Kanske tittar på dom fina luftballongerna på den ljumma sommarhimmeln ovanför husen?
Nä självklart inte, då skulle jag inte skriva det här.
(men ballongerna va fina)
Man sätter sig i soffan, lägger sig på spikmattan och kopplar av. tar fram nagelfilen och tar bort nagellacket. Går o tvättar händerna, böjer sig frammåt och tar nagelborsten och... plopp.... va??? NEEEEEEJJJJJJ.
Jodå, visst e det så. Ditt fina långa favoritörhänge har just åkt på en upptäcksfärd rätt ner i handfatets avlopp...
Vad gör man, man hämtar ficklampan, man hämtar långa grillpinnen och petar, naturligtvid förjäves, det bara åker längre ner.
Ringer i panik pappa... mitt örhänge, snyfft...
O självklart vet han råd och det stavas POLYGRIP!
Det är såhär dags som man tackar sin lyckliga stjärna för att man bor nära mamma och pappa.
God sås reder sig själv heter det, så några knixar med polygripen så har hela röret lossnat.
Får i allafall loss röret. in i duchen, igen med proppen och spola rent i röret. lyckas få ut både det ena o det andra ur detta gamla rör. hårnålar i plast bland annat. Och eftersom en ensamstående pappa med son bodde här innan oss så gissar jag vilt på att dessa hör till den gamla damen som bodde här innan dom. Vi talar numera alltså inte bara åratal utan troligen årtionden... ni kan själva gissa lukten, den behöver jag väl inte ens beskriva va??
Börjar känna mig smått desperat, gucka, rost och hår hittar jag, men inte kommer mitt kära örhänge. tårarna är nära nu. Genomblöt och lite ledsen står jag där. Min man frågar...
-var har du köpt dom? eller är det jag som köpt dom? Jag kan leta nya åt dig i morgon när jag är Kista?
*ler* e han inte underbar min man, här står man som en blöt trasa o han vill genast fixa. Min underbara, han e fantastisk. Älskar ju mina fina långa silvriga örhängen, men inget slår min underbara familj.
Tårarna blir nu mer till ilska. här har jag slitit, petat, åkt över byn, kämpat med årtionden gammal gucka o inget örhänge i sikte. Tar o sätter fullt tryck i slangen o spolar ilsket rent sissta gucka resterna i röret. men vad ser jag... det glittrar... det är ju, det är ju MITT ÖRHÄNGE!!!!! där längst in satt det. Blir så glad, tjuter höget YES!!!!!!!
Det är nu jag känner vattnet över fotknölarna??? öhhh vad nu då???
Nu har det istället blivit stopp i stora avloppet och jag vadar i vatten som skvalpar vid fotknölarna... va f-n....
ja vi kan väl avsluta där, det löste sig tillslut allt o nu e samtliga avlopp välrensade. och jag tycker jag va riktigt duktig, o samtidigt som jag e glad över mina återfunna fina örhängen så känns det lite snöpligt. För visst hade jag efter denna pärs helt klart förtjänat ett par nya fina örhängen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar