Barnen hittar mig inte. Tillslut byter jag ställe o skrämmer dom från ett ställe dom redan letat.
-Men mamma var va du någonstans.
-Hehe , jadu.
-Men mamma?!?!?
-Oki, vi gör såhär, Ni väntar här ute så gömmer jag mig igen. Så vet ni vilket rum jag gömmer mig i så blir det lättare.
Går in i sovrummet.
-Nu kan ni komma, nu är jag klar.
-Mamma är du här inne?
-Ja
-Är du på sängen?
-Nope
-Är du under sängen?
-Nej
-I garderoben?
-Nope?
-Men mamma jag hör dig?
-Ja och jag ser dig... hihi
Tillslut knäckte 2åringen det.
Man skulle kunna tro att vi bor i ett stort palats. Önsketänkande ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar