tisdag 29 juni 2010

Tatueringsgenen gör sig påminnd

Mitt yrke till trots e jag rätt dålig på det där med beroende.
I tonåren försökte jag mig på rökning, men trots 6 envisa år så blev det ingen rökare av mig. jag slutade på 5 min på infall o tyckte aldrig det va minsta jobbigt. Alkohol o jag har haft väldigt få dejter. En regäl fylla på min möhippa och nästa blev en våt helg för några veckor sedan då jag efter en kväll med några vänner ringde min man och var sååå stolt över att 1. jag hittade hem och 2. jag tittade åt både hållen innan jag gick över vägen.. hmmm proud moment, not. Sen va det magert, Dricker i princip inte alkohol. Ena handen brukar räcka till att räkna på i allafall 3 år om vi skall räkna antal gånger jag kommer ens i närheten av att lukta på en vinflaska.
Jag har väldigt få beroenden, inte ens Kaffe, ja till och med inte ens te eftersom jag inte gillar koffeinet som svart o grönt te innehåller. Ört te på sin höjd lite rött te med honung.
Ja som ni ser, det e skralt. Men jag har funderat. Det finns ju tack o lov andra saker att njuta av här i livet. Choklad till exempel, Sekond hand shopping, soft tuggummi techno och nu min senaste fjärilsfladdrande känsloframkallande njutning. Tatuering. Jag är sååååååååååååååååååååååååååå sugen. det riktigt skriker i tatueringstarmen. Jag är mer sugen på min tatuering än jag någon gång var efter ciggen när jag rökte. Det va ju liksom bara tonårsdumt. Fanns inget egentligt sug. Bara korkat. Min mor är nog benägen o instämma om tatueringar. men ähh, jag lyssnade ju faktiskt inte på henne om ciggen, så jag lär nu inte 10 år senare lyssna om tatueringen.
Har hittat studion och tatueraren. Är helt betuttad i Anielas arbeten på Flashfighters. Nu har vi bara motiv o tid kvar. får väl åtminstonden vara klok o låta sommaren passera. Men sen är det katten min tur o få sväva ut lite.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar