Dottern animerar

Min 12åriga dotter älskar som bekant att skapa.
Ni som redan har mig på facebook har redan sett och får väl se en dublette nu.
Ni andra som följer oss här... Jag kan ju inte låta bli att visa.
Ni måste troligen klicka på länken som går till deviantart för att kunna se animationen.



test :3 by loxi321 on DeviantArt

Jag frågade henne hur hon visste hur hon skulle rita hur djuret rör sig.
Svaret är lika självklart som klockrent.
"-Det är enkelt, jag tänker bara på hur musklerna rör sig."
Ja vad svarar man på den?

Äppelmustning

Jahapp. Då ska man teta något nytt.
Bokat tid för äppelmustning.
Bara det lilla besväret att plocka ner 3-4 pappkassar med äpplen då :)

Mänsklig nåldyna

Akupunkturutbildningen jag går genom mitt arbete är fantastiskt inspirerande och öppnar nya dörrar för behandling. 

En behandling som är så pass biverkningsfri borde ges större utrymme att få hjälpa fler. 

Supertunna små nålar som kan hjälpa inom människans hela livscykel. 

Hokus pokus säger en del. 

Prova säger jag. 

Du har ju verkligen inget att förlora. 

Människor tycks väldigt lätt kunna sätta tro till en liten vit tablett som dom i ärlighetens namn sällan vet mer om än att läkaren skrev ut den. Få kollar ens bipacksedeln. Gjorde dom det så skulle dom i de flesta fall inse att listan på biverkningar vida överstiger vad tabletten i fråga uppges hjälpa mot. 

Akupunktur å sin sida har flera tusen års historia med oändligt med glada användare ( tabletterna firar oftast tvåsiffrigt i sina år på nacken). 

Biverkningarna extremt få. Användningsområdena enorma.

Så varför är det då så självklart att vi vill ha en liten vit tablett och tror att den kan göra mer för oss?

Absolut, det finns fantastisk bra medicin som gör mycket gott. 

Men får du någon gång möjligheten att pröva akupunktur. Våga. Du har inget att förlora. 

Magen och el. 

Hälen

Häl och fot

Rygg och el. 

Mycket stickande blev det. Fantastiskt inspirerande. 

Skapandes ådra växer i nya generationen

Mitt första minne av konst är när jag som 4åring satt och målade en älg tillsammans med min morfar i aquarell.
Jag har kvar den älgen än idag inramad så fint.
Den konstnärliga ådran går igenom familjen. Det är inte bara en ådra, utan mer som ett beroende.
Att inte få utlopp för den kreativiteten skulle vara ytterst plågsamt. Det kan vara foto, olja, silver, teckning, text... men ut ska det.
Jag visste att den ådran fanns i vår familj.
Men hur starkt den ådran pulserar vidare i nästa generation fachinerar mig.
Varje mor vet att just hennes barn är något alldeles unikt.
Jag har fått äran att kunna observera tre barns livsstigar.
Alla tre unika på sitt sätt. Olika behov, olika förutsättningar, olika unika talanger.
I dotterns fall är det tydligt att hon blivit född med samma ådra och att den hos henne är än starkare.
Hon har från dag ett alltid gått sin egen väg.
Vill hon något så finns inga hinder.
Ordet omöjligt finns inte. Drivkraften framåt pulserar i hela henne.
Jag kan som mor bara släppa på tyglarna och finnas här den dagen hon behöver mig.
Jag hoppas innerligt att någon med bredare möjligheter än vad jag kan ge fångar upp hennes talanger och låter henne växa än mer.

Den här draken skissade dottern ihop för hand i vanliga paint på datorn.
Ja ni läste rätt... Paint!!! Det är så att en annan blir avundsjuk.

Att välja sitt utbud

För ett år sedan så tog vi bort alla tv kanaler.
Filmer, sport och nyheter är numera ett val och inte en ständigt pågående matning.
Men att ta bort tv kanaler helt är ungefär som att välja bort barn, tvätta håret med bara balsam och äta pannkakor på en måndag.
Omgivningen kan ibland skaka frågande på huvudet och undra konstiga saker.
Men det är helt okej.
För jag slipper reklam, dåliga serier och tråkiga nyheter.
Istället har jag:

-Sett filmer med hela familjen och fyllt varenda veck i soffan med krossade popcorn.
-Avnjutit ett glas vin till egen vald film utan reklampauser.
-Haft myskväll med plockmat/choklad och somnat i min mans famn i soffan.
-Tagit ett varmt dopp i spabadet.
-Pratat med vänner på nätet.
-Skrivit spaltmeter (som kanske egentligen borde blivit något mer konkret, bok?)
-Ägnat mig åt hund, barn, familj och god mat.
-Undrat, hur tusan har man tid att titta så mycket på tv?
-Inte ett ögonblick saknat den gamla tv´n.

Så när jag på nätet ser att dagens tredje största nyhete är en bortsprungen katt, då känns det inte som man missar mycket.
Det viktiga når ändå fram och skulle något undgå mig, ja, då va det troligen inte läsvärt ändå.