Förlossningsberättelse

Förlossningsberättelse 2011-08-02 kl 07:21



Den 1a augusti kommer, det blir tydligen en augustibebis det här. Börjar tröttna på att vara gravid, längtar verkligen efter att liten skall komma ut nu.

Dagen försöker jag ändå fördriva. Tar o slipar utomhusbordet, får låna en liten slipmaskin av grannen. Jag o mannen bär stenplattorna till baksidan, en annan granne går förbi o ser mig släpandes plattorna och undrar om jag verkligen borde göra det där nu i mitt tillstånd?

-Jaa-då, det e just vad jag borde göra det, har tröttnat på det här tillståndet nu, nu skall han ut.

Frammåt kvällen känner jag mig slut, går runt och är frustrerad, mannen undrar om han kan göra något för att göra mitt liv lite drägligare och han föreslår ett fotbad.

Sagt och gjort, när solen går ner så sitter jag på innergården med fötterna i ett skönt fotbad och läser ut boken En blomma i afrikas öken återvänder. Sitter där en bra stund.

http://afroditea.blogspot.com/2011/08/fotbad.html

Midnatt kommer och jag parkerar i soffan framför CSI och går sedan och lägger mig.

Vaknar sedan av att något känns anorlunda. Går upp och sätter mig vid datorn och känner en värk. Slår igång värktimern och första värken kom kl 04:19 och höll i sig i 58sekunder. 2,5 minut senare kommer nästa värk, även den nästan en minut lång. Med tanke på att dom andra är födda rätt snabbt så känner jag att jag vill åka in. Ringer til BB-Stockholm och får prata med en väldigt trevlig barnmorska som heter Tarja och då kommer nästa värk under samtalet. Andas mig igenom den. Säger till barnmorskan, så nu e jag tillbaka.

-Ja det där verkar ju vara regäl kraft i säger hon, ni är så välkommna in.

Ja säger jag, vi har en del resväg, men är på väg.

Går och väcker mannen och säger att det är dags att skaffa barnvakt nu. Och då snubblar jag över nästa värk och sätter mig vid fotändan av sängen och andas medans mannen ordnar det praktiska. Själv har jag fullt sjå med att få på mig kläder och tänker sedan att jag vill borsta tänderna. Försöker skynda mig innan nästa värk kommer. På med kläder, in i badrummet och borsta tänderna. Hinner precis klart så kommer nästa och jag knäar ner och andas igen. Ut från badrummet och möts av barnvakten som hastat hit. Jag vill åka på en gång. När vi svänger ut från parkeringen slår klockan om till 4:44

Resvägen går ganska bra, har kopplat på tens aparaten i ryggen och värmen från sätesvärmaren är skön. Värkarna har lugnat ner sig lite, försöker tänka att jag bara skall koppla av och vara tung. Det går rätt bra, sitter och tittar ut på dimman som ligger tät över åkrarna. Värkarna kommer glesare. Bara vi inte åkte in för tidigt börjar jag tänka, det har nog inte hänt något, det kanske bara luras?

05:20 kommer vi fram till BB-Stockholm. Parkeringen utanför byggs om och det är fullt överallt. Jag ber Matte släppa av mig så jag kan gå in medans han parkerar.

Möts av Barnmorskan och Undersköterskan och får genast komma in på ett rum.

05:26 Det skall tas blodtryck, puls och lite inkomstvärden. Jag får frossa och skakar så att det inte alls går o ta något tryck på mig, en temp tas, allt är väl. Får en regäl värk och kryper upp över sackosäcken i soffan. Sepideh (usk) masserar mina axlar och ber mig andas lungt och känna mig tung, hon hjälper mig ner, det känns bra.

05:30 Barnmorskan Tarja har kommit in i rummet och hälsar, jag tycker att nu räcker det smärtmässigt och säger att jag vill nog ha lustgasen nu. Får den genast. Dock har själva mjuka munstycket falllit bort och bara hårda skalet sitter där, så jag får inte i mig något och blir genast lite besviken. Men Tarja ber mig pröva igen när den är ordentligt kopplad och genast känner jag igen effekten och hur min röst och ljudintrycken förändras. Hur jag bara försvinner ner och känner ett lugn igen. Skönt den här kan jag jobba med.

Det är bra tryck i värkarna och jag vill inte upp i sängen. Tarja undrar om jag vill ha en madrass på golvet, jag tackar genast ja till det och sätter mig på knä på den och lutar mig mot sängen. Där kan jag ta värkarna. Jag sitter där och suger i mig lustgasen och Sepideh och Matte masserar över min rygg och trycker emot när värkarna tar i. Just det där trycket emot känns jätteviktigt och bra.

05:45 8min mellan värkarna. Har tensen över ryggen, andas i lustgasen och samtidigt försöker barnmorskan att koppla mitt antibiotikadropp.

06:10 Tarja kollar nu hur pass öppen jag är. 5cm. Jag blir genast besviken. 5cm!!! Jag utbrister:

-Jag måste upp, han skall ut. NU!!! Jag försöker resa mig upp, kommer till knäläge sen vill det inte mer, nästa värk kommer och jag kastar mig mot lustgasen igen. Medans jag hör där i bakgrunden hur Tarja försöker säga att det är ju jättebra med 5cm, det här kommer gå fort, det är dom första 5 som tar längst tid, det kommer gå jättefort nu. Men jag tror henne inte riktigt och är lite frustrerad över hur intensiva värkarna är. Jag hinner inte med längre.

06:30 Nu har det börjat bli mer intensivt igen. Värkarna kommer ofta och är långa. och en kvart senare börjar jag klaga och tycka att nu räcker det.

06:55 Nu har jag inte längre någon hjälp av lustgasen. Det trycker så enormt i varje värk. Jag försöker så fort jag känner värken komma att suga i mig lustgasen, men kraften i värken får mig istället att skrika utåt i masken och jag inser att jag får inte i mig något längre. Jag använder masken mest till att vråla i. Sapideh masserar vidare hårt och det känns som om det är den bästa smärtlindringen just nu. Det trycker så enormt där jag sitter på knä. Fötterna domnar och jag försöker resa mig lite och skaka på dom mellan varje värk och jag känner hur Matte, undersköterskan och barnmorskan försöker hjälpa mig och masserar fötterna och ryggen.

06:59 Aj vad det trycker nu, känner hur liten trycks neråt och hör hur barnmorskan säger att vattnet gick nu och att det va klart och fint. Han kommer nu säger jag, en värk till. Hör lite muntra röster bakom mig, men uppfattar inte längre vad jag får för svar, allt är så intensivt. Undersköterskan säger att det är synd att hon går av sitt skift nu, och att dom inte hinner vara med när liten föds.

07:20 Mitt i skiftbytet. Barnmorskan har just kännt och konstaterat att jag är öppen 8cm och det finns kanter kvar( dom hinner inte vara med utan får träffa oss i morgon om vi är kvar på bb). In kommer nästa gäng och skall presentera sig men just då går litens hjärtljud ner ordentligt och 4 man försöker hjälpa mig att flytta mig till vänster sidoläge, nästa värk kommer och då känner jag hur liten glider ner sista biten och det trycker och bränner som bara den. Jag hör i perferin hur någon säger, flåsa, flåsa.... Jag försöker lyssna och inte trycka på och invänta nästa värk. Känner att vill jag så kan jag få slut på det här nu, bara trycka lite till så är han ute, men samtidigt försöker jag lyssna, flåsa flåsa... Det gör så ont, men snart snart....

07:21 Föds vår supersöta lilla son. Personalen och vi är lika överaskade. Vad som hände med dom sista centimetrarna och kanterna vet ingen, dom bara försvann på en värk. Liten hade bråtom till världen.
Välkommen vår kära lilla prins!