En vecka

En vecka idag sedan första operationen. Imorgon en vecka sedan den akuta som tillkom. Hur känns det då. Tja, vad ska man säga. Kan ni föreställa er en kaktus som vrids om inuti för var steg ni tar, ja då e ni hyffsat nära. För att det skulle bildas en ärrplatta av min svaga trasiga vävnad så sydde ju läkaren fram och tillbaka, kors och tvärs, så det blev tjockt och retar vävnaden. Det innebär att stygnen (oräkneligt antal) sitter som en tjockt lager i ett område som är 10*3cm stort ungefär. Det här området är ju sedan min bäckenbotten, dvs muskelområdet som bär upp allt man har i överkroppen. Dvs går jag för långt så börjar det värka värre, och kännas som en enorm tyngd i magen. Ja som sagt va, det här va inte kul, tiden efter förlossningarna va rena barnleken mot detta. Än så länge så e den lilla promenaden till och från skolan vad jag orkar, affären som ligger på andra sidan skolgården är för långt och får vänta någon vecka till känner jag. Får roa mig bäst jag kan på hemmaplan.