Prövar Norsk- Etiopisk Injera till lunch. 
Efter det lite glass för o svalka nere vid kajen.
Där fisk o krabbor säljs direkt från fiskebåten.
Egentligen så idylliskt o fint som det bara kan bli. Solen strålar ikapp med fiskmåsarnas skri.
När jag går längs kajen hör jag ett glatt ho-ho, vänder mig om o ser en frenetiskt vinkande hand. En kollega har sett mig i vimlet o vi byter några ord.
På ensam resa blir man så glad över invånarnas generösa inbjudande sätt. Efter bara ett par dagar känns det som om dom tagit till sig mig med allt vad jag är och ivrigt frågar när jag kommer tillbaka. Öppna famnen är varm och jag är tacksam för det.
Men allt jag tänker är... Längtar hem...
Det saknar ändå i charm att äta en god glass själv. Det smakar inte lika gott utan mina barns närvaro.
Går tillbaka till boendet. Tänker, tre nätter kvar, sen flyger jag hem igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar