tisdag 29 september 2015

Dottern animerar

Min 12åriga dotter älskar som bekant att skapa.
Ni som redan har mig på facebook har redan sett och får väl se en dublette nu.
Ni andra som följer oss här... Jag kan ju inte låta bli att visa.
Ni måste troligen klicka på länken som går till deviantart för att kunna se animationen.



test :3 by loxi321 on DeviantArt

Jag frågade henne hur hon visste hur hon skulle rita hur djuret rör sig.
Svaret är lika självklart som klockrent.
"-Det är enkelt, jag tänker bara på hur musklerna rör sig."
Ja vad svarar man på den?

måndag 28 september 2015

Äppelmustning

Jahapp. Då ska man teta något nytt.
Bokat tid för äppelmustning.
Bara det lilla besväret att plocka ner 3-4 pappkassar med äpplen då :)

onsdag 23 september 2015

Mänsklig nåldyna

Akupunkturutbildningen jag går genom mitt arbete är fantastiskt inspirerande och öppnar nya dörrar för behandling. 
En behandling som är så pass biverkningsfri borde ges större utrymme att få hjälpa fler. 
Supertunna små nålar som kan hjälpa inom människans hela livscykel. 
Hokus pokus säger en del. 
Prova säger jag. 
Du har ju verkligen inget att förlora. 
Människor tycks väldigt lätt kunna sätta tro till en liten vit tablett som dom i ärlighetens namn sällan vet mer om än att läkaren skrev ut den. Få kollar ens bipacksedeln. Gjorde dom det så skulle dom i de flesta fall inse att listan på biverkningar vida överstiger vad tabletten i fråga uppges hjälpa mot. 
Akupunktur å sin sida har flera tusen års historia med oändligt med glada användare ( tabletterna firar oftast tvåsiffrigt i sina år på nacken). 
Biverkningarna extremt få. Användningsområdena enorma.
Så varför är det då så självklart att vi vill ha en liten vit tablett och tror att den kan göra mer för oss?
Absolut, det finns fantastisk bra medicin som gör mycket gott. 
Men får du någon gång möjligheten att pröva akupunktur. Våga. Du har inget att förlora. 
Magen och el. 
Hälen
Häl och fot
Rygg och el. 
Mycket stickande blev det. Fantastiskt inspirerande. 





fredag 18 september 2015

Skapandes ådra växer i nya generationen

Mitt första minne av konst är när jag som 4åring satt och målade en älg tillsammans med min morfar i aquarell.
Jag har kvar den älgen än idag inramad så fint.
Den konstnärliga ådran går igenom familjen. Det är inte bara en ådra, utan mer som ett beroende.
Att inte få utlopp för den kreativiteten skulle vara ytterst plågsamt. Det kan vara foto, olja, silver, teckning, text... men ut ska det.
Jag visste att den ådran fanns i vår familj.
Men hur starkt den ådran pulserar vidare i nästa generation fachinerar mig.
Varje mor vet att just hennes barn är något alldeles unikt.
Jag har fått äran att kunna observera tre barns livsstigar.
Alla tre unika på sitt sätt. Olika behov, olika förutsättningar, olika unika talanger.
I dotterns fall är det tydligt att hon blivit född med samma ådra och att den hos henne är än starkare.
Hon har från dag ett alltid gått sin egen väg.
Vill hon något så finns inga hinder.
Ordet omöjligt finns inte. Drivkraften framåt pulserar i hela henne.
Jag kan som mor bara släppa på tyglarna och finnas här den dagen hon behöver mig.
Jag hoppas innerligt att någon med bredare möjligheter än vad jag kan ge fångar upp hennes talanger och låter henne växa än mer.

Den här draken skissade dottern ihop för hand i vanliga paint på datorn.
Ja ni läste rätt... Paint!!! Det är så att en annan blir avundsjuk.

torsdag 17 september 2015

Att välja sitt utbud

För ett år sedan så tog vi bort alla tv kanaler.
Filmer, sport och nyheter är numera ett val och inte en ständigt pågående matning.
Men att ta bort tv kanaler helt är ungefär som att välja bort barn, tvätta håret med bara balsam och äta pannkakor på en måndag.
Omgivningen kan ibland skaka frågande på huvudet och undra konstiga saker.
Men det är helt okej.
För jag slipper reklam, dåliga serier och tråkiga nyheter.
Istället har jag:

-Sett filmer med hela familjen och fyllt varenda veck i soffan med krossade popcorn.
-Avnjutit ett glas vin till egen vald film utan reklampauser.
-Haft myskväll med plockmat/choklad och somnat i min mans famn i soffan.
-Tagit ett varmt dopp i spabadet.
-Pratat med vänner på nätet.
-Skrivit spaltmeter (som kanske egentligen borde blivit något mer konkret, bok?)
-Ägnat mig åt hund, barn, familj och god mat.
-Undrat, hur tusan har man tid att titta så mycket på tv?
-Inte ett ögonblick saknat den gamla tv´n.

Så när jag på nätet ser att dagens tredje största nyhete är en bortsprungen katt, då känns det inte som man missar mycket.
Det viktiga når ändå fram och skulle något undgå mig, ja, då va det troligen inte läsvärt ändå.


fredag 11 september 2015

Det är nu det börjar....

Varit hos ortopeden. 
Fick träffa en riktigt trevlig läkare som trots att han var 40 minuter sen tog sig tid att tillsammans med mig gå igenom operation, röntgenbilder och mina kvarvarande problem ordentligt. 
Summan av allt. 
Ja jag har ont, kan röra mig mindre och lite svårt att svälja. 
Men jag får göra allt. 
Jag kan tydligen inte försämra det som är. 
Nu ska jag istället hitta någon rolig sport att träna och ha kul, strunta i nacken. 
Jag ska göra tvärtom. Jag ska träna för att stärka hela kroppen så jag mår bra, så får nacken komma med naturligt i dom rörelserna. 
Att aktivt träna rörlighet i nacken när man redan är stelopererad och överrörlig 
( vilken ironisk kombination) 
kan vara direkt kontraproduktivt. 
Så nu blir fokus på att hela jag ska må bra och orka. 
Glöm sjukgymnastik. Och är det inte bättre om ett år så kan vi kolla på det då. 
Ni må tro att jag nästan kunde hoppat upp o omfamna honom när jag äntligen träffar en läkare som såg mig och la fokus på hur hela jag kan bli bra istället för att dra fram receptblocket och ordinera den lilla vita runda på burk. 
Tjo ho. På väg till Decatlon för o köpa träningskläder. 

På väg till ortopeden

Tiden går, men frågan är om den läker alla sår?
Vädret och vägen till Huddinge är iallafall som ett silkeslent balsam med en ljum fläkt ute på vattnet. 

måndag 7 september 2015

Klona sig själv

Nu börjar det. Jag har sett veckorna komma, vetat om det, gnällt om det. Men idag börjar det.
Kavlar upp armarna, vänder blad i kalendern och ser vad som tillkommit.
14 dagar. 8 arbetspass. 11 Inbokningar inom ramen för vård och skola/barn.
På något bisarrt sätt så ler jag åt tanken. Jag vet att det kommer vara kaos.
Jag kommer springa runt och se ut som en stressad höna på het asfallt.
Men det finns bara en väg igenom. Så upp med ärmarna, nu kör vi :-)

lördag 5 september 2015

Att göra något

Att se katastrofen, krigets offer i bilder är smärtsamt.
Läser i lokala tidningen om dom ensamkommande barnen.
10-17 år gamla har dom varit som kommit till kommunen.
10 år... då är man inte stor.
Kommunen bygger ett boende för barn från 14 år, men behöver familjer som kan ta emot dom yngre barnen.
Jag har en kille som blir 10 nu i höst.
Tänk om han stod där i främmande land utan sin familj.
Det gör så ont att tänka tanken.
Katastrofen är inte ny, den har varit ett faktum länge. Varför tog det så lång tid för världen att reagera? Behövdes det medias visande av döda barn för att resten av världen skulle vakna?


Facebook och Media i allmänhet är fullt av inlägg om katastrofen och hur vi  kan hjälpa.
Klädinsamlingar av olika slag startas till höger och vänster. På nätet har ett nytt inlägg börjat spridas från Sara Johansson.
Ett nyttigt inlägg att läsa. LÄS, kan inte nog understryka... LÄS om vikten av Rätt hjälp.

På plats nere i krigets fotspår har dom stora etablerade organisationerna bäst förutsättningar att hjälpa.
Det kan kännas futtigt att sätta in en slant till en stor organisation, många vill göra så mycket mer.
Men hjälpen behövs på plats NU, helst "igår för länge sedan" som min yngsta säger.


Världens Barn Radiohjälpen 90 1950 6
Swish  9019506 och skriv meddelande VB

UNICEF

Rädda barnen
Swish 123 902 0033

Röda korset
Swish 123 555 7764 och skriv meddelande På Flykt

UNHCR


torsdag 3 september 2015

Död till frukost

Jag ligger och snoozar i sängen. En sån där härlig snooz där 4åringen kommit uppknatandes under natten och nu kryper tätt intill. Vi är båda två någostans mellan drömland och vakenhet. Han kör in handen i min och nyper lite försiktigt i min arm, vänder sig om och slår bägge armarna så mjukt han kan runt mitt huvud bara för att se om jag är vaken.
Han tankar ur så mycket trygghet han bara kan innan dagen skall börja.
När dagen fått gry och alla kommit upp till frukost slår jag på datorn och tar en titt på facebookflödet.
Jag möts av en fruktansvärd bild.
En 3årig pojke ligger död i vattenbrynet. Han fick aldrig ens chansen... Hans liv slutade i flykt över havets kalla vågor.
Det drar ihop sig i min mage, en kall kår längs ryggraden. Vad är det för grotesk värld vi lever i där död till frukost numera tycks ingå i basutbudet.
Jag blir illamående, arg och ledsen på en och samma gång.
Det ska inte vara normalt att se en död 3åring ligga på en strand .Det ska FAN!!! inte vara normalt att små barn skall fly över kalla hav och föräldrar skall mista sina barn på dessa fruktansvärda sett.
Det ska inte vara normalt att en hel värld ser en död treåring till frukost, blinkar till, byter sida och tuggar vidare på sin macka.
Nästa artikel är inte bättre den.
Island tänker dom närmsta 2 åren bara ta emot totalt 50 flyktingar... 50!!??!
Sverige har enligt samma artikel hitills tagit emot 20 gånger så många och Storbrittanien har tagit emot färre. Det landet och Färre än 50??? Skäms dom inte? Nä dom står vid sin tunnel och tillsätter vakter!
Här om någonstans borde EU göra en insatts. För stunden, kan vi glömma beslut om snusets vara eller inte vara och huruvida det får säljas krokiga gurkor.
Kan EU istället gå in och peka med HELA handen och kräva att SAMTLIGA medlemsländer tar emot flyktingar. Låt säga en viss procent i förhållande till landets omfattning.
EU skall enligt en snabb googling rymma ca 508 miljoner invånare.
Hur många är på akut flykt från krig?
En snabb googling finner en artikel från DN i vintras som anger att 50 miljoner världen över flyr från krig varav 3,2 är från Syrien. (notera att detta är googlade siffror från dagstidningar och ingen fastlagd sanning).
Vår jord rymmer ungefär 7,1 Miljarder invånare.
Miljard är så ofantligt begrepp, så jag förtydligar. En miljard är 1000 miljoner.
det innebär att 7,05 Miljarder av världens invånare INTE är på flykt från krig.
Det känns som om ganska många borde kunna hjälpa till med dom stackare som är på flykt.
Var 142a människa i världen flyr från krig. Skulle världen gå samman och vara villig att ta emot en individ per 142 invånare skulle världens alla flyktingar ha en trygghet.
Nu är självklart förutsättningarna världen över extremt olika, fattigdom härjar på många platser världen över.
Siffrorna är extremt förenklade. Men det ger ändå en bild över hur eländigt mycket vansinne det finns i världen. Vilken oändligt tur vi har här i västvärlden och den turen borde vi dela med oss av och hjälpa dom som inte haft samma tur i livets lotteri.
Dags att damma av den gamla frasen... Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Vad bidrar just du med? Stort som litet, men tusan gör något, för döda barn till frukost får inte fortsätta existera som ett alternativ.
Det kan kännas futtigt att sitta här i Sverige och inte veta VAD man ska göra. Några enkla vägar ut länkar jag ner till nedan.
Det finns många. Poängen är inte exakt att hitta det bästa alternativet, poängen är att göra något överhuvudtaget. Drar vi alla ett litet strå till stacken så tar vi i allafall steg framåt.

UNICEF
RÄDDA BARNEN
LÄKARE UTAN GRÄNSER



onsdag 2 september 2015

Bilbos nya kompis

Man skulle kunna tro att det va evigheter sedan. Men det va nog närmare 2-3 veckor sedan jag klippte den lille busen i samma frisyr. 
Maten han får ska visserligen va bra för pälsen. Men det här är löjligt.
Har numera två stycken pudlar. 
Så om någon har problem med dålig hårväxt, så kan jag rekommendera Acana. Det funkar för bra :-) 

Wow...

Magiskt att lyssna till... ord räcker inte till.