Väntar röntgensvar...
EDIT: Tack o lov slutade detta på bästa tänkbara sätt. Efter en skakig tur till ALB pga turbulens i luften och därefter en regäl genomgång, prover, smärtlindring, och röntgen så kunde uteslutas några frakturer.
Dottern fick släppas loss från nackkrage och spineboard och kunde efter en obligatorisk piggelin få åka hem och ha comotioobs i hemmet.
Vad som hände var att det va en regält blåsig dag, vilket säkert skrämmde hästarna lite. Vid en gallop så bockade Lunas häst och hon for av för första gången i sitt liv. Blev regält rädd, och lite mör. Men va modig och klev upp igen. Stor eloge till henne, hon var så stark. Hon skrittade lite med mig vid sidan om innanför spåret i ridhuset och säger att hon kan tänka sig att prova att trava. Jag släpper hästen och hon skall just börja trava då hästen i fråga "sprallar" till regält och kastar av henne in mot väggen, hon gör en duktig vurpa i luften och landar på huvudet/nacken. och får på en gång ont. Hon försökte resa sig upp och kunde då inte stödja på vänster ben. Vi lägger henne omedelbart ner, då jag stod bredvid så tar jag genast tag om nacken o stödjer henne ner, då får hon en stark smärtreaktion från nacken o jag får inte känna mer. Då säger jag att vi flyttar inte henne, utan jag sätter mig ner med henne ovanför hennes huvud och håller hennes nacke rak, då smärtan lindras något men hon har ändå regält ont i nacke och vänster skuldra, höft och ben. Så ambulans får tillkallas. Kan säga att man inte särskilt stor när man sitter på marken i ett ridhus och håller sin dotters nacke medans hon gråter. Fy "#¤%&/() och några svordommar till. Men lika innerligt glad är man efter allt ståhej, när dottern efter att vi tagit oss igenom hela arteleriet av tester och efter röntgen så börjar dottern klaga på att kragen är obekväm och att hon är hungrig. Det är någonstans nästan som ett kvitto på att röntgen kommer se bra ut.
Så nu är vi hemma, Dottern har en hög med fina blåmärken, stel i nacken, ont i vänster höft o haltar lite. Och är rätt allmänt mör och trött. Men hemma och vilar. Mamma är mest mör i mammahjärtat och konstaterar att hon är tacksam att hon varit så noga med att barnen absolut inte får rida utan hjälm OCH säkerhetsväst.
På vägen hem åkte vi även förbi stallet för att hämta bilen, jackan och säkerhetsvästen och passade även på att klappa lite på en favorithäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar