Idag var det dop för minstingen i skaran. Det va meningen att "vår" präst som vigt, konfirmerat och döpt oss/mig/barnen skulle döpa även denna lilla gosse. Men hon fick ryggskott och en annan präst fick hoppa in med kort varsel i förmiddags. Men det känns ok i allafall. Oliver och jag var hemma hos vår präst i måndags. Och då passade Oliver på att ta ett bad i hennes handfat och jag. Ser honom därför redan som halvdöpt. Vår kära präst skrattade gott genom sin ryggvärk och sa att det hade jag ju rätt i, och la till att hon välsignar honom över telefonen och ber en bön för honom. Tänk vad underbar dagens teknik är ibland :-) Så slutet gott, allting gott, bara hoppas hennes rygg bättrar på sig snabbt nu också.
I kyrkan gick det för övrigt som sig bör på ett barndop. Oliver skrattade först, tittade på prästen, log när vattnet kom, skrattade lite o fick sedan nog och satte igång att protestera. Protestera var övrigt något som 6 årige sonen gjorde från början genom att krypa på golvet, och försöka göra allt annat än att stå still. Han kan då testa tålamodet på än ängel. Och då är det inte svårt att fresta även på mitt. Men nu sover hela familjen, och jag skall lyssna lite till min feel-good bok, Munken som sålde sin ferarri. God natt!
Åh har ni haft dop i dag. Så fort tiden har gått, du fick nyss barn känns det som.
SvaraRaderaVad tycker du själv, går tiden fort eller sakta?
Vad hade han för kläder på sig när han döptes, blev det dopklänning?
Tiden springer definitivt iväg. Jag hinner inte med alls. O ena sidan vill jag stoppa tiden o få njuta av spädbarnstiden extra länge, o andra sidan är det så ljuvligt att se hur han utvecklas.
SvaraRaderaOliver hade dopklänning på sig. En fin klänning som bägge hans stora syskon haft. Och även mina bröder. Hade tänkt lägga in bild. Men vi glömde kameran. Dock va det flera andra i familjen som fotade, men dom fotona har jag inte hunnit få än.