Tittig bebis

Oliver växer så det knakar. Och han blir mer och mer medveten om sin omgivning. Ibland lite för medveten. Just nu börjar detta omgivningsintresse konkurera ut maten. Särskilt intressant är allting ovanför hans huvud när han äter. Han lutar huvudet bakåt och drar med sig tutte så långt han kan. Det går till en viss gräns, men sen tappar han taget. Då ilsknar han till, skriker till, slår med armarna och ger mig en ilsken blick. Ja men ursäkta mig att jag inte serverar hämtmat, i den här matrestaurangen äter man faktiskt på plats.