Tittar igenom min blogg o inser att den mer o mer börjar likna ett fotoalbum. Jag skyller helt på Iphone appen blogger. Det blir lite för lätt att bara ta ett kort o skicka iväg. Det är så mycket krångligare att blogga via datorn (ja jag är lat, det vet vi redan).
Så nu funderar jag, vad skall jag skriva om, vem vill läsa om mitt kaosartade mammaliv?
Jag får la ge det ett litet försök i allafall. För visst, det är Koas, men det är rätt underbart ändå.
Som hur man vaknar på morgonen av mannens väckarklocka och tänker, skönt, han går upp nu, jag kan koppla av och få sova lite till efter nattens tre vakna-med-hostig-oliver-pass. vaknar sedan en timme senare av att mannen går upp och inser, oh shit, försovit oss, barnen börjar skolan NU!
Men det finns värre saker i livet än att komma försent till skolan en dag.. Vad gör det för skillnad om ett år, eller ens om 1 timme? Ibland (läs rättt ofta) så stressar vi halvt ihjäl oss i onödan, är det verkligen värt stresspriset med ond mage, huvudvärk och ilska och frustration? Svaret är givetvis NEJ!
Dagens löftet till mig själv,-stressa mindre i onödan. Någon som har en kvalificerad gissning på hur lång tid det tar innan jag bryter det löftet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar