Lipsill

Ja det är man ibland. Bara att erkänna.
Idag när jag hämtade mellansonen så va hans assistent där.
Vanligen så brukar det nu presenteras en sammanfattning över dagens mindre lyckade händelser, bråk vid mat, rymmning, nerspolade saker, trots mm.
Men idag hände något. Något helt nytt som fick mig att skicka hem barnen själv medans jag stog kvar gapandes och med en tår i ögat hörde om sonens dag.
En helt igenom positiv bild där sonen lekt med kompisar och haft det bra. En dag då han arbetat i sin arbetsbok. Inte bara en sida utan det va nog närmare 12 eller nått.
???? Vad hände? Det här är FÖRSTA gången jag får höra att han ens använt arbetsboken. I vanliga fall på utvecklingssamtal så får man höra att sonen suttit med i rummet i en hörna och lekt på sitt eget sätt. ALDRIG att han är med.
Men idag har han varit MED och lekt med kompisar. Och han har varit MED på lektionen och jobbat ordentligt. Jag fick även höra i detalj HUR dom har jobbat, vad som funkat extra bra. Att han arbetar mer visuellt med det han ser och hur han gör det.
Jag stog stum och bara nickade och log, vad ljuvligt. Såhär skall det vara. ÄNTLIGEN så funkar det, tänk vad bra det hade varit om han hade fått den här assistenten för lääääänge sedan. Men nu skall vi inte tänka bakåt, nu är det bara frammåt som gäller. Vinden har vänt och den skall fortsätta blåsa i den här riktningen :-)