En gång i tiden va det telefonsvarare som gällde. Man började hata dessa telefonsvarare.
Lösningen hette då knappar. Man fick knappa sig runt i olika menyer..
För att komma till huvudmenyn, tryck ett.
För att komma till inredning tryck två
För att komma till självbetjäning tryck tre... osv....
Säg den som inte knappat runt och svurit över detta???
Nu kommer vi till nästa steg, talboxen...
Välkommen till XX (svenskt större bolag).
För att komma till huvudmenyn, säg huvudmeny.
För resultat, säg resultat.
För nytt kort, säg nytt kort.
För kundtjänst, säg kundtjänst....
-Kundtjänst!
-Du har nu valt huvudmeny
????
-Du kan nu göra följande val. För självbetjäning, säg självbetjäning, för nytt spelkort, säg spelkort, för spelresultat, säg spelresultat, för kundtjänst, säg kundtjänst.
-Kundtjänst!
-Ursäkta jag förstog inte, upprepa..
-K-U-ND- TJÄ-NST!
-Du har nu valt spelresultat, för veckan siffror var gos säg...., för förra veckan säg....
....(osv)...
-Va fan, sluta ?
-Ursäkta, jag uppfattade inte, vänligen säg igen.
-Tillbaka tack!
-Du kopplas nu åter till huvudmenyn.
Suck, börjar ge upp vid det här laget.
-Kundtjänst
-Du kopplas nu till kundtjänst, var god vänta.
-piiip, piiiip.
-Det är många som ringer oss nu, var god återkom senare.
Är det nu man får svära?
lördag 2 oktober 2010
upp & ner
Hur lyckades jag med det här?
Medelmåtta har väl aldrig varit ett ord jag upplevt aplicerbart.
Min man och jag har alltid varit noga med jämnställdheten, våra barn skall inte se några hinder pga kön. Fallenheter hos oss som föräldrar och barnens intressen styr det generella tänket.
Men ändå så har man ju sedan barnsben någon slags illusionistisk bild av hur livet skall te sig. Tack o lov så har man oftast fel *S*
Vi har två barn, en dotter och son. Lite statistiskt lagom svensson.
Dessa barn, precis som sin mmor går inte under namnet medelmåtta. Tvärtom, varsin ända av spectrat placerade dom sig raskt i. Även om bägge drog till regält när dom fick välja ur hinken "envishet".
Stereotypa roller går inte heller in på dessa barn.
I morse frågade jag dottern.
-Vill du att jag ska fixa dina naglar?
-NEEEEEEEEjjj! ( får jag ilsket till svar). Sonen räckerr dock ivrigt fram sina fingrar och får en minimanikyr.
Dottern börjar se ut som en risbuske i håret.
-Vill du att vi ska åka och klippa dig idag?
-Nej!, jag vill inte.
-Nähä, men då får du se till o ta hand om håret. ( behöver jag upprepa att sonen är nyklipt)
Dottern ska på klassfest.
-Ska vi åka och handla en ny klänning åt dig då hjärtat? Bara du och jag, så kan vi prova lite kläder?
-Näää, tråkigt, jag vill inte.
Sonens stämmar hörs då genast som ett litet eko..
-JAG! vill mamma, jag vill ha en sån klänning som M ??? har M en klänning, vad då för klänning hjärtat mitt?
Det kunde inte sonen svara på, men fin va den tydligen *S*
Dom e då roliga dom små.
Risken e väl dock stor att det kommer ändras till tonårstiden, så det är bara till att flyta med och hoppas på det bästa.
Medelmåtta har väl aldrig varit ett ord jag upplevt aplicerbart.
Min man och jag har alltid varit noga med jämnställdheten, våra barn skall inte se några hinder pga kön. Fallenheter hos oss som föräldrar och barnens intressen styr det generella tänket.
Men ändå så har man ju sedan barnsben någon slags illusionistisk bild av hur livet skall te sig. Tack o lov så har man oftast fel *S*
Vi har två barn, en dotter och son. Lite statistiskt lagom svensson.
