Kan någon stoppa vansinnet???

Förra veckan var mer än lovligt galen. Jag vet knappt vart jag skall börja.

För minstingen fick jag papper från dagis. Dom ville ha någon underskrift och godkännande för en ny föräldrapp så att jag skulle kunna få kontinuerlig uppdatering om hans utveckling och framsteg... eller något sådant?!?
Varför undrar jag? Har inte förskolepersonalen tillräckligt att göra, skall dom nu behöva jobba med någon app för o tillgodose dagens tekniktörstande samhälle? Jag vill att dom lägger tid på att ge min 2åring en extra kram och leker med honom, det behöver han desto mer. Så länge han är glad, skrattar, äter, leker och hoppar i regnpölar så är jag som förälder fullkomligt nöjd. Någon app och utvärderingar av honom som 2åring behöver jag INTE... vägrar skriva på papprena.

För mellansonen kom beskedet att hans skola ligger i riskzonen för att försvinna. Han och hans 11 klasskamrater går på en liten skola för barn med Neuropsykiatriska funktionshinder. Han har redan (precis som hans klasskamrater) prövat att gå i en vanlig skola och det går inte. Det är en för stor miljö. Har man en NPF diagnos så klarar man inte av det. Jag har skrivit jämförelsen förr, men den tål o tas igen. Tänk er Arlanda, alla ljud, dofter, folk som springer, utrop hela tiden på olika språk.... det är ett kaos. Vi klarar ändå av att sålla i det kaoset och leta oss fram till det som är relevant för oss. Har man en NPF diagnos så saknar man det filtret och tar istället in precis allt samtidigt. Därför behöver vår son även rätt ofta hörselkåpor och avskärmning för att inte må fysiskt dåligt. Därför fungerade inte heller den vanliga skolan, för honom var det som att få en bok och bli satt mitt på Arlanda i avgångshallen och sedan förväntas lära sig något.
Och i skolan talar vi inte "bara" om lektioner, gymnastiken, raster och maten. I gamla skolan så rymde vår son för han klarade inte rasterna. Vilket höll på att gå illa då han sprang rätt ut i vägen framför en bil, som tack o lov hann stanna. Och lunchen fungerade inte alls, han åt inte, gick ner i vikt. Han klarade inte att fokusera på maten i den miljön. Men sedan efter mycket kamp så kom Klöverskolan som en räddande ängel. Helt plötsligt har vi en son som utvecklas, som går frammåt, som ritat sin första huvudfoting, som kan äta, även om maten fortfarande är en kamp. Det var en börda som lättades för hela familjen och jag kan inte med ord beskriva hur oerhört beroende vår familj är av Klöverskolan. Men nu har kommunen beslutat att flytta klöverskolan och inkludera den i vanliga skolan. Något som inte är något annat än en ren och skär KATASTROF!!!
Jag har börjat kampen och försökt ta kontakt med skolverkert och skolinspektionen som bägge meddelar att dom inget kan göra. Man tar ifrån min son hans möjlighet till en utbildning. Man krossar en väldigt väl fungerande verksamhet, man offrar dessa 12 barn. Vansinne. Har inte Ekerö kommun råd att se till att även dessa barn får en utbildning?

Som kaka på moset blev jag igår påkörd. Stod vid ett rödljus och väntade på grönt. Då hör jag hur det tutar, vrider på huvudet och sedan smäller det. Blir påkörd rätt bakifrån. Känner på en gång hur det snärtar till i nacken och drar ner mellan skulderbladen. 15-20 min senare får jag en bultande huvudvärk vid tinningarna och känner mig yrslig. Får uppsöka närakuten som konstaterar en vridskada i nacken... Jupp precis vad jag behöver just nu.
Regnet vräker ner, lite lagom grinig. Såhär dagen efter är det faktiskt lite bättre, huvudvärken kvarstår och en ömhet i hela nack och skulderpartiet, men ändå lite mindre smärtsamt.
Just lämnat in skadeanmälan och tycker det känns lagom surt att behöva lämna in bilen och vara billös ett tag. Suck... Hoppas verkligen nästa vecka blir bättre. För den förra kan gärna få glida iväg som ett dåligt minne.