måndag 30 mars 2009

Perverterat monster

Vilken värld lever vi i egentligen???
Dottern 5 år och hennes kompis 4 år lekte igår på tomten. Då kommer en man springande från skogen, morrar åt barnen, skrämmer dom och försöker lura med sig barnen.
Barnen blev naturligtvis livrädda och gjorde det enda rätta. Sprang så fort dom kunde till pappa. TACK OCH LOV FÖR DET!!!
Jag ringde polisen och lämnade en anmälan. Dom tar mycket allvarligt på det inträffade, kom ut och spanade och försökte få ett signalement från barnen. Men dom var skrämmda och kunde dessvärre inte lämna något.
Nu idag är dottern fortfarande rädd och ledsen över det inträffade.
Och jag är mest arg, eller rättare sagt FÖRBANNAD!
Vad är det för perverterat monster som gör såhär mot små oskyldiga barn?
Hade jag den här personen framförmig så kan ord inte beskriva vad jag skulle kunna göra. Min oskyldiga lilla dotter skall få förbli oskyldig och få leva ett barns goda liv. Inte skrämmas av äckliga gubbar.

onsdag 25 mars 2009

Inspiration


När vi snart ska flytta så finns det massa saker man så gärna vill ha. Sitter och letar inspiration, klipper ihop olika saker huller om buller som jag gillar.

Dålig humor

Jupp, det e bara o erkänna, jag har helt klart dålig humor. Men var gång jag ser det här klippet sitter jag och garvar häcken av mig.

måndag 23 mars 2009

Barn är så härligt ärliga

-Mamma!
-Ja.
-Du är så fin, du har så stor rumpa!
/Dottern 5år

Öhhh, tack, eller nått!?!
Och visst är det så, stor är den nog. Eller i vilket fall som helst, definitivt fel storlek. Till mina 174cm och 68kg borde jag väl kunna hitta kläder?
Hade en härlig vända på stan idag med en väninna. Hamnade på H&M.
Hittar några trosor, köper storlek 40/42 och konstaterar att det är största storleken som finns, så dottern har nog helt rätt, jag är Full-Ändad.
Normalt så trodde jag att jag hade strl 38 i överdel och 40 i nederdel.
Provade en munkjacka i storlek M, på tok för liten, satt åt som en kassler runt bysten.
Provade sedan en skjorta storlek 42, tänkte det kan ju vara skönt med en skjorta som sitter lite lösare till sommaren, nähä, inte det? Den satt åt som en kroppstrumpa och jag kunde inte röra armarna alls i den.
Provad då en Klänning strl 38, spandexmodell över bysten och sen rak och fladdrig. Den va stor och bred som en ladgårdsvägg och på tok för stor.

Nå vilken storlek har då jag? Helt klart inte 38,40 eller 42 i allafall. Någon som har en guide till hur man mäter storlekar?

lördag 21 mars 2009

Shoppa nytt

Och eftersom vi ägnat en vända åt att storröjja så måste jag givetvis ges lite utrymme att shoppa nytt :D
Går igenom Ikea, Jotex och Ellos på nätet, kollar gardiner, sängstommar, sängkläder, mattor mm och njuter i fulla drag. Nu vill jag ha VÅRT hem.
Inte ett tillfälligt boende längre, utan precis som jag vill ha det i dom färger vi trivs med. Ikea here I come.

Flyttröjer

Gu vad skönt det är att bara storröjja ibland!
Vi har gått igenom bilderna och ritningen på nya huset, skrivit upp vad som skall med och vad som skall stå var i nya huset. Resten av våra saker har fått åka all världens väg.
I en stor hiskelig hög utanför huset ligger nu stolar, vanliga och tripptrapp. Sängstomme, gräsklippare, Skrivbord, Skrivare, Gramofonspelare, barnvagn, blomlådor, cykel... och mycket mycket mer...
Så skönt att få storrensa. Vad mycket onödigt man har hemma egentligen.

Inredningsnojja

40 dagar kvar!
Om 40 dagar flyttar vi. Jag längtar så det värker i hela mig. Jag drömmer mig bort till vackra inredningsbilder.
Huset går mycket i vitt och blått, så steget till att fundera över vackra grekiska färger och inredningsdetaljer är inte långt borta.
Ett vitt hus med två knallblåa dörrar. Vårt vita sovrum med blå gardiner. Köket med dom grekiskt blå köksluckorna. Så långt är det ju redan klart. Men sen då. Ser mitt hem nu som är upp och ner, där jag vill men inte orkar ta tag i eländet, vi ska ju ändå snart flytta. Så hur kommer det sedan bli i vårt nya hem. Kommer jag få ett vackert hem i grekiska färger, eller blir det som vanligt ett typiskt medelsvenssonhem med en blandning av Ikea i naturfärger blandat med barnteckningar och ett helt vanligt kaos?

Lördag morgon

Vad gör man på en lördagmorgon?
Hade en lugn dag hemma med barnen igår, var knappt ens inloggad, så skönt egentligen. Att slippa den där tredje fyrkantiga personen som pockar på ens uppmärksamhet.
Morgonen började i sann lördagsmysstämning. Dottern som smög upp och ville sova en stund hos mamma och pappa innan hon sen smet iväg till tv´n och barnprogrammen som ropade efter henne.
Sen låg vi kvar och hade lite kvalitets vuxenmys. Lugn och ro, ett barn sover och bara tid för oss en liten liten stund. Underbart.
Men säg den ro som varar, det dröjde inte länge förens mannens mobil ringer. Hör genast att det är något med jobbet. Han lägger på, svär till och jag inser att den här dagen kommer börja lugnare än jag önskar. Han måste in till jobbet.
Så nu sitter jag här med två små vakna troll, har inte ens ätit frukost och funderar över dagens innehåll.

tisdag 17 mars 2009

Att söka eller inte söka?

Nu är den öppen, sidan på studera så att jag kan söka utbildning. Kanske distans halvfart till iva syrra, eller kanske anastesi eller ambulanssyrra?
Eller ska mna våga följa en dröm och söka till morskis?
Nä, jag vet, det är bara drömmar, den möjligheten finns inte för mig just nu.
Och därtill börjar jag trivas riktigt bra på jobbet. Knappt jag vågar säga det, inte ens antyda det utan att knacka fingrarna i lite trä, peppar peppar...
Det kliar i fingrarna, söka eller avvakta?

Kvällspass på akuten

Ikväll är det jag som jobbar på akuten igen.
Inte det att jag inte gillar akuten, för absolut, den kan vara mycket intressant och rolig när man jobbar med rätt folk. Men nu har jag vart där så länge och vill ner på avdelningen igen. På något sätt känns det som om jag är väldigt mycket på akuten.
Men idag blir det intressant. Ska få ett slags mentorssamtal med en av de biträdande syrrorna som blivit utnämnd till min mentor. Vad vi skall ta upp vet jag ärligt inte riktigt så noga. Just nu är jag inne i en fas då det känns bara sådär lagom okej, som om jag bara vill att det flyter på ett tag, och inte ge mig in i några djuplodande funderingar. Men vi får se...

En tur i allhallen

I ett försök att bättre på min mammastatus så jag åka skridskor med dottern idag. Och såklart för att det är så jäkla roligt. Första gången dottern skulle iväg och åka skridskor med dagis följde jag med. Dottern tyckte för att det skulle bli jättespännande, hela vägen tills hon kom ut på isen och insåg att det var skithalt och inte alls var så lätt som det såg ut.
Hon störtgrät i ca 30 minuter och vägrade gå ut på isen igen. Sen när tårarna tog slut så klev hon ut på isen igen, jagade mig runt rinken och ville leka kull. Sen fick jag knappt av henne från isen igen.
Så nu har hon fått åka själv ett par veckor med dagis, och mamma har fått vackert vänta hemma.
Men idag ville hon återigen ha med sin mor. -Mamma, du måste se hur duktig jag har blivit.
Och det är klart jag måste se det. Så det är bara att snöra på sig grillorna igen och ge sig ut som bambi på hal is, sen bär det iväg till jobbet igen.

måndag 16 mars 2009

Muffin muffin muffin

Jupp, har man lovat så har man. Och jag lovade ta med muffins på onsdag till jobbet.
Så idag har shoppats, en ny muffinsform i metall, liten slickepott till glasyren, formar och lite tillbehör.
Frågan är bara hur godispåsen skall lyckas hålla sig intakt till på onsdag?

Ego-time

Riktigt härlig EGO time hade jag idag.
20 minuter på löpbandet, 1 timme i gymmet och 12 minuter i solariet.
GU VAD SKÖNT!
Kanske inte så skönt när man kutar på löpbandet, svettas, flåsar och känner hur man nästan nästan får håll. Men Sen, Efteråt! Känslan av att man faktiskt genomförde det, att man kutade så pass länge och att man ändå klarade av dom 100 i benpress. Då känner man sig stolt, sträcker lite extra på sig och bara njuter av sin EGO tid.

Sommliga människor tål man bara inte

Det finns en fröken på dagis, namn är överflödiga. Ni som mött henne vet vem hon är.
Jag tål henne bara inte. När hon kommer i närheten vill jag bara hålla lite extra hårt i mitt barn och väsa fram, rör inte mitt barn. Jag blir som en tiger som vill försvara sin avkomma när hon kommer runt hörnet på morgonen.
Vad har då denna kvinna gjort för hemskt?
Det sitter mer i hela hennes person skulle jag säga.
När jag lämnar mina barn, vill jag säga hejdå i lugn och ro, jag vill krama om dom, se att dom tas väl emot och får en bra start på dagen. Men då kommer hon med bestämda steg, när jag har mitt barn i famnen. Tar min son i handen bestämt och säger, nu ska mamma åka och jobba, nu går vi och leker.
Min son gråter efter mamma, men hon tar honom bara ifrån mig och går.
Jag blir så arg inom mig så jag kokar. Det är MIN son, rör honom inte, få honom inte att gråta. Mamma måste få krama och pussa hejdå först.
Tack o lov finns två andra fröknar som avdelningen som är riktiga pärlor. Den ena goare än den andra. Dom leker, busar, tar sig tid. Sonen älskar dom bägge.
Den andra fröken, hon får gärna blänga hur surt hon vill på mig, jag blänger gott tillbaka och tänker, rör inte min son.

Blöjfritt

Alla föräldrar ställs någon gång för detta.
Det är dags att sluta med blöjorna.
Det är väl ungefär i den här vevan man verkligen inser vad föräldraskap i grund och botten är... Det eviga torkandet..
Torkandet:
runt munnen efter maten,
av leriga små händer,
av små rumpor,
av fil på stolarna,
av maten under bordet,
av handavtrycken på väggen,
av blöta små tröjor,
av vattenfyllda stövlar,
av små våta kinder med tårar...
Men i allafall, såhär på dag nummer 5 med blöjfri 3åring så lämnar jag glatt över torkandet till dagis en stund för att själv nöjja mig med att få en stor blöt puss och världens goaste kramar av mina små troll när jag lämnar dagis.

fredag 13 mars 2009

Väntar paket

H&M. Säg den mamma som inte har beställt kläder från HM.
För dom där långa härliga shoppingturerna med prövande av plagg efter plagg för att hitta det man verkligen vill ha, det är long gone history...
Försökte i förrgår att ta med mig min 3årige son på en liten tur.
Vi hade först varit och tränat på sats (Ni anar inte vilken träningsvärk jag har idag, på insidan av låren av alla ställen).
Sen blev det Indisk tikka masala. Tänkte att nu är väl sonen avlekt och fullmatad. En liiiiiiten tur för att köpa en ny bh kan väl mamma få???
Sonen tyckte att det var kul i ungefär hela 1,5 minut. Sen kom det.
-Maaaaaammmmaaa, vi gå bilen.. sen sprang han iväg. Givetvis lagom tills jag fått av mig tröjan och skulle börja prova. Bara att slänga kappan runt sig och lubba efter. Dra tillbaka skrikande son till provhytten och försöka avsluta provandet illa kvickt.
-Jag vänta utanför.
-Ja, det kan du göra, sitt där på pallen.
-Jag stänger åt dig mamma? drar för?
-Ja gör det du.
Sonen går ur omklädningsrummet och jag hör snart ett skrämt illvrål från båset brevid.
Då har sonen dragit tag i fel drapperi och istället för att stänga till mitt drapperi, dragit bort hela drapperiet för tjejen i båset brevid.
-Hej, gör du?
Hör jag sonen glatt fråga.
Bara till o plocka ihop, be om ursäkt och inse att det är betydligt lättare att beställa från H&M på nätet.
Hoppas mitt paket kommer idag som utlovat.

Varför är det så svårt att få av sig morgonrocken?

Det svåra en morgon är inte att komma ur sängen. Det löser två små barn illa kvickt.
Det svåra är inte heller att gå upp, få på sig morgonrocken och sätta på datorn eller att få upp barnen ur sängarna.
Det svåra kommer sen...
När man väl sitter där med morgonrocken framför datorn och har sjunkit ner.
Att försöka slita sig från datorn så man kan hoppa in i duschen och komma igång.

torsdag 12 mars 2009

Remind me pleeease...

Facebook kommer med nyheter när man minst anar det. Man kan hitta nya och gamla vänner. Och få höra både gamla och nya nyheter om sina vänner. Men mest spännande är det ändå när man får höra nyheter om sig själv :D
Som idag när jag i morgontrötta dimman går in på mailen och ser att en tjejkompis har gått in och ändrat sina uppgifter om hur vi träffades och nu vill att jag skall bekräfta detta.
Går in och är beredd att i lite slöhet bara klicka bekräfta, men snubblar på målsnöret när jag ser att hon klickat i " vi dejtade". Hepp? där ser man, gjorde vi? Det vill jag gärna höra mer om i så fall. Var någonstans var jag när det hände? vart var vi någonstans? vad hände? Kul, här har jag tydligen varit på dejt med en kvinna, och helt missat det. Dham it, kunde ju varit en helt ny upplevelse. Men men, jag får nöja mig med att maila henne och fråga om hon mööööjligen kanske kryssat i fel ruta. Annars e hon skyldig mig en dejt.

En uppfriskande promenad

Att ta en enkel lugn promenad är idag något helt annat än det var för 5-6 år sedan.
Att gå 500 meter till affären, handla en matkasse och gå tillbaka. Skönt väder, frisk luft. Det låter väl som en lätt match?
Men... Först skall kläderna på barnen..
-Näää, jag vill ha den blå overallen, inte den, brandmanbyxor mamma, vill inte, uäääää...
Efter ca 15 minuter är vi ändå utanför dörren och på god väg mot affären.
Efter ca 10 meter dyker sonen ner huvudstupa i den största snödrivan, medans dottern kommer på att det är jättekul att kasta stora snökockor ut på gångvägen.
Efter ca 10 minuters promenad har vi således kommit ungefär 25 meter på vägen och bara bråkat två gånger om att sonen inte skall ligga raklång i dom slaskigaste snö/slask/gegg -högarna.
-Men kom nu någon gång. Sluta kasta på lillebror. Res dig upp. Sluta gnälla. Neeeeej, inte jaga katten.
Aja, efter mycket om och men så kom vi i allafall fram till affären, lyckades handla det viktigaste, samt la till några fraser på mammalista.
-Sluta riva. Nej akta, spring inte på tanten. Sluta äta på moroten innan vi betalat för den. Förlåt! Ursäkta!
Tack o lov bor vi i en mycket förstående liten ort, där barn får vara både 5 och 3 år i affären utan allt för mycket gnäll. Där personalen med ett ärligt leende frågar om dom kan sopa upp nu? Och gärna visar vägen till toaletten för nödiga små barn.
Så nu sitter jag här 1,5 timme senare och njuter i fulla drag av världens godaste kamben, nygrillade, söt-stark klibbiga och så välförtjänta!

Omotiverad och lat

Just nu känner jag mig som världens lataste.
Städning och tvätt finns i drivor. Vi ska flytta om ca 1,5 månad, jag borde alltså vara jättesupermotiverad att få ordning på allting.
Men tvärtom, städning och tvätt växer på både höjden och bredden. Och jag vill verkligen inte.
Går till ett rum, konstaterar snart att dammråttorna nått oanade storlekar, går till nästa rum och ser att här skulle golvet må bra av en regäl genomgång. Men nä, jag vill verkligen inte.
Så motivationshöjande tips emottas gärna, för här börjar det bli hög tid att röjja.

Vabbar

Små barn, små bekymmer...
Är hemma idag. Hade tänkt ta med mig dottern till sats och träna idag, medans sonen skulle få vara på dagis.
Lite mamma-dottertid. Först träning för mig och lek för henne. Sedan en tur i Vällingby med lite shopping, äta god mat och bara vara.
Men ack, den planen sprack regält i morse när sonen vaknande med ett högt krupp-host-anfall.
Bara att bita i det sura äpplet och ringa till jobbet och informera om vab.
Man känner sig olustigt nog som en skurk var gång man skall vabba.
Det spelar ingen roll hur trevlig hon på kontoret är, eller att chefen gång på gång påpekar att familjen kommer först.
Man vet ju ändå hur det är sen på golvet.
Man vet att någon kommer att få sitta och ringa runt och försöka hitta en ersättare.
Och sen på golvet, hur bra det än är att man får in vikarier, så blir det alltid tyngre för resten av arbetsgruppen... pga att nu vabbar hon igen...
Behöver jag säga att jag längtar efter sommaren och att krupperioden skall vara över?

Beslutångest

Har ni någonsin suttit i över 1 timme och funderat på ett namn till sen sida?
Om inte, grattis, ni har mindre beslutångest och troligen mer fantasi än vad jag har.