Så här ligger det till

Jag får många frågor via telefon,sms, mail, pm, Facebook... Om varför jag ligger inne och opererats två gånger. Jag har hållt mig ganska förtegen och tänkt att det är privat och inte velat prata om det. Det vill jag nog egentligen fortfarande inte. Men ett blogginlägg kan jag kosta på mig. Men varför ska jag skämmas? Ju mer jag pratat med andra mammor, ju mer inser jag att många många lider i det tysta och inte tror att det finns hjälp att få. Och som blivande barnmorska ska väl inte jag vara den som är buskablyg och spär på skammen om
Kvinnans lott i livet.

När man som jag fött tre barn, och därtill haft tre snabba förlossningar så hinner inte alltid den egna vävnaden och musklerna med.
Mina förlossningar har gått enligt principen snabb, snabbare, snabbast på 4,3 och 2 timmar från första värk.
Senaste förlossningen så öppnade jag mig inte heller fullt till 10cm, utan vid 8 cm kom krystvärkarna och tryckte snabbt undan sista kanterna.
Och visst har det sina fördelar med snabba förlossningar, men stram ung vävnad som inte hinner med kan lätt gå sönder tyvärr. Både vävnad och muskler.
Vid själva förlossningen såg allt bra ut. Va bara ett eller två små stygn på ena sidan.
Men ganska snart efter märkte jag att det känndes inte som
Vanligt. Allt känndes tungt, att hoppa eller nyss gjorde att det känndes som om hela innandömmet skulle åka ut.
Vid efterkontrollen konstaterades det jag redan misstänkt, en djupt liggande prolaps.
Man kan säga att vävnad och muskler längre upp mot buken inte höll.
Så det man då får göra, är att vid en operation ( varning intima detaljer) öppna upp hela bakre väggen av slidan, mot ändtarmen till. Fiska/fånga upp de muskler och vävnad som lossnat och sy ner på plats igen. Och sen sy ihop. Det e ett långt snitt på 10-12 cm men oräkneligt antal stygn. Och ja, det gör ont ONT!
Sen som
Kaka på moset så fick jag lite komplikationer efter den här operationen. Bakom operationssåret bildades en blödning, ett hematom som blev rätt stort, väldigt smärtsamt och det behövdes en ny operation för att tömma den blodansamlingen.

Varför råkade då jag ut för det här! Det finns flera riskfaktorer, att föda flera barn är en, snabba förlossningar där vävnaden inte hinner med att töja ut sig, instrumentella förlossningar med sugklocka då man forserar vävnaden, stora barn, och en vävnadstyp som är av den mer luckra/mjuka typen.
Jag har alla riskfaktorerna.
Men nu efter att ha lidit helvetets alla smärtor i ett par dygn så hoppas jag att detta blir bra nu. Nu väntat en återhämtningstid på minst en månad då jag inte får lyfta eller anstränga mig. Och få jag verkligen inte vill uppleva detta igen, så kommer ni inte se mig dra någon dammsugare närmsta tiden.

Och för att sammanfatta allt. Nä jag vill inte prata om det, det är ändå privat, men många lider i onödan, och förstår inte vad problemet är. Och hur jobbigt jag än tyckt att det är, så tror jag inte jag kommer ångra mig.