Osammarbetsvillig kropp

Frustrationen är lika total som orken är låg. 

Samtidigt som jag ändå känner framsteg så går livet som en bergodalbana. 

Ibland när jag tror smärtan lagt sig blir jag då glad att jag nog gör mer än jag borde. 

Idag fick vi lyxigt nog barnvakt ett par timmar. 

Eftersom vi strax ska flytta kändes det härligt att få gå en vända på chilli och Ikea själva. Vi köpte inget utan gick bara runt och tittade på soffor, skrivbord och stolar. 

Men det räckte. Fick erkänna mig besegrad när smärtan slog på och ilade ut i vänster arm igen. Huvudet matt o trött. Även ner i höfter o fötter va nerverna ur spel smärtade och hettade. 

Suckar och blir frustrerad över att min kropp just nu inte förmår hänga med i vad min vilja önskar.