Dessa barn, precis som sin mmor går inte under namnet medelmåtta. Tvärtom, varsin ända av spectrat placerade dom sig raskt i. Även om bägge drog till regält när dom fick välja ur hinken "envishet".
Stereotypa roller går inte heller in på dessa barn.
I morse frågade jag dottern.
-Vill du att jag ska fixa dina naglar?
-NEEEEEEEEjjj! ( får jag ilsket till svar). Sonen räckerr dock ivrigt fram sina fingrar och får en minimanikyr.
Dottern börjar se ut som en risbuske i håret.
-Vill du att vi ska åka och klippa dig idag?
-Nej!, jag vill inte.
-Nähä, men då får du se till o ta hand om håret. ( behöver jag upprepa att sonen är nyklipt)
Dottern ska på klassfest.
-Ska vi åka och handla en ny klänning åt dig då hjärtat? Bara du och jag, så kan vi prova lite kläder?
-Näää, tråkigt, jag vill inte.
Sonens stämmar hörs då genast som ett litet eko..
-JAG! vill mamma, jag vill ha en sån klänning som M ??? har M en klänning, vad då för klänning hjärtat mitt?
Det kunde inte sonen svara på, men fin va den tydligen *S*
Dom e då roliga dom små.
Risken e väl dock stor att det kommer ändras till tonårstiden, så det är bara till att flyta med och hoppas på det bästa.
Goal
Jag älskar mål och framförallt måluppfyllnad. För mig blir det små projekt att arbeta med, och sånt tilltalar mig.
Ofta handlar det om livsstrategier, att inte stressa, att se livet positivt, att ersätta negativa tankar med positiva, attt frigöra tid osv...
Men ibland sätter jag ner lite mer konkreta mål också. Just nu har jag tre ekonomiska mål och ett viktmål (satta 100824)
1. Spara 100 000kr
2. Sänka månadskostnaden 3000kr
3. Minska arbetstid 3h.
4. Gå ner till 68kg ( från 72)
Tid brukar jag inte sätta, det brukar funka rätt bra ändå, eftersom jag gillar att se målen framskrida.
Ofta handlar det om livsstrategier, att inte stressa, att se livet positivt, att ersätta negativa tankar med positiva, attt frigöra tid osv...
Men ibland sätter jag ner lite mer konkreta mål också. Just nu har jag tre ekonomiska mål och ett viktmål (satta 100824)
1. Spara 100 000kr
2. Sänka månadskostnaden 3000kr
3. Minska arbetstid 3h.
4. Gå ner till 68kg ( från 72)
Tid brukar jag inte sätta, det brukar funka rätt bra ändå, eftersom jag gillar att se målen framskrida.
Snyggo
Dom ger ju mersmak, så är det bara, har man väl börjat med en, så är det svårt att sluta.
Just när man sitter där och det bränner på rätt bra av nålen, då känns nästa tatuering långt borta. Men nu såhär 1,5 månad senare, då gör sig suget återigen påminnt.
fredag 1 oktober 2010
Nostalgi
Fick just ett mail. Slår upp det och det står KLASSFEST!
Vilken nostalgiresa, snyftar till lite o känner hur jag tjippar lite efter andan.
Min dotter ska på sin första klassfest.
Genast väcks minnen av undanknuffade bänkar mot väggarna, ostbågepåsar, saft, släkta lampor, ryska posten, dans, lånat smink av mamma, svarta madam, fångarna på fortet lekar i mörkret på toa, första gången man fick prova läppstift, snurrkjolar, blyga pojkar som inte vågade dansa. åhhh, vilken notalgitripp.
Vilken nostalgiresa, snyftar till lite o känner hur jag tjippar lite efter andan.
Min dotter ska på sin första klassfest.
Genast väcks minnen av undanknuffade bänkar mot väggarna, ostbågepåsar, saft, släkta lampor, ryska posten, dans, lånat smink av mamma, svarta madam, fångarna på fortet lekar i mörkret på toa, första gången man fick prova läppstift, snurrkjolar, blyga pojkar som inte vågade dansa. åhhh, vilken notalgitripp.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)