onsdag 19 februari 2014

Färre skador vid hemförlossningar.

(Länk) Färre skador vid hemförlossningar

Intressant läsning.
Särskilt när man tittar på dagens förlossningsvård. Idag har vi inte möjligheten på förlossningen att bistå EN kvinna och vara totalt närvarande i den utsträckning som paret kanske önskar. Vad en barnmorska förväntas klara av tänjs på var dag. Toabesök och raster skrevs om redan för ett år sedan att det i princip va obefintligt. Vad finns då kvar att dra in på? Hur mycket fortare kan en Barnmorska springa? Hur många fler händer kan hon låta växa ut? Hur skall vi klona oss själva?
Det finns få människor som har en sådan enorm kapacitet att vara kamelonter som Barnmorskor. Vi går med andan i halsen från en kvinna i smärta, med ångesten över axeln över att behöva lämna henne till att ta emot nästa kvinna i värkar med ett lugnt leende på läpparna utan att med ens en krusning i ögats spegel avslöja att vi medans vi förhör oss om hur det står till med denna kvinna och barn och undersöker henne så tänker vi samtidigt på CTG kurvan och kvinnan som kanske väntar på sin epiduralbedövning i rummet bredvid.
Vi springer emellan och ber till högre makter att ingen patient skall fara illa. Att vi skall kunna springa bara lite snabbare och få oss själva att räcka till lite mer. Vi arbetar som ett team och passar varandras patienter för att behålla medicinska säkerheten, men vad orsakar vi då i stress genom att låta kvinnan utsättas för oanmälda personalbyten. Man vet redan idag genom forskning att kvinnor som utsätts för stress störs i sitt födsloarbete, Värkar kan avta. Det är ganska vanligt att värkarbetet störs bara genom transporten till sjukhus. Hur många kvinnor har inte kännt regelbundna värkar hemma, ringt och velat komma in. Bara för att märka att väl på plats på sjukhus så har värkarna avtagit.
Detta är inget nytt, man vet att det är så. Faktum är att när det gäller djur finns det tom lagstadgat att man inte får flytta på djuret. Vi har alltså mer humana lagar för djur än för människor när det gäller att föda. Det finns alternativ. En del betalar för att få med en egen Barnmorska hela vägen



Tänk om alla kunde få den möjligheten. Någon som har tid för bara dig som föder. 
Det är så ALLA kvinnor borde få rätten att föda. 
Ett annat alternativ är ju som ovan nämnt Hemförlossning. Då har du två Barnmorskor som kan ha fullt fokus på mor och barn. Och för en frisk förstföderska är det minst lika säkert. Jag skrev själv min Magisteruppsatts tillsammans med två fantastiska kollegor om hemförlossningar i Norden och utfallet av dessa. Detta är en omfattande studie som pågått i många år. Jag kände själv efter vårt arbete med den att Hemförlossningar är något jag kan stå bakom som ett väldigt positivt alternativ för omföderskor och längtar tills den dagen jag står där på en hemfödsel. 
Tills den dagen kommer samlar jag mer och mer erfarenhet och kunskap. Idag arbetar jag som Barnmorska på en arbetsplats där jag får ha kvar min inställning att jag bistår en kvinna som föder barn och inte förlöser någon. För hur man än vänder på denna stora enorma kaka så är det en sak som består.
Naturen är klok. Oerhört klok. Kvinnan har en medfödd inneboende kraft som funnits där sedan tidernas begynnelse. Hon KAN FÖDA barn. Det skall vi ha respekt för och värna om. Det är hög tid att vi slutar rationalisera och istället börjar LYSSNA till vad naturen skapade och avsåg. 

tisdag 18 februari 2014

En Barnmorska till varje födande kvinna? Myt, Utopi eller Verklighet?

En trygg förlossning kan bli verklighet 

Den viktigaste dagen i varje människas liv borde vara den dagen H*n föds.
Det finns inte heller en dag då du mer oskyldig och skör får komma till världen. Totalt beroende av omvärldens omsorg.
När vi då bor i ett välfärdsland som Sverige känns det som att det vore en självklarhet att du då får födas med säkerheten av att ha en Barnmorska närvarande som övervakar att du får födas säkert och utan att din mors hälsa riskeras i onödan. Den verkligheten är inte idag. Men i allafall ett parti verkar ha tagit ställning i frågan. Och jag hoppas innerligt att fler partier snart hakar på och åter låter Sverige få möjligheten att bli ett föredömme och det säkraste landet att få födas i.

Ny kompis i karet

Va o hämta lite osmosvatten o ny levande sten till nya karet. Och då kunde vi inte motstå denna lilla skönhet till Nanot. 

torsdag 13 februari 2014

Värme tack

Slasket splattrar mot vindrutan, kylan biter in i märgen, byxbenen blöta, det nyper i kinderna. Ungarnas skor är leriga och ryggstöden i bilen ser ut som dom varit med om ett mindre mudrace.
Det ena galonparet efter det andra sliuts ut, blöta kläder som luktar, blöta vantar, känslan av blött garn i munnen får en ju nästan att må illa, det liksom skär i en när man med hjälp av tänderna ändå försöker få av sig vantarna då händerna är överbelamrade med matkassar som halvt löser upp sig av fukten och snoriga blöta hostande leriga ungar.
Ja kort fattat. Såhär års har jag väldigt svårt att motivera varför man väljer att bo just här i Sverige?

onsdag 12 februari 2014

Life flies by...

Vad händer med tiden? Varför går den så jäklans fort?
Hur kan det komma sig att jag har en dotter som redan är 155cm lång (uppmätt nu på morgonen). Vad hände. Det va ju typ igår hon va en liten skrutt?
Livet rullar just nu så fort frammåt att jag känner att jag inte riktigt hänger med.
Min barndomsdröm om att bli Barnmorska uppfylldes och jag är mitt i den. Men är den vad jag trodde. Nä inte i närheten, den är både bättre, mer intressant, mer fachinerande, mer magisk och samtidigt mer krävande och utmanande än jag kunnat föreställa mig. Den har öppnat mina ögon på ett sätt jag inte kunde föreställa mig. Livet har så många vinklar. Varje människas liv kan ses genom ett nytt fönster och var kvinna som föder sitt barn låter mig se livet födas genom ett nytt fönster.
För var födsel jag bistår så känner jag att jag kan mindre och mindre om livet. Och vet ni, det känns ändå ok, för det är just så det skall vara. Vi skall inte veta och kunna allt här i världen, men vi skall landa i att det vi kan bidra med ändå är gott nog. Att den vi är här och nu som gör sitt bästa ändå räcker till. Vi behöver inte veta och kunna allt. Vi behöver bara acceptera att vi gör vårt bästa och att livets mysterium är en gåta som inte skall knäckas.

Nu blev detta djupare än avsett en morgon som denna. Men någon gång kan ett inlägg få vara såhär. Bara allmänt flummigt och lite halvdjupt, jag lovar, jag bättrar mig snart :)