkylt vin. 
Mmmm livet är ljuvligt ....

lördag 6 juni 2015

Känguruburgare

Smaka på Stockholm. 
Är modiga och testar Känguruburgare. 
" not swedish spicy, but propper spicy" enligt säljaren. 
Helt klart annorlunda. 

onsdag 3 juni 2015

Behöver hjälp med konstkritik

Min 11åriga dotter är en fantastisk tjej som alltid gått sin egen väg och skapar vacker konst på många sätt.
Nu har någon person på nätet varit riktigt elak mot henne och valt att ta denna 11åriga tjejs verk/animationer från hennes devianart konto och lägga upp det på sin sida enbart för att trasha ner det totalt.
Varför gör man sånt?
Jag är oändligt stolt över hur stark hon är och hur hon alltid gått sin egen väg.
Så som oändligt stolt mor vill jag att ni alla får se dom här bilderna/animationerna.